Landsbygdsministern duckar svar om djurskyddskontroller

En interpellation i riksdagssammanhang är en fråga som ställs av en ledamot riktad till ett statsråd som i sin tur får två veckor på sig att förbereda ett svar. Detta svar presenteras under en interpellationsdebatt mellan de två parterna.

Interpellationen som lämnades in av Sofia Skönnbrink (S) inleddes med: “För ett par veckor sedan fick vi ta del av upprörande foton och videoklipp från en svensk kycklinggård med bilder på kycklingar som inte längre kunde röra sig normalt för att deras kroppar hade blivit för tunga för dem att bära. Den svenska djurskyddslagstiftningen är tydlig: Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.” 

Vidare tryckte hon på att ett av de viktigaste verktygen för att upptäcka och åtgärda bristande djurhållning är länsstyrelsernas djurskyddskontroller, och att vi inte kan garantera efterlevnaden av djurskyddslagstiftningen utan fungerande sådana. Hon betonade att den kontroll som vi behöver se mer av är den planerade, riskbaserade och regelbundna så kallade normalkontrollen, som är utpekad som huvuduppdraget för den svenska djurskyddskontrollverksamheten. Hon uttryckte en oro över att dessa minskar. 

Frågorna som ställdes till landsbygdsminister Peter Kullgren var följande:

• Hur ser ministern på risken att förtroendet för svensk djurhållning och livsmedelsproduktion minskar om djurskyddskontrollerna inte fungerar på ett ändamålsenligt sätt?
• Planerar ministern att vidta några åtgärder för att öka antalet regelbundna, riskbaserade djurskyddskontroller, och i så fall, vilka?

Peter Kullgren tog tillfället i akt och lovordade det svenska djurskyddet flertalet gånger under sina anföranden, och han ser inte någon anledning att vidta särskilda åtgärder för att öka antalet djurskyddskontroller. Nyckeln är enligt landsbygdsministern att ha tillit för de kontrollmyndigheter vi har. Djurens Rätt är kritiska till den slutsatsen.

– Det kan inte råda några tvivel, varken hos allmänheten eller landsbygdsministern, att det finns stora brister i systemet när endast 13 av Kronfågels 39 anläggningar har haft tillsyn de senaste tre åren. Att säga att det bästa vi kan göra är att ha tillit för de kontrollmyndigheter vi har, och ducka för allt som tyder på att mer resurser behövs, är att medvetet blunda för det systematiska djurplågeriet som pågår i svenska djurfabriker i detta nu, säger Camilla Bergvall, riksordförande för Djurens Rätt.

Vidare tar Peter Kullgren under sina anföranden bland annat upp att dessa frågor inte behöver politisk konflikt, att de allra flesta bönder behandlar sina djur oerhört väl, och att brister i djurskyddet ofta handlar om personliga livskriser. 

– Med all respekt för personliga livskriser av olika slag så är det inte det som är roten till problemet. Grundproblemet till att djur behandlas dåligt är samhällets syn på djur. Det är därför vi systematiskt föder upp turbokycklingar, en ras som växer från 40 gram till 2 kilo under sina fem veckor i livet, och det är därför minkar fortfarande lever hela sina liv i gallerburar på svenska minkfarmer. Att tillsynen av djurskyddet fungerar är det minsta vi kan begära av ett system som tjänar pengar på djurs lidande, avslutar Camilla Bergvall.