Den verksamhet som beskrivs i artikeln är många gånger en ljusskygg verksamhet som är svår att kartlägga. Texten baseras därför till stor del på reella observationer och berättelser från verkligheten där informatörerna valt att vara anonyma.
Tre- och fyramånaders fölen som misshandlades.
Hästhandel är en marknad som funnits väldigt länge och för de som sysslar med detta är det ofta en livsstil. Handlarna lever helt och hållet på denna verksamhet och den går ofta i arv från far till son, men även från far till dotter och är en mycket traditionstyngd handel och livsstil. De handlar ofta med både bilar, hästar, nöt och fjäderfän och är således kreaturshandlare. Handeln kan vara både inhemsk och internationell och det finns både seriösa och oseriösa handlare. Handelsrelationerna är affärsrelationer som bygger på en oerhörd lojalitet att lita på varandra i affärsuppgörelserna. Man har mycket kontakter sinsemellan inom Europa, t.ex. med Tyskland och Danmark.
Regelverket har efterhand moderniserats och frågor om djurskydd och smittskydd samt kontrollverksamhet arbetar för att det hela ska bli mer spårbart, något som handlarna ser som ett hinder för sin verksamhet. Det innebär också högre kostnader för dem. Därför försöker man hela tiden hitta nya kryphål och nya sätt att kringgå lagstiftningen. Om en handlare får näringsförbud så tar en släkting vid. Man byter ägare, byter färjplats och ankomsthamnar samt informerar varandra för att undgå kontroller. Malmö och Skåne verkar vara störst på området, men det finns även handlare i Västra Götaland och Jönköping.
Enda sättet för myndigheterna att hitta oegentligheterna är att beslagta djur och bilar, men tyvärr har varken länsstyrelserna eller tullen de resurser som krävs.
De svenska ridskolorna har mycket kontakter med hästhandlarna och man byter ofta hästar med varandra fram och tillbaka. Djuren är helt enkelt en handelsvara som fraktas hit och dit mellan ridskolor och mellan länder.
De gamla hästmarknaderna har till stor del försvunnit idag, men istället har denna typ av handel flyttats över till olika hästauktioner, framförallt till de små gårdsauktionerna. Dessa annonseras ofta ut i lokalpressen som livdjursauktioner och det är vanligt att hästar säljs samtidigt med kor och andra djur. Precis som på marknaderna köps och säljs här många hästar hästhandlare emellan och ofta är det samma hästar som går runt mellan handlarna tills de inte får ut mer av dem. De hästar som säljs på auktionerna är ofta importerade från Polen eller Irland via Danmark.
Shetlandsponnyn från gårdsauktionen.
På en sådan gårdsauktion, utanför Östra Ljungby i Skåne 2003, var samtliga av de tjugotalet hästar som såldes i dåligt skick. En shetlandsponny var så angripen av ohyra att den nästan inte hade någon päls kvar. Den stod darrande intryckt i hörnet av boxen med sitt auktionsutropsnummer sprayat med röd färg på sin pälslösa bakdel. Alla hästar var tunna, en del magra och hovvården var eftersatt på samtliga.
En av de större årligen återkommande hästauktionerna i södra Sverige är den som hålls i september på stall Ekeröd utanför Hörby. På denna auktion återfinner man både seriösa och oseriösa hästhandlare. Antalet hästar som säljs brukar vara mellan 60 och 100 stycken, och de vanligaste raserna är shetlandsponnys, varmblod och varmblodsskorsningar samt ett stort antal odefinierbara B-, C- och D-ponnys. Det som slår en är att de stora kallbloden, som ardennerhästar och nordsvenska hästar, inte finns med. Förklaringen till detta är att dessa hästar säljs kvällen innan på en inofficiell auktion.
På en av dessa auktioner i september 2007 kunde man få se ett shetlandsponnysto med ett relativt nyfött föl, två till tre veckor gammalt. Den lilla var helt utmattad och fick bäras till inhägnaden där hästarna visades i samband med försäljning. Väl framme dumpades den i backen så att benen vek sig.
Ett annat shetlandssto, med ett diande föl, fick anmärkning av djurskyddsinspektören att de inte fick separeras ännu. Stoet var dock inte till salu, endast fölet. Då kom auktionsförrättaren med den lysande idén att ”om den som köper fölet bor i närheten, kan ni ju låna stoet ett tag”. Vem kontrollerade detta?
Två föl var för unga för att vara fråntagna sin mamma. Dessa två var fyra och fem månader gamla och stod tätt ihop i en av fållorna, livrädda. När de två motsträviga (läs livrädda) fölen på fyra och fem månader skulle hämtas från fållan in till visningsringen, krävdes två man per häst. En som drog och en som vred svansen. Likadant var det när de skulle tillbaka till sina fållor. Då ville de inte gå in varpå man slet, puttade och till slut slängde in dem.
På en fråga till inspektör som var närvarande, om det är tillåtet att sälja så små föl på auktion, svarade han: ”Jag håller med dig om att det ej är lämpligt att transportera och sälja unga föl vid auktioner. Det finns dock ej reglerat i lagstiftningen. I enlighet med transportlagstiftningen DFS 2004:10, 20§ får föl transporteras efter en veckas ålder.” Han tillägger att det inte är lämpligt att avvänja ett föl innan sex månader.
En hästhandlare som bevistade auktionen vid stall Ekeröd 2007, var den danske hästhandlaren Palle Ellehammer. Ellehammer blev polisanmäld första gången 1999 för vanvård av sina hästar. På hans gård fanns sjuka och vanvårdade hästar som gick utan skydd, avmagrade med grönt snor rinnande ur näsborrarna. Några hade flämtande andhämtning, matta ögon och misskötta långa hovar. Dessutom agerade han veterinär och sprutade själv in penicillin i sina hästar. Nästa gång han anmäldes var 2001 då två journalistelever från Journalisthögskolan följde efter en av Ellehammers transporter till Italien. Resultatet blev en film som avslöjade hur 24 av hans hästar utsattes för en förfärlig djurmisshandel genom en 46 timmar lång transport från Kibäck i Danmark till Italien i december 2001. Under den långa transporten fick de varken vatten eller mat. Flera av hästarna var nära att dö redan halvvägs till Italien.
Trots att Ellehammer nu har förbud att transportera hästar utomlands fortsätter han via ombud.
”Självklart gör jag det för pengarnas skull”, säger Ellehammer ”Jag får 12 kronor/kg i Italien mot 6 kronor i Danmark”. På en last med 24 hästar som väger cirka 500 kg får han alltså 144.000 i Italien mot 72.000 i Danmark.
Anne-Mette Iversen, ordförande för djurskyddsföreningen Hesteinternatet i Danmark, menar att det som måste till är ett totalförbud mot transport av alla levande slaktdjur över gränserna. ”Man kan nämligen inte göra regler för detta”, säger hon, ”för de människor som sysslar med det är totalt likgiltiga för regler. De hästhandlare och exportörer och de som kör djuren är så känslomässigt avtrubbade, cyniska och brutala att deras verksamhet endast kan stoppas med ett reguljärt förbud.”
Angående dessa auktioners vara eller icke vara anser en representant för djurskyddsenheten på länsstyrelsen i Skåne län att det ”för djurens bästa är det bra att denna typ av auktioner finns då alternativet för många hästar blir långa transporter för slakt eller svarthandel på parkeringsplatser i det dunkla”.
Djurens Rätt anser:
att transport av levande slaktdjur skall förbjudas.
att djurskyddet på hästauktionerna måste bevakas mycket hårt.
eftersom föreskrifterna för hästhållning inte är tillräckliga för att säkra hästarnas välfärd i samband med denna typ av auktioner, ifrågasätter Djurens Rätt att djur överhuvudtaget skall säljas på auktion då de riskerar att behandlas som ”varor” snarare än levande varelser. Hästauktioner av detta slag bör därför helt förbjudas.
