Livet i en hönsbur
En del tror att det inte finns hönsburar i Sverige längre. Men för över två miljoner hönor är det verklighet. De rör sig på en yta som inte är större än ett A4-papper per höna.
Redan 1987 lovade dåvarande jordbruksministern Mats Hellström att burhållning av hönor skulle avvecklas i Sverige. Det var en del av statsminister Ingvar Carlssons 80-årspresent till Astrid Lindgren. Men trots dessa fina ord sitter fortfarande över två miljoner hönor, eller omkring 40 % av hönorna, i burar. Det enda som hänt sedan 80-talet är att burarna fått lite inredning - men det är fortfarande lika trångt. Vetenskapliga studier har visat att hönor är beredda att jobba väldigt hårt för att ta sig ut ur burarna och få lite större plats.(1) De jobbar hårdare för att komma ut ju mindre bur de sitter i. Så fort de får lite mer plats ställer de sig genast så långt ifrån varann som utrymmet tillåter. Visserligen är hönor mycket sociala, men de har också ett starkt behov av personligt utrymme. Det första de gör när de får lite mer plats är att sträcka på ben och vingar, något utrymmet inte räckt till för i burarna.(1)
I liknande försök har man undersökt hur viktigt det är för hönor att få picka och krafsa i marken. I det vilda spenderar hönorna 60 % av sin vakna tid med just detta beteende, som är livsviktigt för att hitta mat.(2) Hönorna fick i försöket möjlighet att komma till olika resurser, till exempel mat, vatten eller en strötäckt yta bara efter att ha pressat sig igenom en smal öppning på 9 cm. Att komma åt att krafsa i strö var en av de saker som hönorna inte kompromissade med, trots besväret att komma dit.(3) En höna som står på gallergolv har ingen möjlighet att krafsa efter föda. Hönor som har möjlighet att krafsa på marken visar mindre fjäderhackning, vilket annars är ett stort problem i intensiv hönshållning.(4) I de inredda burarna är det meningen att hönorna ska få utlopp för sitt behov att att krafsa och picka i samma utrymme som de ska sandbada. Det är en yta som inte behöver vara större än ett A4-papper, och bara två decimeter högt till tak.(5) Att hela flocken på 8-10 hönor ska kunna krafsa och sprätta på den här ytan under större delen av sin vakna tid är naturligtvis inte möjligt.
Ett annat mycket viktigt beteende för hönor är att sitta på en pinne när de sover. I den tropiska djungeln, som hönorna kommer ifrån, sitter hela flocken uppflugna i sitt sovträd från skymning till gryning, och emellanåt en stund på dagen också. Uppe i trädet är de trygga för de flesta rovdjur och kan sova lugnt. I de burar som används i Sverige idag finns det krav på en sittpinne. Men det viktiga för hönorna är inte bara att sitta på en pinne, det är också viktigt att komma upp ifrån marken. I burarna är pinnen placerad bara några centimeter över burgolvet, vilket förmodligen inte ger hönan den känsla av trygghet som hennes sovträd gör. I ett försök där hönor fick välja mellan högt liggande golv eller lågt liggande sittpinnar valde de ändå högt (60 cm över marken) liggande golv, trots att de visar stark preferens för pinnar framför golv om de ligger lika högt.(6) Så pinnen i burarna fyller inte hönornas behov av att sitta högt och sova.
