Hoppa till huvudinnehåll

Kor, kalvar & tjurar

För att korna ska producera mjölk måste de föda kalvar. Kalvarna tas ifrån korna direkt efter födseln.

Det finns omkring 1,4 miljoner nötdjur, det vill säga kor, kalvar och tjurar, i Sverige (1). Av dem är ungefär 350 000 kor som hålls för mjölkproduktion, 175 000 är kor som hålls för att föda upp kalvar till slakt, och drygt 900 000 är kalvar och ungdjur samt vuxna handjur som föds upp för slakt (1). 431 830 nötdjur dödades i Sverige år 2014 (2).

Vad händer med kalvarna?

För att korna ska producera mjölk måste de föda kalvar. Därför insemineras korna (utsätts för konstgjord befruktning) ungefär en gång per år (3). Inom mjölkindustrin tas kalven normalt från kon direkt eller någon dag efter födseln. Både kon och kalven stressas av separationen (4, 5), och att inte vara tillsammans strider mot deras naturliga beteende (6). Hälften av kalvarna som föds är hankalvar och eftersom de inte producerar någon mjölk dödas de flesta och blir till kött vid ungefär 18 månaders ålder (2, 7). Ett vanligt sätt att hålla handjur på är i gruppboxar på hårt, halt spaltgolv utan strö.

Bedräglig reklambild

På sommaren har alla kor, kvigor och stutar (kastrerade handjur) rätt att gå ut under 2-4 månader (8). För lakterande kor - kor som producerar mjölk - räcker det enligt bestämmelserna att de får vara ute sex timmar per dygn, medan kor som inte lakterar, kvigor och stutar ska vara ute hela dygnet. Anledning till det är att korna ska kunna mjölkas. Eftersom korna är lakterande under större delen av sitt liv innebär reglerna att de kan hållas inomhus över 90 procent av sitt liv. Betesrätten omfattar inte kalvar och tjurar, så de står ofta inne året om. Trots att betesreglerna är anpassade för att underlätta för bönderna kritiseras reglerna. När kor är på bete och äter gräs får de i sig mindre kraftfoder vilket ofta leder till minskad mjölkproduktion under sommaren (9) och när gårdarna växer blir det svårare att ordna tillräckligt medbetesmark för alla djur. LRF verkar för att betesföreskrifterna ska ersättas av "branschens eget betesprogram" (10). Organisationen Sveriges Mjölkbönder har länge arbetat aktivt för att avskaffa beteskravet.

Många kor står bundna

Omkring 32 procent av korna i mjölkindustrin i Sverige står uppbundna inomhus under större delen av året (11). För korna innebär detta att de inte kan vända sig om eller klia sig, de kan bara stå upp eller ligga ned. De får heller ingen motion och väldigt begränsade möjligheter till sociala kontakter (6).

Allt större gårdar

Mjölkgårdarna i Sverige blir stadigt färre, men samtidigt större och mer rationaliserade. Idag har en genomsnittlig mjölkgård runt 75 kor (11). De nya gårdar som byggs har olika typer av lösdriftssystem, där korna går inomhus i byggnader inredda med betong och stålrör som kraftigt begränsar deras rörelsefrihet.

Avel gör korna sjuka

Det naturliga för en ko är att producera 5-10 liter mjölk om dagen till sin kalv. Genom avel, där bara de mest "högproducerande" kornas söner väljs ut som avelstjurar, har lett till att en mjölkko idag kan producera över 50 liter mjölk om dagen. Det här sliter hårt på korna, och bidrar till sjukdomar som kalvningsförlamning och juverinflammation (12).

Det mesta köttet kommer från mjölkindustrin

I genomsnitt får en ko i mjölkindustrin leva i fem år innan hon slaktas (3). Man kan inte skilja mjölk- och köttindustrin från varandra eftersom runt 60 procent av nötköttet i Sverige kommer från djur inom mjölkindustrin (7). Det kött som inte kommer från mjölkindustrin kommer från så kallade köttraser eller köttraskorsningar. På slakteriet bedövas kor, kalvar och tjurar med ett skott i huvudet av en bultpistol innan de får halsen uppskuren och förblöder till döds (13).

Ekologisk mjölk

Runt 14 % av korna i mjölkproduktionen hålls ekologiskt (14). Skillnaderna mellan ekologisk och konventionell mjölkproduktion är från djurens perspektiv ganska små, och handlar framför allt om utevistelse. Till exempel tas kalvarna från korna ett dygn efter födseln även inom ekologisk produktion. Även uppbundna djur förekommer, men då krävs rastning två gånger i veckan (15). KRAV-godkända djur ska erbjudas utevistelse två månader längre än betesperioden, och även tjurarna ska få tillgång till utevistelse, men inte nödvändigtvis bete. Kalvar ska få komma ut på bete från 4 månaders ålder istället för 6 månader (8, 15). Ekologiska kor blir också till genom insemination och de är av samma högmjölkande raser, som lika ofta drabbas av juverinflammation (16).

För mer information gå vidare till fördjupningsmaterialet om livsmedelsindustrin eller läs om hanteringen av mjölkkalvar.

Källor

  1. Sveriges officiella statistik (2015) Antal nötkreatur i december 2014.
  2. Sveriges officiella statistik (2015) Animalieproduktion - 2015:03.
  3. Arla (2012) Hemsida besökt 2012-10-18.
  4. Fredriksson M. et al. (2006) Optimal hälsa och välfärd för kalvar. JBT – Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi, SLU.
  5. Lidfors L. et al. (2004) Ko-kalvseparation: Mindre stress när mjölkkor och kalvar skiljs tidigt. SLU, Fakta Jordbruk 13:2004.
  6. Jensen P. (1993) Djurens beteende och orsakerna till det. Natur och Kultur, LT:s förlag. Stockholm.
  7. Svenskt kött (2014) Om kött. Hemsida: www.svensktkott.se, besökt 2015-07-21.
  8. Statens Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om djurhållning inom lantbruket m.m. SJVFS 2010:15, saknummer L100.
  9. Jordbruksverket (2014) Beteslagstiftningens effekter på lönsamheten i mjölkföretagen – en studie av tre typgårdar. Rapport 2014:16.
  10. Lantbrukarnas Riksförbund (2013) "Mjölkbönder vill ta mer ansvar för betet" Pressmeddelande 2013-09-09.
  11. Växa Sverige. Personligt meddelande 2016-02-09.
  12. Flyrén, L (2011) Finns det ett samband mellan ökad mjölkproduktion och mastit? SLU, Självständigt arbete i veterinärmedicin.
  13. Jordbruksverket (2007) Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om slakt och annan avlivning av djur. SJVFS 2007:77. Saknummer L22.
  14. Jordbruksverket (2015) Ekologisk djurhållning 2014. JO 26 SM 1501.
  15. KRAV regler 2014.
  16. Guldbrand, M (2010) En jämförelse mellan konventionell och ekologisk mjölkproduktion med avseende på djurhälsa. Självständigt arbete i veterinärmedicin, SLU.
Kor

Vanliga frågor

Vad ska vi gödsla jorden med om all animalieproduktion upphör?

Att all animalieproduktion upphör – och därmed gödselproduktionen – är givetvis ingenting som sker över en natt utan skulle vara en gradvis omställning, där uppfödningen av djur minskar i takt med efterfrågan.

Det går utmärkt att odla vegetabilier utan att använda gödsel från lantbruksdjur. Inget av de näringsämnen som krävs för att få bördig jord har animaliskt ursprung utan kommer från början från vegetabilier.

Att ge foder till djur och sedan använda deras avföring som växtgödning är ett slöseri med energi och gödningsämnen. Djuren tar upp en stor del av näringen i fodret, och tillverkar ingen ny näring - avföringen har därför lägre innehåll av växtnäringsämnena kväve, fosfor och kalium än det som djuren äter. Processandet i mag-tarmsystemet leder till att vissa näringsämnen blir mer lättupptagliga, men den processen kan åstadkommas på andra sätt, utan samma förlust av energi och näring. Sådant som utfodras till djuren kan, tillsammans med matavfall, halm, rester från skogsindustrin med mera, komposteras eller rötas i rötkammare istället. Rötning ger både miljövänlig energi i form av biogas och en rötrest som är utmärkt gödsel. 1, 2 Nästan all näring som fanns i det som lades in i rötkammaren finns kvar efter rötning och biogasproduktion.3

Ett annat djurfritt sätt att gödsla är att odla växter som sedan plöjs ner direkt i åkern, så kallad gröngödsling. Det är något mindre effektivt än rötning.1 Vid både gröngödsling och rötning är det viktigt att använda så kallade kvävefixerande växter, som klöver och baljväxter, för att tillföra kväve till jorden.4 Vi skulle behöva använda en hel del åkermark för att odla dessa växter enbart för gödning i ett djurfritt lantbruk, men inte mer areal än som idag används för djurfoder. Det skulle också bevara en del av de omtyckta öppna landskapen.

Förutom dessa ekologiska gödselalternativ finns förstås konstgödsel, som idag är mycket vanligt i det konventionella lantbruket. Det är svårt att säga om och i så fall i vilken utsträckning konstgödsel kan användas i ett hållbart jordbruk.

Även ”människogödsel”, det vill säga rester från reningsverken, används för gödning, men i dagsläget anses det inte säkert för åkrar där livsmedel odlas utan används för att göda exempelvis energiskog.3 Även gödseln från djur kan innehålla smittämnen och rester av mediciner som antibiotika som kan överföras till det som odlas.

Källor:

1. Jordbruksverket (2006) Gårdsbaserad biogasproduktion – en möjlighet för det ekologiska lantbruket. Råd i praktiken. Jordbruksinformation 1–2006.
2. Salomon, E & Wivstad, M (2013) Rötrest från biogasanläggningar – återföring av växtnäring i ekologisk produktion. SLU, EPOK – Centrum för ekologisk produktion och konsumtion
3. Bioenergiportalen, hemsida: http://www.bioenergiportalen.se/?p=1462&m=997
4. Annell, M (2004) Kan Sverige försörja hela sin befolkning på ekologiskt odlad vegankost?
Examensarbeten inom Trädgårdsingenjörsprogrammet 2004:18

Läs mer:

JTI (2006) Rötrest från biogasanläggningar – användning i lantbruket. JTI informerar, nr 115.
 

