Djurens Rätt
18 April 2019

Därför finns det inga ägg på mitt påskbord

Majoriteten av hönorna i Sverige får aldrig komma ut, inklusive de som kallas för ”frigående”. De lever trånga och intensiva inomhusliv, bara för att så många ägg som möjligt ska kunna produceras för så lite pengar som möjligt. Nästan en miljon av dem hålls fortfarande i burar där ytan per höna är ungefär ett A4-ark. Buräggen har vi konsumenter till stor del redan valt bort och glädjande nog minskar antalet hönor i bur för varje år som går. Det syns inte bara i butikshyllan utan även på antalet kommuner (nästan 250 av 290 i år) och på antalet företag som antagit buräggsfria policys.

För hönornas bröder, tuppkycklingarna, är buren dock sekundär. Tuppar kan inte lägga ägg och är du tupp och föds i äggindustrin växer du för långsamt för att anses vara lönsam att föda upp till slakt. Tuppkycklingarna är äggindustrins biprodukt och de sorteras snabbt ut och och gasas ihjäl sin första levnadsdag.

Har du hört talas om yrket ”kycklingsorterare”? Det är en person som bokstavligen sorterar ut tuppkycklingar, på löpande band, dag ut och dag in.

Ju färre ägg vi äter, desto färre hönor föds upp till ett liv som äggmaskin och för varje sådan höna slipper också en tuppkyckling sorteras bort på det löpande bandet för att han ses som en ”biprodukt”, värd att offra för att fylla påskbordet med hans systers ägg.

Läs hela debatten på Dagens ETC

Anna Harenius

Anna Harenius

Sakkunnig
Dela: