Djurens Rätt
04 May 2015

En annan sida av Kina

Kina kan ses som ett land av motsatser. Det finns extrem rikedom och extrem fattigdom, det finns framåtsträvande tänkande såväl som protektionistiska tendenser, det finns extrema föroreningar men också stora naturskyddssatsningar. Den enda motsats vi normalt sett inte hör eller ser från Kina är den som rör djur; det finns inget motsatsförhållande där.

De senaste åren har vi kunnat läsa om otäcka nyheter om hur allt ifrån hur dunkuddar till angoraull tillverkas, från hur björngalla används i traditionell medicin till läder gjort på hundar.

Svensk media skriver gärna om de rapporter som kommer från internationella djurrättorganisationer där nya hemskheter ständigt uppdagas. Vi utgår från att Kina är ett land där djur far illa, för att jämföra med djur i Sverige som har det bra – säkerligen bäst i världen, bara vi inte granskar oss själva för mycket.

I Kina äter man hundar

I Sverige vet vi att i Kina så äter man det vi klassar som sällskapsdjur, främst då hundar.  Hur utbrett det är vet vi inte, men det är lätt att tro att det är vanligt. I Sverige älskar vi ju alla djur. Den aningen självgoda attityden vi har gör att vi gärna ser oss som lite finare, lite humanare och lite duktigare än andra länder i hur vi behandlar våra djur. Men Kina är ett stort land i stor förändring. Det traditionella blandas med det moderna samtidigt som det moderna tolkas genom det traditionella. Värderingar som ofta är samstämmiga med västerländska kombineras ofta med värderingar som inte går lika bra ihop. Men vem har rätt att säga att just deras värderingar är humanare än de andras?

Bland det första jag såg när jag kom till Pekings internationella flygplats i april 2015 var en enorm anslagstavla där organisationen WildAid vädjar till konsumenter att inte köpa elfenbensprodukter. Det finns tre ambassadörer som medverkar i kampanjen; David Beckham, prins William och basketspelaren Yao Ming. Anslagstavlor med liknande budskap finns på många håll i Peking. WWF har i dagsläget en kampanj i Pekings tunnelbanor som redovisar hur delfiner i Kina minskat de senaste åren. Det finns kampanjer för att man sluta köpa produkter gjorda på sälar från organisationen IFAW. För att nämna ett fåtal.

I staden YuLin i södra Kina finns det en hundköttsfestival som man håller vid ungefär samma tidpunkt som vi firar midsommar i Sverige. Även om Yulin har en del lokal uppfödning av hundar för köttets skull så kommer det mesta av det på olaglig väg från andra håll i Kina. Vad som kanske inte är lika känt är hur pass kontroversiell denna festival är. För varje år som går blir det allt mindre accepterat att hålla den, mycket tack vare kinesiska sociala medier där det för varje år växer ett allt mer större motstånd mot denna och liknande festivaler. Trender som tar fart på sociala medier i Kina sprider sig likt en löpeld som får motsvarande medier i väst att framstå som föråldrade. I Kina finns det över 600 miljoner internetanvändare, som använder sig av kinesiska sociala medier, för att diskutera främst kinesiska spörsmål. Det homogena digitala och språkliga utrymmet gör att spridningen går snabbt. Riktigt snabbt.

Med en växande medelklass i Kina så växer även antalet hundägare. Att äga en hund lagligt är en dyr och aningen krånglig affär rent administrativt, speciellt i storstäder. Det ska även erkännas att det ligger en viss status i att äga en hund, eftersom det då skvallrar om att man har råd med det. Men att tro att det är enbart därför man väljer att bli med hund i Kina är dock en smula cyniskt. Mängden djurvänner av ett slag vi kan känna igen i oss själva växer hela tiden. Älska hundar och katter, äta gris och kyckling. Ett oproblematiskt förhållningssätt för många i Sverige, så varför skulle det vara annorlunda i Kina?

Luckier Animal Shelter

I ett litet samhälle 30 minuter norr om Peking finns det ett härbärge för hundar som heter Luckier Animal Shelter. Det bor ungefär 250 hundar där och det drivs ideellt av privatpersoner. Det finns ingen djurrättsorganisation som står bakom härbärget, det är helt fristående. Däremot får de in donationer från många olika håll, som just nu bland annat går till att bygga en helt ny inhägnad gård vid sidan om den befintliga. Den nya delen har inspirerats av härbärgen i väst, och rummen kommer vara luftkonditionerade. Förvisso en lyx, men likväl en behövlig sådan då det lätt kan bli närmare 40 grader varmt på sommaren. Gården drivs av en kvinna som heter Zhang, eller ”Ms. Zhang” som hon kallas av engelskspråkiga sidor. Under lite mer än fyra år har hon drivit härbärget, och under Djurens Rätts besök råder det full aktivitet av en väldigt speciell anledning.  

I februari i år stoppade nämligen djurrättsaktivister i Kina en lastbil som innehöll drygt 150 hundar, bland dem fanns det 20 tibetanska mastiffer. De hundar som överlevt placerades ut på olika härbärgen runtom norra Kina, varav åtta stycken mastiffer som hamnade hos Zhang och hennes Luckier Animal Shelter.

