Grisar

"Hangrisarna kastreras någon dag efter födseln. Ingreppet görs utan bedövning och är mycket smärtsamt."

År 2010 slaktades 2 936 240 grisar i Sverige.(1) Hangrisarna kastreras någon dag efter födseln. Ingreppet görs på 4000 grisar varje dag och utan bedövning, vilket förstås är mycket smärtsamt.(2) Grisarna kastreras för att de som äter griskött ska slippa så kallad galtlukt, som är en obehaglig lukt och smak hos köttet från en del okastrerade hangrisar.(3) En annan anledning till kastreringen är att grisarna hålls i boxar där de inte kan gå undan från varandra. I sådana begränsade miljöer kan grisarna skada varandra på grund av aggressiva och sexuella beteenden, och detta blir värre utan kastrering.(2)

Trångt och tråkigt
Efter ungefär en månad skiljs smågrisarna från mamman. Det är mycket tidigare än den naturliga åldern för avvänjning, som är cirka 17 veckor.(4) Vid ungefär tre månaders ålder börjar det så kallade "slaktsvinsstadiet".(5) Grisarna sätts då i grupper om cirka tio grisar per box inomhus i stora stallar. Miljön är ensidig och stimulansfattig, och grisarna har ingenting att sysselsätta sig med. De får mat två eller tre gånger om dagen och det blir dagens höjdpunkter.(6) Trängsel och konkurrens leder till stor stress före och under utfodringen. Det leder till diarré, magsår och beteendestörningar.(6)

Liggsår, magsår och avbitna svansar
Djur som inte får utlopp för sina naturliga beteenden utvecklar ibland beteendestörningar. Hos grisar är det vanligt att stressen, trängseln, sysslolösheten och hungern i fabrikerna leder till att djuren börjar bita på varandras svansar.(7) I många andra länder klipps svansarna av på de nyfödda grisarna för att förhindra detta, men i Sverige är det förbjudet. Årligen rapporteras runt 50 000 fall av svansbitning från slakterierna till Jordbruksverket, men eftersom rapporteringen numera är frivillig känner man inte till den verkliga omfattningen.(8) En tredjedel av alla svenska suggor lider av smärtsamma liggsår, så kallade bogsår, bland annat på grund av de hårda golven.(9) Hela tolv procent av de slaktade grisarna har fullt utvecklade, smärtsamma magsår, och över 50 % har någon påverkan på magsäcken.(10) 

Hela livet inomhus 
Grisar som lever utomhus under naturliga förhållanden ägnar ungefär 50 procent av dagen åt att böka och beta.(6) Bland grisarna i livsmedelsindustrin får de allra flesta aldrig komma ut. "KRAV-grisarna", vilka utgör knappt en procent av alla grisar, får vara utomhus.(11)

Transporter och slakt
Vid ungefär sex månaders ålder transporteras grisarna till slakt. På slakterierna är gasning med koldioxid den vanligaste bedövningsmetoden för grisar.(12) Grisarna drivs in i en slags hiss som sänks ned i ett schakt med koldioxid för att de ska förlora medvetandet. Grisar upplever obehag och får kvävningskänslor av koldioxid, vilket gör att de kämpar för att ta sig ur hissarna under de 10-20 sekunder det tar innan de förlorar medvetandet.(13) Efter bedövningen dödas grisarna genom att halsen skärs upp och de förblöder, hängandes upp och ner.

Läs mer i rapporten Grisarnas liv och död
Förslag på ytterligare läsning