Länk till svaret

Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut?

De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att alla andra djur precis som vi har rättigheter. De har, precis som vi, rätt att leva och att få förutsättningar att göra det så att de mår bra.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genrerar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt.

Precis hur en sådan framtid ser ut, det vet varken vi eller någon annan. Djur kan få fördelar av att leva med människor i form av skydd, tillräckligt med mat och rent vatten och veterinärvård vid behov. Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.

Många domesticerade djur är helt beroende av människor. Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta. I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds. Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.

Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur. Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss. Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem.

Länk till svaret

Vad sker med den biologiska mångfalden i ett lantbruk utan eller med få djur?

Biologisk mångfald betyder förekomst av många olika arter. Stor mångfald finns i vissa betesmarker och odlingar, men även i skog, hav, sjöar och våtmarker.

Eftersom vissa arter som idag finns i Sverige trivs bäst på marker som betas skulle en del arter antagligen minska kraftigt eller försvinna från landet om hållningen av domesticerade betesdjur upphörde helt. Många av de växtarter som hittat hit efter istiden skulle inte ha funnits i Sverige om inte vi människor och våra djur påverkat landskapet så mycket.1 Det är svårt för vilda gräsätare att leva året om i Sveriges nuvarande klimat, eftersom det är en så lång period på vintern då gräset inte växer. De växtätare som finns vilt i Sverige är därför anpassade för att till stor del leva på annat än gräs. Men det diskuteras att försöka återinföra stora, vilda idisslare som visent och återskapade ”uroxar”, som skulle kunna beta en del marker utan mänsklig inverkan.2

Att biologisk mångfald minskar kan vara problematiskt av flera skäl. Många ser det som att mångfalden har ett egenvärde. Det har exempelvis slagits fast i den internationella konventionen om biologisk mångfald, som Sverige skrivit under.3 Biologisk mångfald kan också ha betydelse för så kallade ekosystemtjänster, som kan definieras som ”ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande”.4 De ekosystemtjänster som framför allt kopplas till hållning av gräsätande djur är pollinering och biologisk kontroll av organismer som angriper grödor.4 De viktigaste pollinerarna i vårt klimat är humlor, men även bin, blomflugor, skalbaggar och fjärilar hjälper till med pollinering.4 Utan pollinering blir skördarna av vissa växter betydligt mindre. Tambin är idag den viktigaste pollineraren av odlade oljeväxter, som rybs. Pollinerarna behöver marker som är rika på blommande växter.4

Bete är inte det enda sättet att åstadkomma artrika marker där bin och andra pollinerare trivs. En nästan lika stor artrikedom kan uppnås med slåtter.1 En gynnsam miljö för pollinerare och stor biologisk mångfald finns även i trädgårdsodlingar, både storskaliga grönsaksodlingar och privata trädgårdar.5

Det är också viktigt att komma ihåg att största delen av djurhållningen inte alls bidrar till någon biologisk mångfald, eftersom djuren hålls inomhus hela livet och endast äter foder som odlats i monokulturer. De flesta djur som betar bidrar inte heller till mångfalden eftersom det allra mesta betet och foderskörden sker på planterade, gödslade marker med låg artrikedom.1

I ett lantbruk utan djur skulle de marker som idag används för foderodling istället kunna användas för flerårig vallodling, vilket binder kol, bidrar till mångfald, minskar de utsläpp som beror på markbearbetning, håller landskapen öppna och kan användas till framställning av biogas och gödningsmedel.

Källor:

1. Ekstam, U., Aronsson, M., Forshed, N. (1988) Ängar. LT förlag/Naturvårdsverket.
2. Bergsten, Axel, 2012. Attityder till återintroduktion av visent i Sverige. Avancerad nivå, A1E. Umeå: SLU, Institutionen för vilt, fisk och miljö
3. SÖ 1993:77. Konventionen om biologisk mångfald. http://www.regeringen.se/49b76a/contentassets/4df83ac401f645be987589eac37623a0/konvention-om-biologisk-mangfald-so-199377
4. Naturvårdsverket (2012) Sammanställd information om ekosystemtjänster i Sverige. Rapport.
5. Samnegård, U., Persson, A. S., & Smith, H. G. (2011). Gardens benefit bees and enhance pollination in intensively managed farmland. Biological Conservation, 144(11), 2602-2606.

 

Läs mer:

Naturskyddsföreningen (2015) Det subventionerade köttet – Finansiera ekosystemtjänster i jordbruket med en klimatavgift på kött. Rapport.

Världsnaturfonden WWF (2012) Naturbetesmarker - en resurs som måste användas. Rapport.

 

 

Länk till svaret

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem