Morgonen börjar med te och tidningsrubriker. Min nyvakna katt tittar på mig frågande men inte alltför förvånat när jag kastar mig ur sängen och springer för att hämta en sax för att klippa ut bevis på fler mänskliga snedsteg vägledda av ett ohållbart ekonomiskt vinstintresse och en ohälsosam och omodern syn på djurs rättigheter.
Den 19/3 2010 läste jag om hur Scan skållade en levande gris. Detta i Sverige, ett land som ändå har täta stadgar om djurhantering och en internationell känd välutvecklad miljöinsikt. För att förhindra att detta sker igen ökade Scan antalet anställda, men kommer det förändra den snabba takt rullbandet måste rulla för ekonomisk vinst?
Samma morgon, samma tidning, läser jag en till liten artikel i DN. Den berättar om hur FN-organet för skydd av utrotningshotade djur röstade om frågan huruvida den numera sällsynta tonfiskarten blåfenad tonfisk skulle få fiskas eller inte. Det blev inget förbud i export och storskaligt fiske och jag undrar hur detta av ett organ som ska skydda utrotningshotade djur kan förklaras. Motståndarna till förslaget var sushiländer och storimportörer som Japan och Kanada, en rad u-länder beroende av tonfiskexporten samt länder där fiskelobbyister kämpar starkt för rättigheterna de hävdar sig ha.
I allt detta undrar jag vart diskussionen om tonfiskens och grisens rättighet till liv tog vägen? Om en djurrättsstadga fanns i FN likt mänskliga rättigheterna skulle med all största sannolikhet skållandet av levande grisar samt utrotning av arter inte kunna ske, även om det skulle innebära mänsklig profit. Med detta hävdar jag att det skulle gynna både djur och natur, mänskliga djur där även inräknat, att skriva på Djurens rätts lista om att FN ska anta en resolution om djurs rättigheter. Det är en naturlig följd av de mänskliga rättigheterna som skapades 1948 efter andra världskriget, och skulle uppvisa en insikt hos människan om djur och naturs värde och hur dessa har missunnats under åren. Det skulle uppvisa sympati och vemod för räven som blir avdragen skinnet utan bedövning, elefanten som av rädsla att bli slagen gör onaturliga konster i ett cirkustält och tjuren som får svärd i sig i en simulerad fight på liv och död för sin motståndare, men inte för han själv.
Igenom historien har det spekulerats vilt och hävdats, bland annat av filosofen René Descartes, att djur inte har den kognitiva förmågan att uppfatta sig själva som aktörer i sina liv och därmed inte kan känna lidande, och vissa argumenterar för detta än idag. Diskussionen om djurs kognitiva förmåga är inte relevant att föras här, däremot finner jag den tala om ett mänskligt behov att underminera olika arters kommunikationssätt och sätt att leva.
Hur en tro på alla andra arters oförmåga att känna och uppleva kan ha överlevt all forskning och observation under alla år förundrar mig. Troligtvis beror det på att videor på kvidande djur i burar och slakterier inte har uppmärksammats då en internationell politik inte kunnat sätta ramen för nationella lagar. Nu börjar det däremot komma mer och mer information om djurens missförhållanden, nu verkar mänskligheten vara redo för en förbättring både i miljöhantering och i djurhantering.
En resolution om djurs rättigheter skulle motverka att djur endast ses som mänsklig ägodel och därmed även motarbeta det vinstintresse som människor drivs av i dag som inte bara orsakar djur lidande, men även rubbar den symbios i naturen som alla invånare på planeten medverkar i och är beroende av. Resolutionen skulle, precis som mänskliga rättigheterna gör, uppmuntra till en politisk omprioritering och ett utvecklande av ett hållbart och gynnande system. Det är förståeligt att ifrågasätta hur det fungerar vid beaktande av djurs intressen, detta fall konkret vid frågan om tonfisken ska bevaras, hur går det då med u-länderna som är beroende av det fisket? Människans utsläpp till vattnet samt utfiskning kanske inte drabbar vattenmiljön så hårt som fattigdomen drabbar människan?
Det är denna strid mellan djur- och miljövänligt och människovänligt som inte kan fortgå utan måste kunna samspela baserat på moderna rättigheter och lagar kring dessa. Om djurs rättigheter måste tas till hänsyn krävs det att andra åtgärder vidtas för en mänsklig överlevnad; detta skulle i fiskefallet kunna innebära att EU slutar subventionera sina egna jordbruk, som där ter sig bygga på tanke om bevarandet av tradition, och istället ger u-länderna en chans att effektivisera sitt jordbruk, sälja sina varor och därmed en mindre belastning på fiskeindustrin.
Även köttindustrin, som står för en otrolig energislösande faktor i dag, skulle tas i beaktande vid denna FN resolution och detta skulle inte bara medföra att massproducerande industrier lades under lupp utan skulle även ifrågasätta om välfärd verkligen bör sammankopplas med ökad köttkonsumtion. När fattiga stiger in i medelklass, som nu går att se bland annat i Kina, leder det inte bara till en ökad social och ekonomisk frihet utan även till en ökad tillfrågan av kött. Om synen på djur som endast varor skulle förändras skulle det uppmärksamma det nutida slöseri av kött, av liv; i-länder som överkonsumerar och slänger medan fattiga svälter.
Det ovanstående har ingenting med djurens förmåga att kommunicera med människan att göra, om det var på detta vis skulle skri från djur troligen uppfattas som ett stopptecken. Det som det har att göra med är ohållbara prioriteringar, kortsiktiga lösningar och ett agerande som tyder på allt annat än en fundamental respekt för andra arter. Slutligen skulle jag vilja uppmana alla läsare att skriva på listan för en FN-resolution om djurs rättigheter. Detta för att jag inte ser något felaktigt med att vilja gynna alla djur på planeten, och därmed även miljön. Precis som FN:s mänskliga rättigheter passande kom till efter att mänskligheten insett att krig inte ökar mänskligt välmående är det nu dags för oss att inse att detsamma gäller djur. Det är inte hållbart att stoltsera med makt när klimatförändringarna kan lämna oss alla fattiga. Som tur är finns det människor som hör oro och som är redo att agera för att bevisa en utveckling i människans moral och empati. En debatt måste föras fram till FN, en debatt som talar om insikt, ansvarstagande, krav på agerande och ett erkännande av rättigheter anpassat till den tid vi lever i i dag.
Denna krönika är skriven av Elin Pöllänen, arton år och studerande vid Södertörns högskola. Krönikan är ursprungligen publicerad på ETC.se. Åsikterna som framförs i krönikan delas nödvändigtvis inte av organisationen Djurens Rätt. Skriv under namninsamlingen för en deklaration för djurs rättigheter inom FN här.
