Hoppa till huvudinnehåll
Typ av gåva
  • min 35 kr/mån
kr/mån

Buren, trots att den kallas både modern och inredd, saknar helt förutsättningar att vara en bra miljö för hönorna

hönsfötter på gallergolv

Vindarna mot burägg blåser starka, både i Sverige och internationellt. Allt fler butiker och andra livsmedelsaktörer tar ställning och väljer bort ägg som kommer från hönor som hålls i bur.

Lidl har precis tagit ett globalt grepp i frågan och i en ny policy slagit fast att alla skalägg och produkter under det egna varumärket skall vara fria från burägg. Compass Group som har verksamhet i 50 länder, meddelade i september att buräggen i deras verksamhet i Sverige kommer vara helt utfasade innan 2016 års slut och år 2025 i de andra länderna. Sodexo, som levererar måltider över hela världen, meddelade i juli i år att de upphör med användningen av ägg från hönor i bur.

Ur djurskyddsperspektiv är den här utvecklingen väldigt positiv, genom direkt påverkan från konsumenter och en dialog med handeln kan vi få bort en av de värsta formerna av djurhållning. Alla är dock inte lika glada. Buräggförespråkare tar alla chanser att argumentera till buräggens fördel. När det nyligen rapporterades om att dioxinhalten i ekologiska ägg behöver sänkas användes just dioxin som ett argument för att istället för ekoägg välja ägg från hönor i ”moderna inredda burar”. Andra menar som svar på det, att lösningen inte alls är att ”återgå till burhöns, hur moderna burarna än är”.

Djurskyddsproblemen är stora i både burarna och de frigående systemen och den enkla sanningen är att det bästa för hönorna och tupparna i äggindustrin är att fler väljer att äta annat än ägg. Exempel på gemensamma djurskydds- och djuretiska problem för äggindustrin är att tuppkycklingarna dödas kort efter kläckning och att hönorna utsätts för stress och lidande i samband med hantering, transporter och gasning eller slakt då de dödas i förtid vid bara 1.5-2 års ålder.

För alla som ändå köper (och säljer) ägg och produkter som innehåller ägg, kan det vara svårt att navigera mellan märkningar och råd om vilka hönor som har det bäst, eller minst dåligt. Det finns som sagt problem i alla system men i det frigående systemet finns det mycket större potential att förbättra. En bur förblir alltid en bur.

Djurhälsan säger inte allt

Av buräggsindustrin men också av andra, framhålls att hönorna i burarna är friskare än hönorna i frigående system. Det stämmer att djurhälsoproblemen inom vissa områden idag är större i de frigående systemen än inom burhållningen. Eftersom de frigående hönorna kommer i kontakt med sin avföring är risken för paratister högre där än i burarna där hönorna står på gallergolv.

Om det nu är så att hönorna på vissa sätt är friskare i burarna, varför fortsätter Djurens Rätt som väl ska sätta djurens bästa i första rummet, ändå att arbeta för att få bort burhållningen? Förklaringen till det är att djurhälsan är viktig, men inte den enda parametern av betydelse för hur djuren mår. Djurvälfärden handlar om djurens upplevelse av sin egen situation. En god djurvälfärd förutsätter god hälsa men också mer än frihet från sjukdom. Djurhälsoläget (hur sjuka eller friska djuren är) visar alltså inte hela bilden av hur hönorna upplever sin situation. För att få en bredare bild är aspekten möjlighet att bete sig naturligt viktig att väga in, och när vi gör det får burarna väldigt dåliga poäng.

Större potential i frigående system

Djurskyddsproblem finns i alla system, och de är till viss grad av olika karaktär. Om vi ser framåt så finns det mycket större potential att komma till rätta med bristerna i de frigående systemen, än de i burarna. Djurens Rätt arbetar för att alla hönor ska ha rätt till utevistelse och för att gruppstorlekarna måste bli mindre än de är i stallarna med tusentals frigående hönor idag. Buren, trots att den kallas både modern och inredd, saknar helt förutsättningar att vara en bra miljö för hönorna som är starkt motiverade till att, och behöver sitta högt upp på natten, välja ett rede som passar just henne, sandbada i solen och sprätta och picka i marken minst 60 procent av sin vakna tid för att må bra.

Inte sällan hörs röster i debatten som talar om vikten av att konsumenterna ska ha rätt att välja själva precis vilka ägg de vill ha utifrån vad som är viktigt för dem. Även forskare inom området kan uttala sig så. Det är olyckligt, eftersom fokus istället borde ligga på allt som vi vet om hönorna och vad de behöver för att må bra, och på vad som behövs och kan göras för att förbättra hönornas situation.

Avslutningsvis, det vi vet om äggkonsumenter är att hela sju av tio anser att alla hönor borde få vara utomhus och att mindre än en procent i första hand väljer ägg från hönor i burar.  

Linda Björklund

Linda Björklund | Etolog

29 november 2016

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem