Hoppa till huvudinnehåll

Istället för kött

Köttbullar av raps, som innehåller mer protein än köttbullar av djur. Omega 3-kapslar gjorda av alger i stället för av 600 sardiner. Mjölk av havre i stället för av kor. Många är de nya produkterna som skapas när allt fler vill äta färre animalier.

I ett källarutrymme på Lunds universitet sliter ett gäng unga människor under lysrören med att göra köttbullar av raps. Produkten de arbetar med innehåller 30 procent protein – dubbelt så mycket som i kött – som utvinns ur resterna som blivit över sedan oljan pressats ur rapsen. Karolina Östbring, medlem i forskarlaget som leds av Marilyn Rayner, har arbetat flera år med att få fram sin produkt. Hon sprang på råvaran mer eller mindre av en slump.

På Gunnarshögs gård på Österlen kallpressar man olja av egenodlad höstraps. Kallpressning innebär att oljan mekaniskt pressas ur fröet, utan att överstiga 35 grader. Kvar blir en pressrest med mycket protein i. Och det är den här gyllengula kakan som blivit forskarnas guld. Idag är resterna av den kallpressade rapsen inte mycket värda. Av endast Gunnarshögs gårds restmassa, på 3 000 ton, skulle det gå att få fram ungefär motsvarande 245 miljoner köttbullar – gjorda på raps i stället för av djur, alltså.

– Allt går till djurfoder idag. Men vi kan äta det själva i stället. Djur är ofta usla foderomvandlare, och det innebär en stor påfrestning på klimatet, säger Karolina Östbring, som gärna ser att hennes rapsköttbullar konkurrerar även med soja.

– Sojabönor är inte lämpliga att odla på våra breddgrader, och i stället för att skeppa dem över havet till oss, kan vi använda raps istället.

Karolina Östbrings huvudbry kretsar en hel del kring smak och tuggmotstånd. Det gäller att få till något som smakar gott – det räcker inte att produkten är nyttig för att den ska hitta sin väg till butikshyllorna.

– Just nu har den en ganska bitter bismak, som nyslaget gräs ungefär. Det vill man inte äta. För att prova olika smaker, texturer och tuggmotstånd, provar forskarlaget olika filtreringsprocesser, att sila produkten, och testar med fermentering och olika salter. Vad de eftersträvar, säger hon, är att få fram en proteinbas som är lika neutral som soja – som egentligen inte smakar så mycket i sig, utan som kan smaksättas lite som man vill.

– Det måste smaka gött för att det ska slå på bred front, säger hon.

Karolina Östbring

Karolina Östbring ska göra köttbullar av rapsrester som idag går till djurfoder. Foto: Kennet Ruona

För det är det Karolina Östbring strävar efter, att det ska bli en produkt som kan bli stor. Den massa som forskarna nu får fram efter extraktionsprocessen innehåller cirka 15 procent protein, vilket är ungefär lika mycket protein som kött innehåller.

– Det räcker bra med 15 procent, säger Karolina Östbring.

– Att vi skulle ha proteinbrist, som en del påstår, är bara trams, säger hon. I själva verket äter vi för mycket protein, som vi sedan bara kissar ut.

När rapsprodukten kommer att nå konsumenterna vet Östbring förstås inte ännu. Hon tror att det kanske tar fem år. Just nu är hon tämligen lugn, eftersom forskarlaget precis har fått ett stöd från statliga Vinnova, som innebär att de lugnt kan jobba vidare i tre år till. Utvecklingsarbetet sker i samarbete med ett livsmedelsföretag, för att kunna sätta produkten i produktion när den är väl är färdigutvecklad.

– Vi har kommit en bra bit på vägen, vi kan plocka ur proteinerna och kan skala upp processen om det skulle behövas.

Att de kommer att lyckas med smaken – och produkten – tvivlar inte Karolina Östbring på. Det skulle heller inte vara första gången det föds ett framgångsrikt livsmedelsföretag i Lunds universitets källare. Flera har varit före henne och stakat ut vägen. Ett exempel är Oatly.

