Efter sommarbetet väntar koinstängningen
Det kan tyckas en aning ironiskt att mjölkindustrin väljer att visa upp djurens glädje över att släppas ut från deras egna anläggningar. Vad vi ser när kor och kvigor bockar, sparkar bakut och galopperar är resultatet av den frustration som uppstår av att knappt ha kunna röra sig alls i runt nio månader i sträck.
Det är den perioden som tar sin början nu. En genomsnittlig ko i mjölkindustrin tillbringar mer än 90 procent av sitt liv inomhus. Närmare hälften, 45 procent, av korna står dessutom fastbundna nästan hela den tiden. De kan inte röra sig mer än ett litet steg fram eller tillbaka. Många gånger kan de inte ens böja sig så de kan klia sig på bakkroppen. Innevistelsen står i slående kontrast till den korta betesperioden. Golven är hårda, av betong som i bästa fall är belagt med ett tunt lager gummi och lite spån på liggplatsen. Det sliter hårt på klövar och leder, inte minst när korna lägger sig ner vilket de gör genom att falla ner på frambenens knän.
En svensk studie från 2011 visade att närmare hälften av korna i lösdriftssystem har problem med klövarna, bland annat på grund av de hårda golven. Istället för färskt gräs matas djuren under innevistelsen med lättsmält och energirikt foder som spannmål och soja. Det maximerar produktionen men är skadligt för matsmältningsorganen och leder till mängder av sjukdomar; trumsjuka, fång och löpmagsomvridning, för att nämna några.
Att korna ska släppas ut på sommaren är ett lagkrav i Sverige sedan 1988. Lagen innebär att nötdjur utom kalvar och tjurar ska få vara ute på bete i minst två månader (upp till fyra månader i södra Sverige) under sommarhalvåret. Men om korna mjölkas, vilket kor i mjölkindustrin tvingas göra cirka tio månader om året, behöver de bara hållas ute sex timmar per dygn. Dessutom kan djuren, efter regeländringar från förra året, hållas inne i flera veckor i sträck även under sommaren.
Så det är ingen lång, sammanhängande semester som de ystra djuren på betessläppen har att se fram emot. Betet är bara en kort paus från ett hårt fabriksliv. Trots att det alltså redan finns stora hål i beteskravet höjs allt fler röster för att det ska bort. Företrädare för de fyra regeringspartierna samt bransch - organisationerna Sveriges Mjölkbönder och Lantbrukarnas Riksförbund har alla fört fram att de tycker att det ska vara frivilligt att släppa ut korna på sommaren. Sverige måste hänga med andra länder, heter det, och inte ha mer djurvänliga och därmed kostsamma regler.
I Djurens Rätts nya rapport Mjölkfabriken belyses situationen för korna, kalvarna och tjurarna i mjölkindustrin. I rapporten beskrivs sidor av mjölkindustrin som sällan kommer upp i ljuset. Som hur djuren avlats till att bli effektiva mjölkproducenter, på bekostnad av hälsa och naturligt beteende. Många kor kan exempelvis inte föda naturligt utan assistans. Kalvarna som måste födas varje år för att hålla produktionen på topp tas bort från kon nästan genast efter födseln, och de får i allmänhet växa upp på mjölkersättning ur hink snarare än mjölk från ett varmt juver. Var femte ko drabbas varje år av juverinflammation. Det är en smärtsam åkomma som ofta leder till antibiotikabehandling, vilket bidrar till utvecklingen av resistenta bakteriestammar, exempelvis MRSA som kan smitta till människor.
Kort sagt är mjölkindustrin en rationaliserad och effektiv bransch, där slutprodukten är billig tack vare subventioner och bidrag och på bekostnad av djurens välmående. Det som framför allt skiljer mjölkindustrin från annan intensiv djurhållning är den aura av djurvänlighet, småskalighet och mysighet som omgärdar den, vilket inte minst visas vid betessläppen och i annan reklam. Ingen vill se en fixerad sugga, men det vilar något idylliskt över lika rörelsebegränsade, fastbundna kor. Komjölksindustrin har varit duktig på marknadsföring.
Denna debattartikel, skriven av Djurens Rätts etolog Lena Lindström, publicerades ursprungligen i tidningen FoodMonitor.se hösten 2013.
