Den svenska kycklingindustrin är långt ifrån hållbar
Gång på gång utmålar Svensk Fågel och Jenny Andersson all annan kyckling än den svenska som ”fulkyckling”, för att det ska kännas lite bättre att köpa svensk kyckling. Jag förstår att Svensk Fågel vill rikta fokus utomlands, jag förstår att de vill slippa prata om hur det ser ut i stallarna på hemmaplan. (...)
Att hålla många djur på liten yta är förstås problematiskt också ur smittskyddssynpunkt. Även i Sverige måste bland annat koccidiostatika, en typ av antibiotika, ges till kycklingarna för att de inte ska få sjukdomsframkallande tarmparasiter.
Djurspillning i sig innehåller en stor mängd antibiotikaresistenta bakterier oavsett om djuren själva har fått antibiotika eller ej och oavsett vilket land djuren föds upp i.
Det beror på att unga djur naturligt har sådana bakterier i tarmarna, och inom kycklinguppfödning blir det väldigt mycket spillning från väldigt unga djur. Över 99 miljoner kycklingar slaktas bara i Sverige varje år.
Kycklingproduktion genererar upp till tio gånger mer växthusgasutsläpp än olika växtbaserade proteinrika alternativ. Det är en mindre mängd utsläpp än de flesta andra typerna av kött, men fortfarande, tillsammans med äggproduktionen, cirka åtta procent av alla växthusgasutsläpp från animalieproduktionen.
