Uppfödning, avel och hållning

"En del genmanipulerade djur är så svårt sjuka/skadade att de dör i samband med födelsen eller kort därefter."

Djur som utnyttjas i djurförsök ska enligt djurskyddslagen ha ”fötts upp för ändamålet”.(1) Mus, råtta, marsvin, hamster, gerbil, kanin, hund, katt, iller, vaktel, samtliga primatarter och samtliga arter av genmanipulerade ryggradsdjur ska komma från uppfödare som är godkända av Jordbruksverket. Det kallas destinationsuppfödning. Övriga arter är undantagna från kravet.

Insynen i vad som händer vid transporter av djur från uppfödare i Sverige eller andra länder är mycket begränsad. Trots det kommer det då och då till allmän kännedom att apor, grisar och andra djur dött under sådana transporter.

Det finns åtskilliga djurstammar som används som ”modeller” för mänskliga sjukdomar. Dessa djur avlas och är kommersiellt tillgängliga. ”Modellerna” har tagits fram via avel av djur som drabbats av spontana mutationer, genom att djur behandlats så att det uppstått skador i arvsmassan eller genom att de opererats, innan de levereras. Exempel på sådana är råttor med förhöjt blodtryck, möss som har förändringar som liknar dem som uppkommer vid diabetes och en naken mus som förutom att den saknar päls också saknar thymus, vilket orsakar kraftigt nedsatt immunsystem. Detta gör den infektionskänslig, och den drabbas också lätt av bölder.(2)

Med gentekniken har manipulerandet ökat ytterligare. Djur genmanipuleras och används i avel och i försök – och handlas med. Dessa djur riskerar att utsättas för lidande i flera led: förändringarna i sig, olika åtgärder för att kontrollera hur de mår och om de har den aktuella förändringen i arvsmassan, och slutligen de experiment de utsätts för.(3) Genmanipuleringen kontrolleras bland annat med ett vävnadsprov; en vanlig metod för det är att klippa av en bit av svansen.

Genmanipulerade djur drabbas av både förväntade och inte förväntade negativa konsekvenser. En del genmanipulerade djur är så svårt sjuka/skadade att de dör i samband med födelsen eller kort därefter. Andra drabbas av sjukdom först efter en tid. Hos en del djur kan sjukdomen vara vilande och aktiveras under vissa förutsättningar. För ytterligare andra innebär genmanipuleringen i sig inte att de utsätts för något känt lidande.

Utnyttjandet av möss har ökat kraftigt sedan 1990-talet och fortsätter att öka. Anledningen till det är möjligheten att genmanipulera djur. Det är främst möss som genmanipuleras. Det finns inte någon särstatistik över hur många av mössen som är genmanipulerade men sannolikt en stor andel av de möss som totalt används.

Enligt djurskyddslagen ska djur hållas och skötas i en god djurmiljö och på sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.(4) Det gäller också för djur som utnyttjas i djurförsök, men verkligheten är ofta en annan. Råttor och möss hålls till exempel som regel i små burar. Det är vanligt att det finns någon berikning i burarna – som bobyggnadsmaterial, ett plasthus eller en bitpinne. Ofta är burarna emellertid så små att djurens rörelsemöjlighet är kraftigt begränsad. Möjligheten att berika buren är därför också begränsad. Många djur hålls ensamma lång tid och detta gäller även djur som normalt lever tillsammans med andra av samma art. Djur som inte får utlopp för naturliga behov och beteenden utsätts för stress och oro och kan utveckla stereotypa beteenden.