Öronbedövande på West Coast Riot

"- Men åh, vilken bra plats. Helt perfekt ju! Nu kommer alla att se att Djurens Rätt är här."
"- Ja, verkligen. Vilken tur vi har. Ingen kan missa oss!"
Snacket går bland turnéteamet när vi blir tilldelade vår tältplats på West Coast Riot precis bredvid stora scenen. Ser man ett band på stora scenen, vilket är troligt, så kommer man att se Djurens Rätt. Så det är med extra positiv energi vi packar upp allt innan området under Älvsborgsbron vid Röda Sten i Göteborg öppnar klockan 12.

Dock märker vi ganska snart att vår plats inte är så ultimat och superbra som vi trott från början. När besökarna har passerat oss vid entrén och sedan strosar en bit in på området så gör de flesta en kompromisslös u-sväng antingen mot öltältet eller mot någon av de två mindre scenerna. Längst ner på längan av mat (väldigt ovegetarisk sådan), merchandise, på-plats-piercing och klädförsäljning står Djurens Rätts tält, färggladast av alla men tyvärr ensammast. Till vår förfäran är det i princip ingen som går så långt in i området! Hm, aja. Det blir nog bättre sen när det kommer lite mer folk. Det blir nog bättre när banden börjar spela. Då kan de inte missa oss.

Strax före kl 14 spelar Asta Kask på stora scenen. Är det nu vår värvarstund är kommen? Är de nu vi ska ha alla våra viktiga djurrättssamtal, nu när folk ser att vi står här precis bredvid publikhavet? Svaret är givetvis nej. Inte för att folk inte står vid vårt tält (en vakt hade till och med frågat innan om vi vill ha kravallstaket framför) utan för att ljudvolymen bredvid stora scenen är så otroligt hög att det inte går att höra ens sina egna tankar, än mindre föra ett samtal. Så vi får helt enkelt förlika oss med tanken att varannan timme framöver kommer samtal vid vårt tält antingen baseras på teckenspråk, skrik eller helt utebli. Oftast en kombination av de tre.

Men nu ska denna turnéstoppsberättelse inte bli alltför martyrisk. Även om det inte hålls så många tältrelaterade djurrättssamtal som vi önskar så kan man inte missa att Djurens Rätt, som enda ideella organisation, är på plats på festivalen. Vi delar tidningar till alla som sitter och väntar på nästa band och till de som solar på bryggan utanför området. Vi minglar och samlar namnunderskrifter utanför öltältet. Vi upprörs tillsammans med vegovänliga besökare om hur dåligt utbudet på vegansk festivalmat är (utöver churros och rostad majs = noll).

Dagen resulterar ändå i sålda t-shirts och tygkassar, flera nya medlemmar och ännu fler underskrifter för kycklingarna. Vädret är bättre än tältplatsen, men bäst är såklart alla som visar att de står på djurens sida, såväl besökare som mina superba turnékämpar.

/ Linn Bleckert