"Fåglar har […] ett starkt behov av att få utlopp för sina naturliga beteenden för att inte må dåligt."
De flesta fåglar är sociala djur och behöver sällskap av andra fåglar.(1) De behöver också en stimulerande miljö och tillräckligt med utrymme för att kunna sträcka ut sina vingar och flyga. Djurskyddslagstiftningen inriktas främst på minimimått för burar och angivelser för vad buren ska innehålla.(2) Men fåglar har även ett starkt behov av att få utlopp för sina naturliga beteenden för att inte må dåligt.(3) Det är mycket svårt att tillgodose alla dessa behov för fåglar. Dessa svårigheter bidrar till att det är direkt olämpligt att ha exempelvis en del papegojor som familjemedlemmar.(1, 4)
Källor:
1. Skötsel av burfåglar. Hemsida. Sidan besökt 2011-12-14.
2. Föreskrifter om ändring i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:16) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby (L 80, DFS 2005:8).
3. Engebretson, M. (2006) The welfare and suitability of parrots as companion animals: a review. Animal Welfare 15: 263-276.
4. Schuppli, C. A. & Fraser, D. (2000) A framework for assessing the suitability of different species as companion animals. Animal Welfare 9: 359-372.
