Hoppa till huvudinnehåll
Typ av gåva
  • min 35 kr/mån
kr/mån

Begränsad insyn på Sveriges minkfarmer

Mink i en smutsig bur på en pälsdjursfarm
Foto av Jo-Anne McArthur som dokumenterat djurens liv på pälsfarmer i Europa och Kanada sedan 2009

Det blir allt svårare att få insyn i svensk pälsindustri. Länsstyrelserna i Skåne och Blekinge har i år begränsat tillgången till sina inspektionsprotokoll, trots att de är allmänna handlingar. I de protokoll som tillgängliggjorts redovisas dock omfattande brister.

På årlig basis sammanställer Djurens Rätt länsstyrelsernas protokoll från inspektioner av svenska minkfarmer. Detta görs för att skapa en helhetsbild av hur minkarnas levnadsförhållanden ser ut. Årets sammanställning har dock fått lida på grund av en sämre tillgång till de offentliga handlingarna.

Alla länsstyrelser i län där det finns minkfarmer har kontaktats för att begära ut protokoll, men responsen skiljer dem kraftigt åt. Länsstyrelsen i Skåne valde att inte lämna ut några inspektionsprotokoll alls, med hänvisning till “att enskild farmare kan lida skada om uppgifter om verksamheten röjs”. Djurens Rätt bad om att få ta del av materialet anonymiserat, men inte heller detta godkändes. Först efter överklagan till både länsstyrelsen och kammarrätten i Göteborg gav länsstyrelsen i Skåne med sig och delade med sig av protokollen.

Blekinge län omfattar flest antal minkfarmer i Sverige. I de erhållna protokollen från länsstyrelsen i Blekinge är alla uppgifter om bristerna som hittats utsuddade. Liksom i fallet med länsstyrelsen i Skåne försvaras detta med att “enskild kan lida skada om uppgifter röjs”. Trots detta fanns personuppgifter, som Djurens Rätt inte bett om att få ta del av, omaskerade i protokollen. Anmärkningsvärt är att de utsuddade delarna i protokollen där bristerna finns listade i flera fall sträcker sig över flera sidor. En överklagan till kammarrätten i Jönköping har inte fått länsstyrelsen att ändra sitt ställningstagande och ärendet fick inte prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen.

- Jag har aldrig varit med om något liknande. Tidigare år har vi fått inspektionsprotokollen när vi frågat, utan större problem. Men nu börjar plötsligt information hemlighållas - det är svårt att inte fråga sig vad de försöker dölja, säger Camilla Bergvall, ansvarig för pälsfrågor på Djurens Rätt.

Trots svårigheterna har Djurens Rätt sammanställt den information de kunnat få fram från inspektionerna år 2015. Totalt genomfördes 22 inspektioner på landets drygt 75 minkfarmer. Vid 13 av dessa gjordes anmärkningar på brister i djurhållningen, detta trots att över hälften av inspektionerna var föranmälda.

- Återigen syns grova brister på flera farmer och då har vi inte ens fått se de brister som noterats i Blekinge som är Sveriges minktätaste län. Länsstyrelserna har hittat döda djur som inte plockats bort, sjuka djur som borde avlivats och i ett fall upptäcktes en mink som fastnat mellan burarna. Det är otäck läsning i många av de här protokollen, säger Camilla Bergvall.

Brister visas vid över hälften av alla inspektioner

Detta visade inspektionsprotokollen

22 inspektioner gjordes på Sveriges minkfarmer år 2015. 13 av dem visade anmärkningar för bristande djurhållning. Över hälften av inspektionerna som gjordes var föranmälda.

Direkta citat ur inspektionsprotokoll

  • “Två döda minkar noterades vilka inte hade tagits bort”.
  • “En mink hade fastnat mellan burarna.”
  • “De regelbundna årliga kraven på veterinär - och etolog kontroll uppfylls inte. Någon etolog har inte kontrollerat besättningen. Det var länge sedan en veterinär besökte besättningen.”

Exempel på brister som återfinns i inspektionsprotokollen

  • Tre minkar påträffas med bitskador på bakdelarna*. De tre minkarna avlivades efter kontrollen eftersom deras tillstånd försämrats.
  • Ett tiotal minkar bedömdes inte ha tillräckligt med hull. Dessa djur var så pass skadade eller sjuka att de borde ha avlivats. Farmaren fick anmärkning för att rutinerna kring sjuka djur inte var tillräckliga. Två döda minkar hittades vid kontrollen och farmaren uppgav att ett par djur dör dagligen. På samma farm saknades en inspektionslucka på den låda som används för avlivning.**
  • Etolog hade inte kontrollerat farm, något som är ett lagkrav. Farmaren uppgav då sin avsikt att söka dispens för detta, då det skulle bli för dyrt. På en farm saknades utbildning för att avliva fler djur än enstaka.

Andra brister som framkom i protokollen av farmerna var trasigt, vasst galler där minkarna får sin mat, vilket djuren lätt skulle kunna skada sig på. På en del farmer saknades miljöberikning i flera burar och på en farm saknades ligghyllor i alla burar. Avsaknad av strö förekom också.

Noteras bör även att information om bristerna som upptäcktes på minkfarmer i Blekinge län inte har lämnats ut - och alltså inte finns med i sammanställningen. De utsuddade områdena i protokollen motsvarar flera sidor, vilket ger en indikation om att bristerna varit många och allvarliga.

* Några av de djurskyddsproblem som förekommer på pälsdjursfarmer är att minkar uppvisar självstympning och stereotypa beteenden, vilket indikerar att de inte mår bra.

** Under november-december dödas alla minkar utom de som ska användas i avel. De dödas genom att placeras i en låda som fylls med koldioxid. Inandning av koldioxid är plågsamt och metoden kan ta lång tid. Det är därför viktigt att minkarna kan inspekteras under tiden för att minska lidandet.

Läs mer

Mer information om djur i pälsindustrin: http://www.djurensratt.se/djur-i-palsindustrin

Mer information om Djurens Rätts arbete för minkarna: http://www.djurensratt.se/mink

Artikel och intervju i Tidningen Sydöstran:
http://www.sydostran.se/solvesborg/brister-pa-blekinges-minkfarmer-suddades-ut/

Camilla Bergvall

Camilla Bergvall | Författare till handboken Förändra!, ansvarig för pälsfrågor

26 oktober 2016

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem