Ull kommer i de flesta fall från får. Men även andra djur används t.ex, getter, kaniner (angoraull), kameler, alpacka (kameldjur besläktat med lama) och lama. De största ullproducenterna finns i Australien, Nya Zeeland, Sydafrika, Uruguay och Argentina.(1)

Australien har ca 100 miljoner får och producerar 25 % av all världens ull.(2) Den vanligaste fårrasen Merinofåret är framavlad med mycket djupa hudveck, för att få ut så mycket ull som möjligt. Detta innebär ofta värmeöverslag för djuren med all ull på kroppen. Det samlas mycket fukt i vecken, särskilt i fårets bakdel. Detta drar åt sig skadeinsekter som lägger ägg. För att förhindra detta utför man så kallad mulesing på lammen där man spänner fast djuren och skär av hudstycken på bakdelen, i regel helt utan bedövning.(3) Över 20 miljoner lamm utsätts för mulesing i Australien varje år.(4) Andra ingrepp som utförs på lamm utan bedövning är svanskupning och kastrering.(3)

Olika typer av insektsmedel används också mot skadeinsekter.(1) En variant är att doppa fåret i bekämpningsmedel. Insekterna dör, men gifterna består och skadar inte bara djuret utan även människor och miljö.(5)

När fåren inte längre producerar tillräckligt med ull exporteras de till slakt. Organisationerna Peta och Animals Australia har undersökt exporten och rapporterar följande: Mer än 4 miljoner får exporteras varje år från Australien till Mellanöstern och Nordafrika.(6) Båtresorna pågår i flera veckor och innebär rena djurplågeriet för de flesta djur. De lider av värmeslag, vätskebrist, skador och infektioner. Många dör också av svält trots att det finns mat; djuren är ofta så skadade att de är helt oförmögna att nå fram till maten. Det är vanligt att fåren fastnar i avföringen på golven och trampas till döds av andra får. Bara själva avlastningen kan ta upp till 11 dagar, sedan är det dags för transport till slakteriet där de ofta slaktas utan bedövning. Last – och transportpersonal behandlar dessutom djuren oerhört dåligt, ofta med påkar och slag.(7,8) Under 2008 rapporterades 34.974 får ha dött ombord.(8)

Fårklippning och ull i Sverige
Fårklippning innebär en hel del tvång och våld. Alla nutida får måste klippas minst en gång om året(9), och det gäller även de raser som själva fäller sin ull, eftersom fällningen i sig orsakar problem.(10) Anledningen till det är att får har avlats för en extrem pälstillväxt. De ursprungliga fåren har samma typ av päls som getter. De nutida fåren skulle inte klara sig i det vilda på grund av denna mycket opraktiska päls – ett får som inte blir klippt kommer dö. "Ullen är en fantastisk gåva fåren skänker oss." skriver Lammproducenterna på sin hemsida,(11) men sanningen är alltså att ullen snarare är något som vi har gett fåren och som bara ger dem problem. I Sverige tar de flesta uppfödare inte hand om ullen, utan den slängs, p g a dålig efterfrågan och låga priser.(1) Läs mer om får- och lammuppfödning.

Istället för ull
Alternativ till ull och ullvaror kan vara bomull, flanell och nya moderna material som t ex fleece, tencel (tillverkat av trämassacellulosa) och Polartec. Det sistnämnda tillverkas av återvunna plastflaskor, och är en tät fleece med fyra gånger så hög vindtäthet som ull och som även håller fukt borta.

Källor
1. Naturskyddsföreningen (2007) Tyg eller otyg? Faktaunderlag Miljövänliga Veckan.
2. Australian Bureau of Statistics (2008) Year Book Australia. Hemsida. Sidan besökt 2009-12-14
3. Primary Industries Ministerial Council, Australia (2006) The Sheep. Model Code of Practice for the Welfare of Animals. Second Edition.
4. Animals Australia. Mulesing. Hemsida: www.animalsaustralia.org/issues/mulesing.php. Sidan besökt 2009-12-14.
5. Kristenson, M. (1998) Har du någon ull? Sveriges Natur 4/1998.
6. Animals Australia. Live Animal Exports: What you need to know. Hemsida: http://www.liveexport-indefensible.com/factsheets/factsheet_issues.pdf.
7. Peta (2004) An examination of two major forms of cruelty in Australian wool production: mulesing and live exports. Hemsida: http://www.savethesheep.com/pdf/WoolReport12-04.pdf.
8. Animals Australia. The Death Files. Hemsida: http://www.liveexport-indefensible.com/facts/death-files.php. Sidan besökt 2009-12-14
9. Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om djurhållning inom lantbruket m.m. DFS 2007:5, saknummer L100.
10. Fårhälsovården (2009). Hygienguide för fårklippare. Hemsida: www.svdhv.se, besökt 2009-06-22.
11. Lammproducenterna (2009). Att klippa ett får – både vetenskap och konst. Hemsida: www.lammproducenterna.se, besökt 2009-06-22.