Kycklingar

I Sverige dödades 78 073 940 kycklingar år 2011. Av dem kasserades 1 233 680 direkt efter slakt (1). Kycklingarna kläcks i maskiner och får aldrig träffa hönan (2). De hålls inomhus i stallar som rymmer tiotusentals individer (2). I Sverige får de uppfödare som är medlemmar i Svensk Fågel ha högst "36 kilo kycklingar per kvadratmeter", eller som mest 24 kycklingar per kvadratmeter (2, 3).

Kycklingarna betalar priset för tillväxten

Många kycklingar får benproblem orsakade bland annat av den tillväxtinriktade aveln. De växer så snabbt att de får ont. Enligt svenska studier har 15 procent av kycklingarna försämrad rörelseförmåga (4, 5). Det motsvarar 10 miljoner kycklingar varje år som har svårt att gå - och mycket ont - på grund av sina tunga kroppar. Ett annat allvarligt djurskyddsproblem inom kycklingindustrin är att avelsdjuren, alltså slaktkycklingarnas föräldrar, får gå hungriga (6). Om de skulle få så mycket mat de vill ha skulle många fåglar dö och äggproduktionen störas på grund av den snabba tillväxten (6).

Farlig väg till slakteriet

Kycklingarna får leva i ungefär fem veckor innan de dödas (2). Årligen självdör omkring 150 000 kycklingar under transport till slakterier i Sverige (7).

Kycklingslakt

Det finns två typer av kycklingslakterier: de som använder elbedövning och de som använder gas. Alla slakterier utom ett har elbedövning. Där hängs kycklingarna upp och ned i fötterna, vid fullt medvetande (8, 9). Detta är mycket obehagligt och smärtsamt, inte minst för alla de fåglar som har benskador (10). Hängandes upp och ner förs fåglarnas huvuden ner i ett elektriskt vattenbad för att de ska bedövas genom en elstöt innan halsen skärs upp och djuren förblöder till döds (8). Sveriges största kycklingslakteri, som slaktar omkring 40 miljoner kycklingar om året (11), använder istället gasbedövning (12).

Ekologiska kycklingar och "majskyckling"

Det finns bara en uppfödning av KRAV-godkända kycklingar i Sverige. Totalt utgör de omkring 0,2 % av alla kycklingar som slaktas. Dessa kycklingar är snabbväxande raser från samma kläckerier som i övriga industrin, men får mindre energirikt foder, vilket gör att de växer lite långsammare. De får leva dubbelt så länge som i konventionell uppfödning och får utevistelse på sommaren. "Majskyckling" är också kycklingar av konventionella raser. De har det aningen mindre trångt, max 18 kg/kvadratmeter istället för 24, och de ges inte rutinmässig medicinering i fodret. Men i övrigt ser det mesta likadant ut som i konventionell produktion, och "majskycklingarna" får inte komma ut. Alla dessa kycklingar slaktas med den plågsamma vattenbadsmetoden.

• Läs mer i rapporten "Var är alla kycklingar?"
• Se klippet "Kyckling på fredag?"
• Ta del av vår kycklingkampanj och skriv under namninsamlingen