En naturlig fråga blir då vad 150 hundar gjorde i en lastbil? Det tråkiga svaret är att de var på väg till ett provisoriskt slakteri någonstans i Kina. Precis som svenska medier rapporterat tidigare så används hundars skinn till billiga läderprodukter som sedan säljs över hela världen. För att hålla nere kostnaderna så har det vuxit fram en svart marknad med stulna eller hemlösa hundar. I brist på bättre definition skulle man kunna kalla det för hund-trafficking.

Medan det låter inhumant, så kan det vara värt att ha i åtanke den svarta marknaden med hästkött vi har i Europa och även i duktiga Sverige. Tusentals hästar försvinner spårlöst från Sverige varje år. Uttjänta, svaga eller oönskade skeppas de till andra länder för att gå ovärdiga öden till mötes. Det är inte bara fruktansvärt långa transporter, det är även olagligt. Med vår egen självbild är det lätt att peka finger, men våra egna tillkortakommanden inom samma område kan för det mesta bortförklaras med svepande generaliseringar och luddiga formuleringar som ”vi har ju trots allt kosläpp och mysig reklam för norrländsk filmjölk”. Tyvärr riskerar kosläpp att snart bli ett minne blott, och även om mjölk och filmjölk kanske fortsätter att vara svenska, så kommer osten, yoghurten, gräddfilen, kvargen och de andra mejeriprodukterna att vara importerade.

Gräsrotsfinansierad omplacering

Camilla Larsson är bosatt i Peking och har entusiastiskt bjudit med Djurens Rätt till Luckier Animal Shelter. Hon är sedan tidigare involverad med liknande arbete i Sverige och arbetar ideellt i Kina med främst hundar. Hon arbetar tillsammans med Zhang och har engagerat sig lite extra för de tibetanska mastifferna. Dessa åtta har haft en osannolik tur, och Camilla har arbetat hårt för att hitta passande hem till dem. Problemet med att hitta ett bra hem i Kina för tibetanska mastiffer är att de behöver stora ytor för att må bra. Det betyder att de inte passar i stadsmiljö, inte minst eftersom att hundar av den storleken även är olagliga att ha i exempelvis Peking och Shanghai. Problemet som uppstår med att hitta hem på landsbygden är att risken för att de blir kidnappade igen är för stor.

Lösningen har blivit att försöka hitta hem utomlands, däribland i Sverige. Men för att det ska bli en verklighet måste hundarna vaccineras, det ska tas blodprov och de ska sitta i karantän innan de får föras in i Sverige. För de som följt hunden Arthurs sagolika resa från Ecuador till Örnsköldsvik har nog läst om de krav som ställs på att få föra in hundar i Sverige. Samma procedur måste även de här vänliga björnarna genomgå. Tanken är att de därefter ska kunna komma till nya hem utomlands. Indiegogo har använts för att finansiera projektet, vilket är en sida där man kan donera pengar till olika projekt. Principen kallas för crowdfunding, eller gräsrotsfinansiering på svenska. Det är ett finansieringssätt som vuxit de senaste åren, mycket tack vare internet och sociala medier. Medan de andra, betydligt mindre, hundarna på Luckier Animal Shelter kanske inte har ett Indiegogoprojekt i ryggen, söker man efter nya hem till dem, främst inom Kinas gränser.

Zhangs härbärge är inte ensamt i Kina. Engagemanget och djurrättsfrågor vinner mark i Kina. Intresset ökar, normer ifrågasätts, traditioner påverkas av nya intryck. Härbärgen finns det gott om, och även om det kan vara svårt att driva djurrättsorganisationer i Kina så finns det gott om regelverk man kan tolka lite som man själv vill. Det som kan vara intressant med den här utvecklingen, är att den sker utan att det finns någon formell lagstiftning emot djurplågeri i Kina. Medan det finns lagar gällande naturliv i Kina, så saknas det lagar specifikt för djur. Den här utvecklingen sker med andra ord utan lagstiftning, vilket bör ses som en indikation på att det finns ett genuint intresse för djurrättsfrågor.

Det är dock en utveckling vi inte hör mycket om i Sverige. Att Kina skulle bli en djurrättslig stormakt inom en överskådlig framtid är kanske inte så troligt. Men att det går framåt är nog för många helt okänt. Att använda Kina som ett exempel på hur dåligt man kan behandla djur är det som genererar klick, väcker känslor, sätter igång debatter, och leder till lite lagom självgodhet över den svenska djurhållningen. Men det finns en annan sida av Kina som förtjänar att belysas. Vad som också är lätt att glömma är att så länge vi vill kunna köpa billiga produkter gjorda på djur så kommer det finnas en marknad för det. Det är lätt att med förfäran se på produktionens tillvägagångssätt, men det är desto svårare att se sin egen skuld och inblandning. Att blunda och hoppas på det bästa är det som driver många annars samvetsgranna personer.

Text: Niklas Jonsson Westerlund

Peter Nilsson

Peter Nilsson

Digital kommunikatör
Dela: