Filmens huvudperson är Ric O’Barry, på 60-talet en av världen främsta delfintränare och ansvarig för infångandet och träningen av de fem delfiner som blev ”stjärnor” i TV-serien Flipper. De delfiner som på samma gång bidrog till att skapa den romantiserade bild av delfiner som finns idag, och som har inneburit så mycket lidande för dem. Men Ric O’Barry var med om något som fick honom att i stället ägna sitt liv åt att befria delfiner: en av Flipper-delfinerna begick självmord. Delfiner andas luft, men den här delfinen tog ett andetag, simmade intill honom och… slutade sedan andas, för att döende sjunka till botten. Som att den inte klarade av att leva i fångenskap mer.
Ric O’Barrys upplevelse är oerhört känslomässigt berättad i filmen, men egentligen är det en liten bukt i den japanska staden Taji som står i fokus för det huvudsakliga innehållet. Det blodbad som sker där varje år är dolt för omvärlden, men Ric O’Barry och filmaren Louie Psihoyos bestämmer sig för att ändra på det.
Vi får följa deras resa till Japan, och den dramatiska vägen mot att kunna dokumentera vad som sker. Tillsammans med experter inom olika områden reser man till Taji och ger sig ut i natten för att försöka förändra situationen för de 23 000 delfiner som dödas i denna bukt varje år. Det är dramatiskt, upprörande och enormt spännande. Och hela tiden tänker man på delfinerna i bukten, som vi aldrig ser i riktig närbild men som ändå lyckas tränga in i hjärtat på betraktaren.
The Cove hade biopremiär i Sverige den 15 januari, men medlemmar i Djurens Rätt kunde se filmen före alla andra på förhandsvisningar i Malmö, Göteborg och Stockholm.
