Djurens Rätt på Rockstad: Falun

Vi står mellan scenerna och på torsdagen när det bara spelas från den lilla scenen fungerar det bra! Vi är bara tre stycken men vi samlar namn och jobbar på som vanligt. Många vill prata vargjakt vilket absolut inte är mitt specialområde men allt fungerar väldigt fint och vi känner oss väldigt välkomna!

På fredagen får vi förstärkning och är 4 taggade aktivister men vi möter oväntat motstånd, musiken är emot oss! Varannan timme spelas det på stora scenen och då är ljudvolymen så hög att det är svårt att göra sig hörd även om besökarna går förbi alldeles framför tältet. Ett problem. Det löser vi dock genom att smita iväg och samla namn ute vid ingången till området där volymen är lägre.

Tyvärr blev vår redan lilla skara ännu mer decimerad på lördagen på grund av sjukdom. När vi konstaterar att jag skulle behöva stå ensam hela dagen tvingas vi kapitulera och packa ihop. Trots det känns det väldigt bra att ha varit på Rockstad Falun. Det mottagandet vi fick av flera familjer där alla var (eller blev) medlemmar var helt fantastiskt!

Rockstad Falun var min sista festival som turnécoach den här sommaren. Det har varit en fantastisk sommar fylld med otroligt många människor och möten. Jag vet inte hur många gånger och på hur många olika dialekter jag fått den förvånade frågan “vilka kycklingar?”. Ibland har det varit tjatigt att berätta samma sak för tusende gången när man märker att personen bara vill smita iväg. Men så har de funnits de fantastiska samtalen där jag verkligen märkt att jag nått fram. Att jag verkligen väckt en tanke och sått ett litet djurrättsfrö hos personen jag pratar med. Belöningen när den personen kommer tillbaka sista dagen under festivalen och säger “jag ska bli vegetarian nu” går inte att beskriva...

Tack för i sommar!

/Klas