Dun från slaktade fåglar – djurskyddsproblem som rör ankor och gäss

Djurens Rätt rekommenderar att helt avstå från dun om man bryr sig om djurs välfärd. Förhållandena för ankor och gäss som inte plockas levande är långt ifrån goda. Dessa djur drabbas bland annat av:

• Brist på vatten – onaturligt för vattenfåglar och därmed ett välfärdsproblem
• Tvångsmatning för Foie gras
• Benproblem
• Fjäderplockning och kannibalism
• Fågelinfluensa

Ankor och gäss föds upp av flera orsaker; kött, foie gras, och vissa sorter även för ägg. Från en del fåglar tas dun och/eller fjädrar efter slakt. Från en del fåglar tas dun och/eller fjädrar efter slakt. Ofta framgår det inte om dunet tas tillvara eller inte.

Det har skett en global ökning av uppfödningen, och kött från vattenfåglar står nu för 7% av världsproduktionen av fågelkött, enligt en sammanställning från HSUS.(1)

Brist på vatten
Ankor har ett starkt behov av tillgång till vatten för att simma och bada i, för att tillfredsställa sina biologiska och beteendemässiga behov.(2,3) Europarådet har utfärdat rekommendationer som säger att fåglarna ska ha möjlighet att blöta ner övre delen av kroppen. Trots detta är vattentillgång fortfarande det främsta välfärdsproblemet för många ankor i europeiska uppfödningssystem, som har de strängaste reglerna.(1) I andra delar av världen är problemet troligen ännu större. Ankor utan tillgång till öppet vatten har högre dödlighet än andra ankor, och har också visat sig drabbas av större problem med avseende på fjäderplockning och hudproblem på fötter och tår.(1) Trots att experter på området bedömer att tillgång till simvatten är mycket viktig för ankor, är detta ovanligt inom uppfödningen i exempelvis USA och Storbritannien.(1,4)

Tvångsmatning för Foie gras
Produktionen av Foie gras innebär att ankor och gäss tvångsmatas med så stora mängder mat att deras lever sväller till upp mot tio gånger sin normala storlek.(5) Fåglarna tvångsmatas flera gånger per dag genom att en pump körs ned i halsen och trycker ned upp till ett halvt kilo foder på bara några sekunder. Den förstorade levern kan leda till att fåglarna får svårt att gå och andas. Många djur dör av skador, värmeslag och av att levern slutar att fungera.(5)

Benproblem
Vattenlevande fåglar har svaga ben och leder, eftersom de inte har behov av att kunna bära upp sin vikt på land under längre perioder.(6) Detta kan ge upphov till ben- och fotproblem, speciellt i intensiv produktion där fåglarna ofta hålls på gallergolv eller hårda golv.(7)

Fjäderplockning och kannibalism
Fjäderplockning och kannibalism är allvarliga djurskyddsproblem som båda har koppling till att fåglarna inte får utlopp sina naturliga beteenden såsom födosök och putsning – något som är knutet till tillgång på öppet vatten.(2)

Fågelinfluensa
Avel som selekterar för hög produktion, stressande miljö, trängsel och ohygieniska förhållanden, bidrar alla till att fåglarnas immunförsvar försämras, och fågelinfluensavirus får utrymme att växa till, spridas och mutera.(8)

Åren 2005-2006 talades det mycket om risken för pandemisk fågelinfluensa. Kraftfulla förebyggande åtgärder vidtogs. I drabbade besättningar avlivades fåglarna, ofta med mycket grymma metoder: ankor, gäss och kycklingar begravdes levande, brändes till döds, eller dog av kvävning. Även fågelbesättningar som befann sig i närheten av en drabbad flock, eller en misstänkt drabbad flock, riskerade att avlivas.

"The appallingly rough treatment of these chickens, followed by their probable suffocation or death by heart attacks, or the effects of the lime thrown into the burial pits, is a welfare scandal," sa Joyce D’Silva, chief executive på Compassion in World Farming (CIWF).

Källor
1. An HSUS Report: The Welfare of Animals in the Duck Industry. 2008.
2. Council of Europe. 1999. Standing Committee of the European Convention for the Protection of Animals Kept for Farming Purposes (T-AP). Recommendation concerning domestic ducks (Anas platyrhynchos). http://www.coe.int/t/e/legal_affairs/legal_co-operation/biological_safety%2C_use_of_animals/farming/rec%20ducks.asp#P86_3940. Sidan besökt 2009-12-02.
3. Ruis M, Lenskens P, and Coenen E. (2003). Welfare of Pekin-ducks increases when freely accessible open water is provided. In: Ferrante V and the Scientific Committee (eds.), Proceedings of the 37th International Congress of the ISAE (Abano Terme, Italy: Fondazione Iniziative Zooprofilattiche e Zootecniche, p. 121).  http://www.applied-ethology.org/isaemeetings_files/2003%20ISAE%20in%20Abano%20Therme,%20Italy.pdf. Sidan besökt 2009-12-02.
4. O’Connell S. (2006) Why farmed ducks endure worse conditions than battery hens. The Independent, July 6. http://www.independent.co.uk/environment/why-farmed-ducks-endure-worse-conditions-than-battery-hens-406764.html. Sidan besökt 2009-12-02.
5. Scientific Committee on Animal Health and Animal Welfare (1998) Welfare Aspects of the Production of Foie Gras in Ducks and Geese.
6. Scottish Agricultural College. Ducks for the table: constraints
www.sac.ac.uk/consulting/services/f-h/farmdiversification/database/novellivestock/ducksforthetable Sidan besökt 2009-12-07.
7. Clauer P and Skinner J. 2007. Raising waterfowl. Cooperative Extension Publishing, University of Wisconsin-Extension.  http://www.ces.purdue.edu/ces/porter/4hwebpage/Manuals/RaisingWaterfowl.pdf Sidan besökt 2009-12-07.
8. An HSUS Report: Human Health Implications of Intensive Poultry Production and Avian Influenza. 2008.