• Foto: Mostphotos
    Bild 1 av 1

Grisar

Nästan alla grisar i Sverige lever hela sina liv inomhus på betonggolv och får aldrig komma ut.

År 2014 slaktades 2 566 040 grisar i Sverige (1). Grisar som lever utomhus under naturliga förhållanden ägnar ungefär 50 procent av dagen åt att böka och beta (2). Bland grisarna i livsmedelsindustrin får de allra flesta aldrig komma ut.

Trängsel och tristess

Efter ungefär en månad skiljs smågrisarna abrupt från mamman. Det är mycket tidigare än den naturliga åldern för avvänjning, som är cirka 17 veckor (5).  Efter ytterligare två månader börjar det så kallade "slaktsvinsstadiet". Grisarna sätts då i grupper om cirka tio grisar i en box som är runt nio kvadratmeter (6). Där är de sedan tills de väger över 100 kilo och anses klara för slakt. Uppfödningen sker inomhus i stora stallar. Miljön är ensidig och stimulansfattig, och grisarna har ingenting att sysselsätta sig med. De får mat två eller tre gånger om dagen och det blir dagens höjdpunkter (2). Trängsel och konkurrens leder till stor stress före och under utfodringen. Det bidrar till diarré, magsår och beteendestörningar (2, 7).

Liggsår, magsår och avbitna svansar

Djur som inte får utlopp för sina naturliga beteenden utvecklar ibland beteendestörningar. Hos grisar är det inte ovanligt att stressen, trängseln, sysslolösheten och hungern i fabrikerna leder till att djuren börjar bita på varandras svansar och öron (7). I många andra länder klipps svansarna av på de nyfödda grisarna för att förhindra detta, men i Sverige är det förbjudet. Årligen rapporteras runt 50 000-60 000 fall av svansbitning från slakterierna (8).  En tredjedel av alla svenska suggor lider av smärtsamma liggsår, så kallade bogsår, bland annat på grund av de hårda golven (9). Hela tolv procent av de slaktade grisarna har fullt utvecklade, smärtsamma magsår, och över 50 % har någon påverkan på magsäcken (10).

Kastrering

De nyfödda hangrisarna kastreras någon dag efter födseln. Ingreppet görs på omkring 4000 grisar varje dag. Kastrering utan bedövning förbjöds i Sverige 1 januari 2016. Kirurgisk kastrering med bedövning innebär mindre lidande än utan bedövning, men kastreringen innebär alltid en stressande hantering av grisarna. Att ge bedövningsmedel innebär mer och längre hantering och fasthållning av grisarna. Injektion av bedövningsmedlet kan också innebära smärta.  Anledningen till att grisarna kastreras är att de som äter griskött ska slippa så kallad galtlukt, som är en obehaglig lukt och smak hos köttet från en del okastrerade hangrisar (4). En annan anledning till kastreringen är att grisarna hålls så trångt att de inte kan gå undan från varandra och att de är sysslolösa. I sådana begränsande miljöer kan grisarna skada varandra på grund av aggressiva och sexuella beteenden, och detta blir värre utan kastrering (3). Det finns en kastreringsmetod som är betydligt mer skonsam för grisarna än den kirurgiska, som sker genom en injektion.  Sådan så kallad immunokastrering är än så länge ovanlig i Sverige (4).

Transporter och slakt

Vid ungefär sex månaders ålder transporteras grisarna till slakt. På slakterierna är gasning med koldioxid den vanligaste bedövningsmetoden för grisar (11). Grisarna drivs in i en hisskorg som sänks ned i ett schakt med koldioxid för att de ska förlora medvetandet. Grisar upplever obehag och får kvävningskänslor av koldioxid, vilket gör att de kämpar för att ta sig ur hissarna under de 10-20 sekunder det tar innan de blir orörliga (12). Det kan ta uppemot en minut i gasen innan de förlorar medvetandet (13). Efter bedövningen dödas grisarna genom att halsen skärs upp och de förblöder, hängandes upp och ner.

Ekologisk grisuppfödning

Det finns två typer av ekologisk gris"produktion" i Sverige: KRAV och EU-ekologisk. För båda gäller att djuren ska få ekologiskt foder, det vill säga fritt från konstgödsel och besprutning, och att de ska få utevistelse. Men medan KRAV:s regler kräver utevistelse i stora gräsbevuxna hagar under sommaren (14), räcker det att de EU-ekologiska får komma ut i en liten betongrastgård i anslutning till stallet (15). Mindre än en procent av alla grisar i Sverige är KRAV-godkända och får komma ut på bete (16).

Källor

  1. Sveriges officiella statistik (2015) Animalieproduktion. Års- och månadsstatistik – 2015:03
  2. Wülbers-Mindermann M. et al. (2000) Beteendeanpassad svinhållning – för minskad stress och sjuklighet. SLU, Fakta Jordbruk 17:2000.
  3. Scientific Panel for Animal Health and Welfare (2004) Welfare Aspects of the Castration of Piglets. The EFSA Journal 91: 1–18.
  4. Immunokastrering - ett kontroversiellt  alternativ. Artikel i tidningen Grisföretagaren, 2015-01-28.
  5. Jensen P. (2006) Djurens beteende och orsakerna till det. Stockholm, Natur och Kultur.
  6. Statens Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om djurhållning inom lantbruket m.m. SJVFS 2010:15, saknummer L100.
  7. Westin R. (2003) Svansbitning hos gris relaterat till individuell tillväxt och ras. Examensarbete 2000:46, SLU.
  8. Jordbruksverket, personligt meddelande 2012-10-24 samt Livsmedelsverkets slaktskadestatistik 2012, personligt meddelande 2013-12-20.
  9. Svenska Pig (2009). Bogsår – förekomst och riskfaktorer. Pigrapport 42, april 2009.
  10. Svenska Djurhälsovården (2008). Magsår hos svenska grisar – besättningsbundet. Djurhälsonytt, 2008-06-23.
  11. Livsmedelsverket (2010) Djurskydd vid slakt - ett kontrollprojekt. Rapport 16-2010.
  12. Scientific Panel for Animal Health and Welfare (2004) Welfare Aspects of Animal Stunning and Killing methods. Report of the European Food Safety Authority.
  13. Rodriguez et al (2008) Assessment of unconsciousness during carbon dioxide stunning in pigs. Animal Welfare 17(4), 341-349.
  14. KRAV regler, utgåva 2013
  15. Förordning 889/2008 om tillämpning förordning 834/2007 om ekologisk produktion.
  16. KRAV marknadsrapport 2015.