På 1980-talet ville forskare vid Lunds universitet hitta ett alternativ till mjölk, för de som är laktosintoleranta. Först efter gott och väl 10 års forskning bildades år 1994 ett företag av forskarna, tillsammans med Skånska Lantmännen. Det dröjde till år 2001 för varumärket Oatly att skapas, varpå en produktionsanläggning öppnades år 2006 i Landskrona, några mil från Lund. Idag har Oatly fullt sjå med att tillverka i kapp den explosionsartade efterfrågan på sina havrebaserade produkter.

– En av våra största utmaningar är att hinna producera i den takt vi växer, säger Cecilia Sjöholm, kommunikationsansvarig på Oatly.

Idag producerar Oatly 40 miljoner liter havremjölk per år. Planen är att klara av 100 miljoner liter år 2020.

– Vi investerar nästan en halv miljard kronor i anläggningen i Landskrona för att klara det, säger Cecilia Sjöholm.

Cecilia Sjöholm

Hela världen börjar efterfråga Oatlys produkter. Cecilia Sjöholm, kommunikationsansvarig.

Den allt starkare efterfrågan på alternativ till mejeriprodukter leder också till att Oatly utvecklar ett allt bredare produktutbud. Exporten av produkterna går till ett 20-tal länder. De stora importörerna är Finland, Norge, Storbritannien och Tyskland. Man har även börjat sälja i USA, där man även har smugit igång en egen produktion ”så smått”, som Cecilia Sjöholm säger.

– Vi har väldigt många förfrågningar från USA, men vi gör en väldigt försiktig lansering, där det främst handlar om baristaprodukter.

Att Oatlys produkter oftast är dyrare än de billigare animaliska mejeriprodukterna lägger möjligen sordin på efterfrågan. Med en havredryck lika billig som komjölk skulle kanske ännu fler ta det vegetabiliska valet? Sådana reaktioner kan man läsa på sociala medier. En tysk läsare kommenterade en artikel i brittiska The Guardian nyligen, och påpekade att i dennes butik kostade Oatlys havremjölk 3, 23 euro – alltså över 30 kronor – vilket fick honom att avstå köp.

– Jag kan inte kommentera det riktigt, säger Cecilia Sjöholm. Det är butikerna som ytterst sätter priserna. Men jag kan ju bara konstatera att vi inte har några som helst subventioner.

Subventioner har däremot mjölkbranschen i Sverige. För varje liter mjölk som mjölkas ur korna, betalar staten en ersättning för att stödja mjölkbranschen.

– Vägen att gå är inte att producera billigare och billigare. Maten måste få kosta sitt verkliga pris, säger Cecilia Sjöholm.

– Men om man ska stödja något så borde det väl vara omställningen till en växtbaserad produktion, frågar hon retoriskt.

Cecilia Sjöholm menar att hon ser ett paradigmskifte i synen på kosthållning. Det är kopplat till synen på klimat, miljö, hälsa och djuretik, säger hon.

– Vi har alla bevis vi behöver. Animalieproduktionen står för 14, 5 procent av de globala växthusgaserna. Fler och fler fattar att vegetabiliska produkter är det bästa både för klimatet och för vår hälsas skull.

– Och det är unga människor som pekar ut vägen, säger hon. En av fem unga kvinnor mellan 16 och 25 år väljer bort kött. Det är otroligt härligt att se den utvecklingen.

Oatlys framgång och konsumenternas val att dricka havredryck i stället för komjölk, skapar också förändringar i det svenska landskapet. Det behövs färre kor och mer havre. Bönder i Mälardalen och Västergötland odlar motsvarande 10 000 ton oskalad havre.

Och mer kan det bli…

Ett annat växtodlingsföretag som är sprunget ur en universitetskällare, är Simris Alg, som vi hittar i Hammenhög i Simrishamns kommun, på Österlen – där man odlar alger på torra land. Mitt i det platta landskapet reser sig ett egendomligt växthus, 2000 kvadratmeter stort, där det ringlar sex mil långa glasrör från golv till tak, vari alger och vatten transporteras och solar sig i ljuset från solen.

