Hoppa till huvudinnehåll
Typ av gåva
  • min 35 kr/mån
kr/mån

Bättre liv för djuren i hela Europa

Illustration: Emma Hanquist/Form Nation

Den svenska djurskyddspolitiken har stagnerat, tur nog bubblar frågan i EU istället. Nu har djuren i transporterna, hönorna i burarna och fiskarna i vattenbruken en ny chans till ett bättre liv – följ med till den kamp för djuren som pågår i Europa.

Detta är en förkortad version av en artikel från Tidningen Djurens Rätt nr. 3/2020. Hela artikeln hittar du i tidningen. Har du inte redan tillgång till tidningen ingår den i det välkomstpaket du får när du blir medlem i Djurens Rätt.

Det är tisdagen den 7 juli 2020 och för 215 halvårsgamla grisar är tiden ute – lastbilen har parkerat utanför grisfabriken. Men allt kommer inte gå som tänkt i dag. Om några timmar ska den här slakttransporten få rubriker i riksmedier eftersom den kommer vara inblandad i en olycka längs väg 310 i Ljusdals kommun. Den klena vinstlotten gäller för grisarna som schasas in i den tredje och översta våningen i lastutrymmet. De grisarna kommer nämligen få känna myllan mot sitt tryne den dagen, om än bara för några få timmar av sitt korta liv i grisfabriken. Nitlotten är att råka stå på fel plats på de två första våningarna: ungefär 40 av grisarna kommer bli fastklämda i uppemot nio timmar.

Det som händer den här dagen i Ljusdals kommun är ett exempel på ringarna på vattnet av bestämmelser från Bryssel. Ett EU-direktiv från 2005 tillåter djurtransporter med hög tyngdpunkt. Riskerna är kända och varje år inträffar många allvarliga olyckor med djurtransporter.

[…]

Varje år lastas 1,4 miljarder djur inom EU för att göra en sådan här skräckresa. Ju längre transporten pågår, desto värre förstås: 279 miljoner av dessa djur transporterades i över åtta timmar. Dörren som kan leda till förändring har länge varit stängd, men nu står den på glänt – och den här dörren finns i Bryssel.

När du gått upp för trapporna vid tunnelbanestationen Arts-Loi och börjar gå mot Brysselparken så korsar gatan Rue Ducale vid parkens nordöstra hörn. Sväng vänster och på din vänstra sida ser du en rad sandfärgade trevåningshus med höga, smala fönster. Om du ser sandsäckar och soldater är du utanför amerikanska ambassaden och har råkat gå lite för långt. Platsen av intresse är port nummer 29, här inne sitter Eurogroup for Animals som finansieras av 70 organisationer (däribland Djurens Rätt).

Verksamhetens måltavla finns en kilometers promenad österut från Brysselparken: de glasklädda jättefasaderna som inhyser EU och dess övergripande makt över djuren i medlemsländerna. Och de 24 personerna som jobbar på Eurogroup for Animals har minst sagt tuff sparring. I dagsläget går 620 miljarder (!) kronor till olika stöd för lantbruken i EU, det är 40 procent av hela budgeten. Etik övervägdes inte när pengaregnet utformades, konstaterar Anna-Clara Acevedo som är politiskt sakkunnig på Djurens Rätt.

– Stöden är oerhört problematiska. Främst så gynnas stora gårdar med högintensiv djuruppfödning, snarare än de småskaliga verksamheterna med potential för bättre djurskydd. Stöden får också överproduktion av mejeriprodukter inom EU. För att inte priset på mjölk ska falla har EU då stödköpt mjölkpulver som säljs bland annat till länder i Afrika där jordbrukarna då haft svårt att konkurrera med de subventionerade mjölkprodukterna från EU. Det är ett helt bakvänt system.

En kompensation för överproduktionen är EU:s propaganda för ökad köttkonsumtion (exempelvis Gilla gris). Anna-Clara Acevedo påpekar även problemen med korruption, i exempelvis Ungern och Tjeckien har jordbruksstöden hamnat i makthavares fickor istället.

Men sparringen för Eurogroup for Animals börjar och slutar förstås inte med frågan om jordbruksstöd. Det är rika och mäktiga intressenter som gynnas av dagens system och det hårt pressande djurskyddet. Djurrättsorganisationerna befinner sig i en slags David och Goliat-situation.

– Här i Sverige klassas LRF som landets näst mest inflytelserika intresseorganisation, bara Svenskt Näringsliv är större. På EU-kartan ser vi en spegling av läget i Sverige. Egentligen borde vem som helst se att vi oundvikligen måste gå i riktningen vi på Djurens Rätt förespråkar.

Det menar verksamhetschefen Benny Andersson, som också är nyligen återinvald ledamot i styrelsen för Eurogroup for Animals. Han är den person på Djurens Rätt som tagit flest rundor till det sandfärgade trevåningshuset på Rue Ducale och till EU:s glaskolosser i Bryssel.

– Vi har haft förhållandevis mer framgång på EU-nivå än på nationell nivå här i Sverige. Den svenska självbilden är väldigt frustrerande; det här med att vi har bäst djurhållning i världen. Sverige är inte bäst. Även länder som Danmark och Frankrike är på gång att blåsa om oss. En annan frustrerande sak är att svenska politiker har en tendens att hänvisa till EU – och tvärtom. Vi bollas ofta fram och tillbaka, säger Benny Andersson.

Detta är en förkortad version av en artikel från Tidningen Djurens Rätt nr. 3/2020. Hela artikeln hittar du i tidningen. Har du inte redan tillgång till tidningen ingår den i det välkomstpaket du får när du blir medlem i Djurens Rätt.

Josefin Strang

Josefin Strang | Chefredaktör, Tidningen Djurens Rätt

24 september 2020

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem