Om djurförsök under coronapandemin
Apor, kaniner, möss, hamstrar och illrar är alla djur som utsätts för djurförsök inom den forskning som pågår för att hitta ett vaccin mot covid-19, ett vaccin som det naturligtvis är högst angeläget att få fram. Djurförsök kan bidra till ett vaccin tas fram, men det kommer också leda till ett stort lidande för den stora mängd djur som används i försöken.
Djurförsök som metod är också något som tar tid. Organisationen Forska Utan Djurförsök skriver på sin webbsida att djurförsök har ett tidsspann på 10–15 år innan ett vaccin eller läkemedel är färdigt. Den tiden finns inte när det gäller det nya coronaviruset.
I ett upprop som flera olika organisationer står bakom, bland dem Eurogroup for Animals, en koalition där Djurens Rätt har en av platserna i styrelsen, uppmanas nu världens myndigheter, under ledning av Världshälsoorganisationen (WHO), att säkerställa att den forskning som görs för att få fram ett vaccin sker så humant som möjligt. “Djur ska inte lida utan alla vetenskapliga meriter och etiska aspekter har tagits i beaktning” går det att läsa i uppropet. Organisationerna skriver också att det är viktigt att arbetet koordineras globalt så att data kan delas mellan länder för att förhindra att djur utsätts för liknande djurförsök i flera olika länder.
Uppropet fokuserar på att minimera lidandet och reducera antalet djur som utsätts för djurförsök, något som är extremt angeläget. Men situationen lyfter också vikten av att djurförsök ersätts, av flera olika skäl. Djurförsök är en bristfällig modell för att förutsäga hur en människa reagerar på en substans. Och förstås den grundläggande frågan gällande djurförsök: djur som utsätts för djurförsök har också förmågan att uppleva, att känna lidande och lust. Därför är djurförsök oacceptabelt.
Forska Utan Djurförsök skriver på sin webbsida att coronapandemin visar på problemen med att förlita sig på djurförsök, både när det gäller etiken utifrån tidigare nämnda tidsaspekt, behovet av att snabbt få fram behandlingsmetoder och vaccin. ”Att inte lära sig av detta och göra rejäla satsningar på att utveckla fler cellmodeller, matematiska modeller och satsa på nytänkande inom forskning är ett svek inte bara mot försöksdjuren, utan även mot samhället och alla de människor som drabbas av sjukdom och inte kan få hjälp i tid” skriver de.