– Vi använder naturens egen process för att lagra solens energi, fotosyntes, säger Fredrika Gullfot, grundare och den som har tagit Simris Alg från Kungliga Tekniska Högskolans laboratorium i Stockholm – där hon tidigare forskade – hela vägen till att bli ett börsnoterat företag.

Fredrika Gullfot

Fredrika Gullfot. Foto: Petrus Iggström

Simris Alg tillverkar omega-3 av alger. Det är en växande bransch, då allt fler människor vill få i sig omega 3, och i takt med att haven blir allt mer utfiskade. Enligt Uppdrag Granskning går det åt 600 sardiner för en burk omega-3 från fiskolja, säger Fredrika Gullfot. Och haven riskerar att helt ödeläggas. Världshälsoorganisationen, WHO, har räknat ut att om hela världen skulle äta omega-3 så mycket som vi behöver, då räcker inte all fisk i världen till.

Då är det mycket smartare, menar Fredrika Gullfot, att gå direkt på algerna.

– Det är ju från algerna som fiskarna får sin omega-3, säger hon. Dessutom slipper vi miljögifter och tungmetaller som finns i fet fisk.

Fredrika Gullfot är vegan. Hon blev det till en början av hälsoskäl. Tidigare hade hon besvär med flera autoimmuna sjukdomar. Samtidigt pågick en studie på Karolinska Institutet, där man ville undersöka hur en glutenfri vegankost kunde påverka reumatoid atrit (ledgångsreumatism).

– Jag testade själv och blev frisk, förklarar hon kort och gott. Men när jag väl hade slutat äta kött blev de etiska frågorna allt viktigare. Det var som att vakna upp, att plötsligt inse hur absurt det är med animalieproduktion. För både djuren och människorna.

När hon år 2010 startade Simris Alg var det emellertid ingen affärsfördel att vara vegan, inte heller var det en fördel att vara engagerad i hur haven blir allt mer utfiskade.

– Som vegan betraktades man då som lite kufisk. Idag har det blivit en urstark trend. Det är likadant med fisken. Ingen brydde sig om haven då. Nu har det blivit större fokus på det.

Dagarna före Djurens Rätt träffar Fredrika Gullfot, har det just offentliggjorts att Simris Alg har fått ett EU-godkännande, för sina produkter, som innebär att de får börja säljas senare i höst. Nyheten har fått aktiekursen att rusa över tio procent.

Att Simris Alg är ett börsnoterat företag innebär inte att de täljer guld med smörkniv. I själva verket är intäkterna ännu blygsamma. Men det finns allt fler investerare som är villiga att satsa på företag som är bättre för djuren, människorna och miljön.

– Pratade man om de här frågorna förr betraktades man som idealist.

Så är det inte längre, många investerare inser de stora affärsmöjligheter som finns med växtbaserade produkter. I riskkapitalets Mecka, Silicon Valley har det till och med startats ett nätverk som kallar sig Vegan Mafia, och som bara investerar i växtbaserade företag.

Fredrika Gullfot tror att det kommer att startas betydligt fler sådana företag i framtiden. Att vi bara har sett en början.

Därmed sagt, är hon övertygad om att tajmingen för Simris Alg är helt rätt.

Emellertid, när den här texten börjar bli klar, någon vecka efter vårt möte, har företagets aktiekurs gått ned lika mycket som den gick upp senast.

– Man måste tänka långsiktigt med små företag som vårt. Om man ser till alla trender är vi helt rätt i tiden, säger hon.

Reportaget är skrivet av Bruno Lundgren och publicerades ursprungligen i nr. 3/2017 av Tidningen Djurens Rätt.

Peter Nilsson

Peter Nilsson | Kampanjsamordnare

31 oktober 2017

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem