Hoppa till huvudinnehåll

Slakt

Omkring 100 miljoner djur dödas varje år på svenska slakterier (1). På slakterierna möts djuren av en främmande och många gånger skrämmande miljö. En stor del av djuren måste tillbringa natten på slakteriet.

Många timmars väntan

Enligt en studie från Livsmedelsverket övernattar i genomsnitt 44 % av grisarna och nötdjuren och 60 % av fåren på slakteriet (2). Grisarna har ofta blandats med främlingar, vilket leder till social oro, slagsmål och skador (2). Nötdjuren står ofta över natten i trånga endjursboxar, där de inte kan vända sig om eller klia sig. För ett djur som är van att gå fritt för det mesta innebär det en stor omställning. Djuren kan dessutom behöva gå länge utan mat. Enligt svensk lag ska djur utfodras senast 12 timmar efter transportens början (3), men det är vanligt att djuren fått vara utan mat i många timmar även innan transporten. Detta görs för att undvika åksjuka och för att minska mängden foder i mag-tarmkanalen som kan kontaminera slaktkropparna. Den utfodring som ges på slakterierna är ofta minimal, och avsedd som sysselsättning snarare än att mätta (4).

Först medvetslöshet, sedan avblodning

Slakt innebär för alla djurslag att halsen skärs upp och blodet tappas av. Innan det sker ska djuren bedövas, det vill säga göras medvetslösa (5). Detta kan ske till exempel genom kraftigt våld mot huvudet, el genom hjärnan eller inandning av gas (3). Vilka bedövningsmetoder som används varierar mellan djurslagen. Information om bedövningsmetoder för varje djurslag finns under rubriken slakt för djurslagen i menyn till höger.

Brutal hantering och fixering

När större djur ska föras från uppstallningen till själva bedövningen utsätts de ofta för brutal hantering för att röra sig framåt. Slag med tillhyggen, slag mot huvudet, använding av elpåfösare och omvridning av djurens svans förekommer i stor utsträckning i Sverige, trots att det är förbjudet (2, 7). Innan bedövningen blir många djur fixerade, det vill säga fasthållna. Större djur stängs i regel in i en bedövningsbox, och huvudet kan hållas fast med en grimma eller liknande. Höns, kycklingar, kalkoner, ankor och gäss hängs upp i fötterna då de är vid fullt medvetande (2, 6).

Plågsamma metoder och lagbrott

I en rapport från Livsmedelsverket från 2010 (2) står:

Vissa kända djurskyddsproblem vid slakt . . . är redan väl kartlagda /---/. Detta gäller t ex det faktum att koldioxid, som används för bedövning, ger upphov till aversiva reaktioner hos gris, eller att det är förknippat med kraftigt obehag för fjäderfä att bli upphängda i benen, vilket är ofrånkomligt i de system där elbedövning i vattenbad används.

Kartläggningen visar att det krävs insatser vid flertalet studerade företag som slaktar nötkreatur för att minska förekomsten av hård drivning. Några företag som slaktar grisar behöver vidta åtgärder för att minska förekomsten av överbeläggning i stallboxar eller förekomsten av hård drivning.

I en svensk forskningsrapport från 2014 framgår att omkring en tredjedel av alla nötdjur på svenska slakterier utsattes för slag, sparkar eller elpådrivning medan studien utfördes (7). Över 20 % av djuren råmade, vilket är ett tecken på stress. Elpåfösare användes på 15 % av djuren, och ett par djur fick 10-15 elstötar var. Det är endast lagligt att använda elpåfösare i undantagsfall och enstaka gånger. Att slå och sparka djuren är helt förbjudet.

Under 2015 har tv-programmet Kalla Fakta och branschtidningen FoodMonitor rapporterat om olika missförhållanden vid slakt, som att högdräktiga djur slaktas och fostren lämnas att dö.

KRAV-slakt

Till skillnad från många andra ekologiska certifieringar har svenska KRAV ett regelverk för slakt. Dock är skillnaderna inte särskilt stora mot annan slakt i praktiken. Även KRAV-djur transporteras upp till åtta timmar och övernattar ibland. De mest plågsamma bedövningsmetoderna - levande upphängning av fåglar och koldioxidbedövning av grisar - används även inom KRAV-slakt (10).

För mer information gå vidare till fördjupningsmaterialet om livsmedelsindustrin eller om slakt utan bedövning, som är förbjudet i Sverige.

