|
|
Djurens Rätts historia - ett föredrag
|
Del 4: Den Nydalska lagen, mellankrigstiden och första djurskyddslagen
|
 |
|
|
|
|
|
Flera riksdagsmotioner, både mot djurförsök i undervisningen och för begränsning och kontroll av vivisektionen, lades de första åren på 1900-talet. De hade kända tillskyndare i riksdagens andra kammare, bland annat blivande statsministern Karl Staaf. Av olika skäl, bland annat ett olyckligt byte av regering, ledde inte förslagen till konkreta resultat. Men riksdagsledamoten Johan Nydal, som på uppdrag av Nordiska samfundet motionerade om att strafflagens djurskyddsparagraf borde ändras till att innefatta alla djur, även de vilda djuren, nådde framgång. Den Nydalska lagen kom 1907 och stadgade att djur inte får utsättas för misshandel för sin egen skull, inte därför att de var någons egendom.
"Visar någon i behandling af djur uppenbar grymhet, straffes med böter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må till fängelse i högst sex månader dömas."
|
|
|
Etiken stod sig ganska slätt mot vetenskapens framsteg och människans egenintresse. Den medicinska forskningen gjorde genombrott på olika områden, vilka tillskrevs djurförsöken. Att med framgång kunna hävda – i ett läge med hög barnadödlighet och smittsamma sjukdomar som drabbade många – att djuren inte skulle utsättas för lidande för människans skull, var ingen lätt uppgift. Första världskriget krävde andra samhälleliga prioriteringar och politikerna intresserade sig inte längre för djurförsöksfrågan.
Visserligen fortsatte agitationen mot vivisektionen, men mellankrigstiden var inte heller någon bra grogrund för ett ökat engagemang. Så småningom dominerades världen av krigsförberedelserna inför andra världskriget. I Nordiska samfundet tog ingen ny generation vid – och det var så även i andra länder – utan samma personer som var aktiva i början på 1900-talet, satt kvar i styrelsen på 1940-talet, om de inte avlidit.
|
|
1944 fick Sverige dock sin första djurskyddslag. Men först kom slaktlagen 1937, som innebar att djur måste bedövas före slakt. Kampen för bedövning av djur före slakt hade tagit sin början med en riksdagsmotion redan 1887.
I djurskyddslagen infördes en paragraf om djurförsök, som innebar att försöksdjuren inte skulle tillfogas mer lidande än vad som oundgängligen nödvändigt. Men lagen tillät att djur utsattes för avsevärt lidande.
Denna paragraf kom att kallas för en gummiparagraf i Nordiska samfundets propaganda för ett stopp för de plågsamma djurförsöken, som kom att utvecklas under en ny epok som tog sin början 1951.
|
|
|
|
|
|
|
