• Minkar
    Bild 1 av 1

Minkar

I Sverige dödas varje år cirka en miljon minkar inom pälsindustrin. De lever hela sina liv i små gallerburar och de flesta dödas vid ett halvårs ålder.

Minkar i det vilda

De minkar som hålls på pälsdjursfarmer idag (Mustela vison) lever i det vilda i Kanada och USA. I Sverige fanns det ursprungligen en vild minkart av europeiskt ursprung (Mustela lutreola) men under 1940-talet släppte minkfarmer i stor utsträckning ut farmade minkar av amerikanskt ursprung, eftersom de hade svårt att ta hand om djuren under krisåren. Dessa större amerikanska minkar trängde därefter ut den mindre europeiska minken. De minkar som finns vilda i Sverige idag härstammar alltså från dessa utsläppta minkar av amerikanskt ursprung.(1)

I det vilda lever minkar solitärt, det vill säga de lever ensamma och hävdar egna revir. De umgås bara med andra minkar vid parningen och under ungarnas första tolv veckor, då de stannar hos modern. Ett revir kan vara mellan en och sex kilometer långt och det sträcker sig alltid längs vatten. Inom reviret finns flera lyor. Minkar är rovdjur som lever på gnagare, fiskar, kräftdjur och fåglar. Den största delen av jakten sker i vatten, och minkar är skickliga simmare som kan stanna under ytan länge.(2) De är anpassade för ett liv både på land och i vatten och betecknas därför som semiakvatiska, vilket bland annat visas i att de har lite simhud mellan tårna på baktassarna.(3) Minkar kan bli upp till 11 år gamla, men det är ovanligt.(1)

En mink har 5-24 lyor som den använder för att vila, sova och förvara mat i. Lyorna är vanligtvis inte längre än 10 meter ifrån vatten. Vuxna minkar håller sig för sig själv och undviker även synen och lukten av andra minkar. De härskar över sitt eget revir och markerar det med sin lukt. Minkvalparna hittar sitt eget revir när de är ungefär 3-4 månader, men honorna kan stanna hos modern tills de är 11 månader. De jagar då tillsammans med sin mamma, vars guidning är viktig för att de ska lära sig leva solitärt.(4)

Livet i fångenskap

Jordbruksverket för inte någon statistik över hur många minkar som föds upp och dödas varje år, utan hänvisar istället till pälsbranschens egna siffror. Enligt dessa gäller det 1,1 miljoner minkar i Sverige, varje år.(5) De har levt hela sina liv i gallerburar. Burarna är uppställda intill varandra i långa rader. Över dem finns ett tak, ett så kallat skugghus, men inga väggar. Burarna är 30 × 90 cm stora och 45 cm höga. Vissa farmer har också en öppning till en mindre bur på taket, så kallad "etagebur", vilket är ett krav från år 2017. Till varje bur finns en liten låda som fungerar som lya.(6) Minkarna får mat en till två gånger per dag. Maten är en gröt av spannmål och biprodukter från kött- och fiskindustrin, som läggs på taket till buren så minkarna får slicka i sig den. I maj föds minkvalparna, i snitt fem valpar per hona. De får stanna i sin mammas bur tills de är runt åtta veckor gamla och nästan fullstora. Då placeras de parvis, oftast en hona och en hane, i egna burar. Under november-december dödas alla minkar utom de som ska användas i avel.(1) De dödas genom att placeras i en låda som fylls med koldioxid.(7) Inandning av koldioxid är plågsamt(8) och metoden kan ta lång tid.(9). Minkvalpar som är yngre än 14 dagar får dock avlivas genom slag mot huvudet.(7) De minkar som ska användas i avel placeras i burar var för sig, eftersom de annars skulle slåss med varandra om reviret.(1)

Beteendestörningar

Pälsindustrin hävdar ofta att minkarna som hålls på svenska minkfarmer är domesticerade sedan många generationer. Detta påstående saknar dock bevis, och ny forskning visar istället att farmade minkars beteenden och behov till stor del överlappar med den vilda minkens.(1, 10)

Några av de djurskyddsproblem som förekommer på pälsdjursfarmer är att att minkar uppvisar självstympning och stereotypa beteenden, vilket indikerar att de inte mår bra.(11) En stereotypi är ett repetitivt rörelsemönster som oftast uppkommer när ett djur saknar möjlighet att utföra ett beteende det önskar. En stereotypi som förekommer är upprepade huvudrörelser.(1) Andra beteendeproblem som har dokumenterats på minkfarmer inkluderar stressrelaterade sjukdomar som magsår(12, 13) och pälsbitning. (14-17) Små förändringar av burarna, som att sätta in leksaker eller hyllor, gör inte att beteendestörningarna minskar.(18) Däremot försvinner stereotypierna nästan helt om minkarna får betydligt större plats och tillgång till simvatten.(19)

Men – att en mink inte visar stereotypier är inte samma sak som ett gott djurskydd.(20) Studier har visat att passiva minkar kan ha högre stresshormonsnivåer än de som uppvisar stereotypa beteenden.(21) De lugna djuren på minkfarmerna kan alltså vara de som lider allra mest, eftersom de inte får utlopp för den stress de bygger upp.

Simvatten är viktigt för minkar

Minkar är biologiskt anpassade till att simma, med bland annat simhud mellan tårna.(3, 22) De är semiakvatiska, vilket betyder att de kan röra sig över både land och i vatten.(23) De är duktiga simmare som kan dyka till sju meters djup. De har också blodkärl som anpassar sig till kylan i vatten och en struktur på pälsen som hjälper dem att inte förlora värme när pälsen är våt.(4)

På minkfarmerna har de ingen tillgång till simvatten, vilket hindrar dem från att utföra ett grundläggande beteende. Forskning har visat att minkars stressnivå höjs lika mycket när de berövas tillgång till simvatten som när de berövas tillgång till mat och de är beredda att arbeta hårt för tillgång till simvatten.(24)

Den enda svenska studie som gjorts med vattenbad på svenska minkfarmer visade att stora berikade burar med bland annat vattenbad leder till kraftig minskning av stereotypier.(19) I en tysk studie fick minkar tillgång till inhägnader på 290 kvadratmeter med vattenbad och en liten bäck. De uppvisade då inga stereotypa beteenden.(25)

Detta har hänt:

  • 1990: Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap slog fast att pälsindustrin inte lever upp till djurskyddslagens krav då det gäller hållning av minkar. De ansåg att minkarna inte gavs möjlighet att bete sig naturligt och att det leder till hög grad av beteendestörningar. Man konstaterade även att minkarna inte hade tillgång till större mängder av vatten att vistas i eller sysselsätta sig med.(26) SVS efterlyser i en uppföljande rapport initiativ för att komma tillrätta med beteendestörningarna. De konstaterar också att strävan måste vara att minkarna ska kunna utöva så mycket som möjligt av sina naturliga beteenden.(27)
  • 1999: dåvarande regeringen gav Jordbruksverket i uppdrag att se över hållningen av minkar. I sin rapport konstaterade Jordbruksverket att minkarna uppvisade hög grad av beteendestörningar och att det indikerade att djurskyddslagen inte är uppfylld. Jordbruksverkets mening var att de traditionella bursystemen måste avvecklas.(28)
  • 2003: En statlig utredning kom fram till att den nuvarande hållningen av minkar måste förändras om den ska kunna leva upp till djurskyddslagen, som säger att djur som hålls i fångenskap ska ges möjlighet att bete sig naturligt och att de ska hållas på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa (4 §). Utredningen ansåg att minkindustrin senast 2010 måste ha visat att man utvecklat sin djurhållning så att beteendestörningarna minskat till en acceptabel nivå. Om så inte skulle ske, ansåg utredningen att hållningen kunde förbjudas helt eller delvis.(1)
  • 2005: Den socialdemokratiska regeringen föreslog att skärpta krav skulle ställas på minkindustrin. Förslaget innebar att minkar endast skulle få hållas så att deras behov av att simma, röra sig, klättra, utöva sitt jaktbeteende och ägna sig åt annan sysselsättning samt av att periodvis vara ensamma kunde tillgodoses.(29)
  • 2006: Efter valet röstade en borgerlig majoritet i riksdagen ner förslaget från 2005. De ansåg att kraven var för långtgående och att det inte fanns stöd vare sig i forskningen eller i den beprövade erfarenheten för att de skulle motsvara minkarnas behov.(30)
  • 2010: länsstyrelserna besökte en stor del av landets minkfarmer. De kunde då konstatera att 85 % av farmerna inte följde lagstiftningen vad gäller inredning i burarna. Omkring en tredjedel av farmerna hade inte heller tillstånd för sin verksamhet.(31)
  • 2012: Nya föreskrifter kom från Jordbruksverket som innebar några förändringar i burarnas utformning och innehåll.(6) Något krav på simvatten fanns inte med i föreskrifterna som ska vara uppfyllda av alla minkfarmer i Sverige 2017. Föreskrifterna kritiserades av Djurens Rätt för att inte vara tillräckliga för att minkfarmerna ska leva upp till djurskyddslagen.(32)
  • 2016: Regeringen har utlovat en proposition till ny djurskyddslag våren 2016.(33) Det är i nuläget oklart om minkarna kommer att finnas med där och vad förslaget i så fall kommer att innebära.

Läs om Djurens Rätts aktuella arbete mot pälsdjursfarmning här: www.djurensratt.se/mink

Källor

  1. Djurens välfärd och pälsdjursnäringsutredningen, SOU 2003:86.
  2. Gerell, R. (1972) Mink – en artmonografi. Bonniers, Stockholm.
  3. Williams T. (1982) Locomotion in the North American mink, a semi-aquatic mammal. Journal of Experimental Biology 103: 155–168.
  4. European Commission (2001). The Welfare of Animals Kept for Fur Production – Report of the Scientific Committee on Animal Health and Animal Welfare.
  5. European Fur Information Center. Hemsida: http://www.furinformationcenter.eu/facts/facts-european-fur-production.aspx. Sidan besökt 2016-02-17.
  6. Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur. SJVFS 2013:16, saknummer L103.
  7. Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om slakt och annan avlivning av djur SJVFS 2012:27, saknummer L22
  8. EFSA (2004) Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare (AHAW) on a request from the Commission related to the aspects of the biology and welfare of animals used for experimental and other scientific purposes.
  9. Hallandsekot. Plågsam död för minkar. 2011-12-06.
  10. Nowak, S. (2014) Ethologische Untersuchungen zur Verhaltensontogenese und Welpenaufzucht von Nerzen in einem Haltungssystem entsprechend der Tierschutz-Nutztierhaltungsverordnung. Doktorsavhandling från Ludwig-Maximilians-universitetet i München. Tillgänglig online på http://edoc.ub.uni-muenchen.de/17308/1/Nowak_Simone.pdf. Engelsk sammanfattning finns på s. 152–157.
  11. Mason & Latham (2004) Can't stop, won't stop: is stereotype a reliable animal welfare indicator? Animal Welfare 13:57–69.
  12. Hansen, S. W. (1992) Stressreaktioner hos farmmink og husmår i relation til indhusning og domesticering. Københavns universitet, Institut for populationsbiologi.
  13. Harri, M. et al. (1995) Stomach ulcer as an indicator of stress in farm mink. Acta Agriculturae Scandinavica Section A: Animal Science 45:204–207.
  14. Hansen, S. W. et al. (1998) Development and Possible Causes of Fur Damage in Farm Mink- Significance of Social Environment. Acta Agriculturae Scandinavia 48: 58–64.
  15. Houbak, B.(1996) Development and possible causes of fur chewing in mink. Scientifur vol. 20, no. 1.
  16. Uzenbaeva, L. B. et al. (1999) Morphobiochemical blood indices in mink with chewed fur. Scientifur vol.23, no. 4
  17. Jørgensen, M. (1995) Fur biting in Mink. Scientifur, vol. 19, no.4.
  18. Axelsson H. et al. (2009) Behaviour in female mink housed in enriched standard cages during winter. Applied Animal Behaviour Science 121:222–229.
  19. Lindberg, H. (2004) Beteenderesponser hos farmuppfödda minkar (Mustela vison) hållna i stora och berikade burar. Studentarbete 28 institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, Skara.
  20. Hansen, S.W. & Jeppesen, L. L. (2006) Temperament, stereotypies and anticipatory behaviour as measures of welfare in mink. Applied Animal Behaviour Science 99 172–182.
  21. Bildsoe, M. et al. (1991) Effects of immobility stress and food restriction on stereotypies in low and high stereotyping female ranch mink. Behavioural Processes 25: 179–189.
  22. Vinke, C.M. et al. (2008) To swim or not to swim: An interpretation of farmed mink's motivation for a water bath. Applied Animal Behaviour Science 111: 1–27.
  23. Promemoria Minknäringen i Sverige. Ds 2005:032, s.28.
  24. Mason et al. (2001) Frustration of fur-farmed mink. Nature 420: 35–36.
  25. Hagn, A. K. (2009) Ethologische Untersuchungen zur Nutzung von offenen Wassersystemen bei Nerzen (Neovison vison). Doktorsavhandling från Ludwig-Maximilians-universitetet i München. Tillgänglig online på https://edoc.ub.uni-muenchen.de/10528/1/Hagn_Angela_Katrin.pdf. Engelsk sammanfattning finns på s. 92–94.
  26. Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap (1990) SVS pälsdjursutredning: för bättre välfärd hos farmad mink och räv.
  27. Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap (1996) Uppföljning av SVS' pälsdjursutredning från 1990.
  28. Jordbruksverket (2002) Hållande av mink för pälsproduktion. Rapport. Dnr 34-6941/99.
  29. Jordbruksdepartementet (2005) Skärpta djurskyddskrav för minkuppfödningen. Proposition 2005/06:197.
  30. Skärpta djurskyddskrav för minkuppfödningen. Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2006/07:MJU3.
  31. Jordbruksverket (2010) Delredovisning av uppdrag: Jordbruksverkets åtgärdsplan avseende pälsdjursnäringen – en lägesbild.
  32. Djurens Rätt. Hemsida: http://www.djurensratt.se/om-djurens-ratt/nyheter/forslag-pa-nya-foreskr.... Sidan besökt 2016-02-18.
  33. ATL. Hemsida: http://www.atl.nu/lantbruk/f-rslag-om-ny-djurskyddslag-till-v-ren. Sidan besökt 2016-02-18.