Grisar

"Hangrisarna kastreras någon dag efter födseln. Ingreppet görs utan bedövning och är mycket smärtsamt."

År 2008 slaktades 3 072 400 grisar i Sverige.(1) Hangrisarna kastreras någon dag efter födseln. Detta mycket smärtsamma ingrepp (2) görs utan bedövning och drabbar 4000 grisar varje dag. Grisarna kastreras för att de som äter griskött ska slippa så kallad galtlukt, som är en obehaglig lukt och smak hos köttet från en del okastrerade hangrisar.(3) En annan anledning till kastreringen är att grisarna hålls i boxar där de inte kan gå undan från varandra. I sådana begränsade miljöer kan grisarna skada varandra på grund av aggressiva och sexuella beteenden.(2)

Trångt och tråkigt
Efter ungefär en månad skiljs smågrisarna från mamman. Det är mycket tidigare än den naturliga åldern för avvänjning, som är cirka 17 veckor.(4) Vid ungefär tre månaders ålder börjar det så kallade "slaktsvinsstadiet".(5) Grisarna hålls då i grupper om cirka tio grisar per box inomhus i stora stallar. Miljön är stimulansfattig. Grisarna får mat två till tre gånger om dagen och det blir dagens höjdpunkter.(6) Trängsel och konkurrens gör att grisarna stressas före och under utfodringen. Det kan leda till diarré, magsår och beteendestörningar.(6)

Liggsår, magsår och avbitna svansar
Djur som inte får utlopp för sina naturliga beteenden utvecklar ibland beteendestörningar. Hos grisar är det vanligt att stressen, trängseln, sysslolösheten och hungern i fabrikerna leder till att djuren börjar bita på varandras svansar.(7) I många andra länder kuperas svansarna på de nyfödda grisarna för att förhindra detta, men i Sverige är det förbjudet. Årligen rapporteras omkring 45 000 fall av svansbitning från slakterierna till Jordbruksverket, men eftersom rapporteringen numera är frivillig känner man inte till den verkliga omfattningen.(8) En tredjedel av alla svenska suggor lider av smärtsamma liggsår, så kallade bogsår, bland annat på grund av de hårda golven.(9) Hela tolv procent av de slaktade grisarna har fullt utvecklade, smärtsamma magsår, och över 50 % har någon påverkan på magsäcken.(10)

Naturligt beteende
Grisar som lever utomhus under naturliga förhållanden ägnar ungefär 50 procent av dagen åt att böka och beta.(6) Bland grisarna i livsmedelsindustrin får bara en liten andel vara utomhus. "KRAV-grisarna", vilka utgör cirka en procent av alla grisar, får vara utomhus.(11)

Slakt av grisar
Vid ungefär sex månaders ålder transporteras grisarna till ett slakteri. Årligen skadas omkring 14 000 grisar i samband med transporter i Sverige.(12) På slakterierna är gasning med koldioxid en vanlig bedövningsmetod för grisar.(13) Grisarna drivs in i en slags hiss som sänks ned i ett schakt med koldioxid för att de ska förlora medvetandet.(13) Grisar upplever obehag och får kvävningskänslor av koldioxid, vilket gör att de kämpar för att ta sig ur hissarna under de 10-20 sekunder det tar innan de förlorar medvetandet.(14) Efter bedövningen dödas grisarna genom att halsen skärs upp och de förblöder, hängande upp och ner.(13)

Läs mer i rapporten Grisarnas liv och död

Förslag på ytterligare läsning