Källor

  1. Jordbruksverkets statistikdatabas.
  2. Livsmedelsverket (2010) Djurskydd vid slakt - ett kontrollprojekt. Rapport 16:2010.
  3. Jordbruksverket (2008) Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om slakt och annan avlivning av djur. SJVFS 2008:69. Saknummer L22.
  4. Team Ugglarps AB. Personligt meddelande 2012-05-04
  5. Djurskyddslagen SFS 1988:534. Saknummer L1.
  6. Djurskyddsmyndigheten (2006) Djurskydd vid svenska fjäderfäslakterier. Rapport 2006:02.
  7. Hultgren et al. (2014) Cattle behaviours and stockperson actions related to impaired animal welfare at Swedish slaughter plants. Applied Animal Behaviour Science 152: 23– 37.
  8. KRAV regler, 2014.

Vanliga frågor

Vad ska vi gödsla jorden med om all animalieproduktion upphör?

Att all animalieproduktion upphör – och därmed gödselproduktionen – är givetvis ingenting som sker över en natt utan skulle vara en gradvis omställning, där uppfödningen av djur minskar i takt med efterfrågan.

Det går utmärkt att odla vegetabilier utan att använda gödsel från lantbruksdjur. Inget av de näringsämnen som krävs för att få bördig jord har animaliskt ursprung utan kommer från början från vegetabilier.

Att ge foder till djur och sedan använda deras avföring som växtgödning är ett slöseri med energi och gödningsämnen. Djuren tar upp en stor del av näringen i fodret, och tillverkar ingen ny näring - avföringen har därför lägre innehåll av växtnäringsämnena kväve, fosfor och kalium än det som djuren äter. Processandet i mag-tarmsystemet leder till att vissa näringsämnen blir mer lättupptagliga, men den processen kan åstadkommas på andra sätt, utan samma förlust av energi och näring. Sådant som utfodras till djuren kan, tillsammans med matavfall, halm, rester från skogsindustrin med mera, komposteras eller rötas i rötkammare istället. Rötning ger både miljövänlig energi i form av biogas och en rötrest som är utmärkt gödsel. 1, 2 Nästan all näring som fanns i det som lades in i rötkammaren finns kvar efter rötning och biogasproduktion.3

Ett annat djurfritt sätt att gödsla är att odla växter som sedan plöjs ner direkt i åkern, så kallad gröngödsling. Det är något mindre effektivt än rötning.1 Vid både gröngödsling och rötning är det viktigt att använda så kallade kvävefixerande växter, som klöver och baljväxter, för att tillföra kväve till jorden.4 Vi skulle behöva använda en hel del åkermark för att odla dessa växter enbart för gödning i ett djurfritt lantbruk, men inte mer areal än som idag används för djurfoder. Det skulle också bevara en del av de omtyckta öppna landskapen.

Förutom dessa ekologiska gödselalternativ finns förstås konstgödsel, som idag är mycket vanligt i det konventionella lantbruket. Det är svårt att säga om och i så fall i vilken utsträckning konstgödsel kan användas i ett hållbart jordbruk.

Även ”människogödsel”, det vill säga rester från reningsverken, används för gödning, men i dagsläget anses det inte säkert för åkrar där livsmedel odlas utan används för att göda exempelvis energiskog.3 Även gödseln från djur kan innehålla smittämnen och rester av mediciner som antibiotika som kan överföras till det som odlas.

Källor:

1. Jordbruksverket (2006) Gårdsbaserad biogasproduktion – en möjlighet för det ekologiska lantbruket. Råd i praktiken. Jordbruksinformation 1–2006.
2. Salomon, E & Wivstad, M (2013) Rötrest från biogasanläggningar – återföring av växtnäring i ekologisk produktion. SLU, EPOK – Centrum för ekologisk produktion och konsumtion
3. Bioenergiportalen, hemsida: http://www.bioenergiportalen.se/?p=1462&m=997
4. Annell, M (2004) Kan Sverige försörja hela sin befolkning på ekologiskt odlad vegankost?
Examensarbeten inom Trädgårdsingenjörsprogrammet 2004:18

Läs mer:

JTI (2006) Rötrest från biogasanläggningar – användning i lantbruket. JTI informerar, nr 115.
 

Länk till svaret

Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut?

De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att alla andra djur precis som vi har rättigheter. De har, precis som vi, rätt att leva och att få förutsättningar att göra det så att de mår bra.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genrerar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt.

