I Sveriges äggfabriker används ungefär 8,5 miljoner hönor. Genom produktionsinriktad avel och ljusprogram har hönorna påverkats att värpa nästan ett ägg om dagen, under det år de får leva i äggfabriken. De miljontals tuppkycklingar som kläcks varje år, dödas under första levnadsdagen.
Storskalig industri
Nästan all produktion av ägg i Sverige sker på storskaliga äggfabriker. De flesta hönor hålls "frigående inomhus" i grupper på tusentals eller till och med tiotusentals hönor.1 Detta står i motsats mot att höns i naturligt sammansatta flockar är sällan fler än 20–30 individer.2 De stora gruppstorlekarna i äggfabrikerna innebär att hönorna utsätts för en social situation som de inte är anpassade för. Det leder till onormala beteenden som till exempel fjäderplockning och kannibalism. Det är beteenden som även förekommer i allvarlig grad i burar, på grund av sysslolöshet.3
Hönorna är avlade för att lägga nästan ett ägg om dagen, till skillnad från några ägg under våren som deras vilda anfader. De börjar också lägga ägg innan deras kroppar växt klart och större ägg än vad deras kroppar är gjorda för. Allt det ökar risken för brutna ben i kroppen. Upp till 100 % har brutna bröstben vid blott ett års ålder.4
Det blir dessutom ofta en väldigt hög ammoniakhalt och dålig luftkvalitet i de stora hallarna. Det har gjort att högre nivåer av ammoniak tillåts enligt lagstiftning i vissa frigående system,5 eftersom fabrikerna inte klarar av att nå lägre nivåer.
Trånga burar
Av hönorna i Sverige levde omkring 75 000 hönor i burar år 2024.1 Antalet har minskat varje år tack vare Djurens Rätts arbete, och 2025 blev det sista året då hönor trängdes i burar. Men det finns ännu inget förbud i lagstiftningen, och burägg importeras fortsatt.
Det får vara upp till 16 hönor i varje bur och ytan per höna ska vara minst 600 kvadratcentimeter.5 Det är mindre yta än ett A4-ark. Det begränsade utrymmet gör att hönorna inte kan sträcka på benen eller vingarna, eller ens burra upp fjädrarna. Hönor behöver betydligt större utrymme än burarna medger för att utföra många viktiga beteenden, som att putsa sig.6, 7
I EU ska burarna ha inredning, men den fyller inte sin funktion. Forskning har visat att många hönor aldrig besöker det bristfälliga ströbad de får.8 Det kan bero på att hönan knappt får plats att göra sitt sandbadebeteende i ströbadet och att de annars brukar sandbada i grupp. I Sverige är det även tillåtet att endast ge tillgång till ströbadet fem timmar per dygn.5 Det "rede" som erbjuds är ett sluttande gallergolv utan bäddmaterial. Sittpinnarna är nära golvet och uppfattas antagligen inte av hönorna som den upphöjda sovplats de behöver.9