Varje år dödas miljontals djur på svenska vägar. Ungefär tio miljoner av de drabbade individerna är fåglar.(1) Bland däggdjuren är de vanligaste trafikoffren hare (63 500–81 500 individer/år), rådjur (43 500–59 000 individer/år), grävling (22 000–33 000 individer/år) och ekorre (20 000–30 000 individer/år).(2) Siffrorna är uppskattningar baserade på en enkätstudie. Statistiken över trafikdödade djur är i de flesta länder mest tillförlitlig när det gäller större klövdjur, eftersom dessa olyckor orsakar mer materiella skador och innebär störst risk för människor.(3)
Väg- och järnvägsnätet påverkar djur på flera sätt utöver att det orsakar trafikskador. När vägar byggs sker det på bekostnad av djurs livsutrymme. Vägarna fungerar som barriärer för många djur, och de områden som kvarstår splittras upp i mindre och mer isolerade delar.(4) Detta kallas fragmentering, och det gör det svårare för djuren att hitta en partner, begränsar deras frihet, samt innebär en ökad risk för direkta trafikskador. Avgaser från fordon bidrar dessutom till övergödning och till växthuseffekten.(4)
Källor: 1. Vägverket. Ekosystem och biologisk mångfald. Internet: http://www.vv.se/vagarna/Natur--kulturmiljo/Ekosystem--biologisk-mangfald/. Sidan besökt 2009-11-25. 2. Seiler, S., Helldin, J-O. & Seiler, C. (2004) Road mortality in Swedish mammals: results of a drivers’ questionnaire. Wildlife Biology 10(3): 225-233. 3. Seiler, A. (2003) The toll of the automobile: Wildlife and roads in Sweden. Doktorsavhandling, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala. 4. Seiler, A. & Folkeson, L. (2006) Habitat fragmentation due to transportation infrastructure. COST 341 national state-of-the-art report Sweden.
Vägar och järnvägar