Precis hur en sådan framtid ser ut, det vet varken vi eller någon annan. Djur kan få fördelar av att leva med människor i form av skydd, tillräckligt med mat och rent vatten och veterinärvård vid behov. Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.

Många domesticerade djur är helt beroende av människor. Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta. I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds. Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.

Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur. Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss. Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem.

Länk till svaret

Vad sker med den biologiska mångfalden i ett lantbruk utan eller med få djur?

Biologisk mångfald betyder förekomst av många olika arter. Stor mångfald finns i vissa betesmarker och odlingar, men även i skog, hav, sjöar och våtmarker.

Eftersom vissa arter som idag finns i Sverige trivs bäst på marker som betas skulle en del arter antagligen minska kraftigt eller försvinna från landet om hållningen av domesticerade betesdjur upphörde helt. Många av de växtarter som hittat hit efter istiden skulle inte ha funnits i Sverige om inte vi människor och våra djur påverkat landskapet så mycket.1 Det är svårt för vilda gräsätare att leva året om i Sveriges nuvarande klimat, eftersom det är en så lång period på vintern då gräset inte växer. De växtätare som finns vilt i Sverige är därför anpassade för att till stor del leva på annat än gräs. Men det diskuteras att försöka återinföra stora, vilda idisslare som visent och återskapade ”uroxar”, som skulle kunna beta en del marker utan mänsklig inverkan.2

Att biologisk mångfald minskar kan vara problematiskt av flera skäl. Många ser det som att mångfalden har ett egenvärde. Det har exempelvis slagits fast i den internationella konventionen om biologisk mångfald, som Sverige skrivit under.3 Biologisk mångfald kan också ha betydelse för så kallade ekosystemtjänster, som kan definieras som ”ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande”.4 De ekosystemtjänster som framför allt kopplas till hållning av gräsätande djur är pollinering och biologisk kontroll av organismer som angriper grödor.4 De viktigaste pollinerarna i vårt klimat är humlor, men även bin, blomflugor, skalbaggar och fjärilar hjälper till med pollinering.4 Utan pollinering blir skördarna av vissa växter betydligt mindre. Tambin är idag den viktigaste pollineraren av odlade oljeväxter, som rybs. Pollinerarna behöver marker som är rika på blommande växter.4

Bete är inte det enda sättet att åstadkomma artrika marker där bin och andra pollinerare trivs. En nästan lika stor artrikedom kan uppnås med slåtter.1 En gynnsam miljö för pollinerare och stor biologisk mångfald finns även i trädgårdsodlingar, både storskaliga grönsaksodlingar och privata trädgårdar.5

Det är också viktigt att komma ihåg att största delen av djurhållningen inte alls bidrar till någon biologisk mångfald, eftersom djuren hålls inomhus hela livet och endast äter foder som odlats i monokulturer. De flesta djur som betar bidrar inte heller till mångfalden eftersom det allra mesta betet och foderskörden sker på planterade, gödslade marker med låg artrikedom.1

I ett lantbruk utan djur skulle de marker som idag används för foderodling istället kunna användas för flerårig vallodling, vilket binder kol, bidrar till mångfald, minskar de utsläpp som beror på markbearbetning, håller landskapen öppna och kan användas till framställning av biogas och gödningsmedel.

Källor:

1. Ekstam, U., Aronsson, M., Forshed, N. (1988) Ängar. LT förlag/Naturvårdsverket.
2. Bergsten, Axel, 2012. Attityder till återintroduktion av visent i Sverige. Avancerad nivå, A1E. Umeå: SLU, Institutionen för vilt, fisk och miljö
3. SÖ 1993:77. Konventionen om biologisk mångfald. http://www.regeringen.se/49b76a/contentassets/4df83ac401f645be987589eac37623a0/konvention-om-biologisk-mangfald-so-199377
4. Naturvårdsverket (2012) Sammanställd information om ekosystemtjänster i Sverige. Rapport.
5. Samnegård, U., Persson, A. S., & Smith, H. G. (2011). Gardens benefit bees and enhance pollination in intensively managed farmland. Biological Conservation, 144(11), 2602-2606.

 

Läs mer:

Naturskyddsföreningen (2015) Det subventionerade köttet – Finansiera ekosystemtjänster i jordbruket med en klimatavgift på kött. Rapport.

Världsnaturfonden WWF (2012) Naturbetesmarker - en resurs som måste användas. Rapport.

 

 

Länk till svaret

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem