Way out west - final för turnéteam väst

Djurens Rätt är först på plats av organisationerna på området, och tio grymt peppade teammedlemmar spanar in Way Out West-området. Vi är placerade precis intill ett bollhav (för vuxna!) och ett pingisbord, bland annat. Vi packar upp, fixar och donar och står taggade med flyers i högsta hugg och väntar i entrén på att festivalen ska öppna. Det gör den inte.  Tältet är klart, bajamajalappar uppsatta, affischer likaså. Men alltså ännu inga festivalbesökare. Det visar sig att festivalen öppnar två timmar senare än vi trodde.

Så, vad annat att göra än att leka av oss innan besökarna kommer? Några av teammedlemmarna börjar försiktigt testa rutschkanan ner i bollhavet. En stund senare är hela teamet på plats, komplett med turnécoacher och allt. Det är en fantastiskt fin syn med tio personer iklädda den röda turnétröjan som rullar runt bland bollarna, har bollkrig och simtävling. En och annan pingismatch hinns också med, och sen är det dags för Way Out West att slå upp portarna.

Way Out West är en vegetarisk festival i år, och naturligtvis får Djurens Rätt ta emot både bu och bä för detta. Däribland sura kommentarer om vår ”Välj vego”-tröja som en teammedlem har på sig (”nä, för man KAN inte välja”) och en del ifrågasättanden av hela grejen. Men mest är det ändå ros, och vi önskar så att vi kunde ta på oss mer av credden när människa efter människa frågar om det är Djurens Rätt som har sett till att Way Out West nu är vegetariskt. Vi får också spontankramar och mängder med glada tillrop från besökare, kanske det som gör det allra roligast att vara volontär!

Utdelning vid entrén på Way out west 2012

Vi är inte placerade precis där publikflödena rör sig som mest under festivalen, men som tur är har vi helt fantastiska band att locka med i vårt tält! Vånna Inget, Nina Natri, Lisa Pedersen och The Cat Killers (jo, de är djurvänner) spelar alla i vårt tält under de tre dagarna och det är alltifrån ordentligt ös till lite mer finstämd musik som det bjuds på i Djurens Rätt-tältet.

Nina Natri spelar i Djurens Rätts tält på Way out west

Många står utanför vårt tält och lyssnar på banden, och många av dem kommer också fram och pratar med oss under spelningarna, passar på att skriva under namninsamlingen, plocka på sig material, köpa något eller bli djurfadder.

Festivalbesökare får råd om näringslära Alexandra som förutom djurrättsaktiv även är legitimerad dietist

I vårt tält har vi också en ”lounge”-del med en upplåsbar soffgrupp och bord med Djurens Rätt-tidningar, material och dessutom en tipspromenad. Det är populärt och det är många som kommer bara för att hänga i sofforna utan att ha någon koll på Djurens Rätt, men när de går därifrån har de allt som oftast varit med och skrivit under kycklingkampanjen och fått med sig lite material ifrån oss. Och i vissa fall även blivit medlemmar!

När vi på fredag morgon anländer i hällande spöregn märker vi snabbt att det finns en ganska ordentlig glipa mellan de två tält som utgör vår plats under festivalen, och infobordet som står fint placerat rakt under är väldigt, väldigt blött.

Några i teamet bestämmer sig för ge sig ut i regnet och försöka täcka över tältglipan ovanifrån. Det går…sådär. Vad som är tänkt att skydda oss från regnet blir snarare ganska mycket tvärtom, när allt regn istället samlas och koncentreras till en enda punkt ovanför oss som står inne i tältet. När det blir så tungt att vattnet börjar närma sig oss ovanifrån, och jag är den av oss därinne som först veknar och tappar greppet där jag försöker hålla emot får jag x antal liter vatten, nu samlat i en fin bomb istället för det mer lätta droppandet tidigare, rakt ner över hela mig. Genomblöt är nästan ett understatement här.

Anna och jag försöker putta upp vattenbomben som bildats mellan tälten...

Som tur är har jag inte min snygga turnétröja på mig än, men jag har inte heller några extrabyxor med mig. Det får bli enbart regnbyxor på benen resten av dagen helt enkelt. Regnet försvinner en stund senare och det blir riktigt varmt, och för er som aldrig provat kan jag berätta att det är ganska svettigt med regnbyxor närmast huden en hel varm dag. Men vad gör väl det när jag har världens härligaste team runt mig och många glada besökare att snacka med!

Ballonger en masse!

På lördagen är festivalvädret på topp igen, och vi lägger i en extra växel och tutar och kör järnet den sista dagen, med bland annat Cat Killers ösiga spelning. Vi har sett till att i princip tapetsera bajamajaområdena med Djurens Rätt-affischer och –lappar, och förutom material och tidningar har vi delat ut ballonger till besökarna och dessutom kastat ut ballonger i både bollhav och konsertpublik, så det känns som att vi till slut nog är den organisation som syns allra mest under festivalen.

En Djurens Rätt-ballong i publikhavet vid AzaleascenenAllt som allt resulterar dagarna på Way Out West i massvis med härliga djurrättssamtal, många nya medlemmar, ännu fler underskrifter på kycklingkampanjen och massor med material utdelat. Och förstås goa minnen som vi alla har med oss tillsammans med värken i fötterna efter flera dagars hårt och lyckat jobb, när det till slut är dags att packa ihop tältet mitt i natten till söndagen och lämna Slottsskogen för den här gången.

Text: Sofie Alvén