I en rapport från Karolinska Institutet har forskare, myndigheter, politiker samt bransch- och intresseorganisationer intervjuats om deras upplevelser kring att kommunicera om djurfria forskningsmetoder. Både myndigheter, politiker och företag tycker att forskare måste bli bättre på att kommunicera framstegen de gör inom djurfria forskningsmetoder.
Det finns även en tydlig åsikt om att forskare måste fokusera mer på validering av metoder och förklara för exempelvis kemikalieinspektionen hur de nya metoderna som forskas fram kan användas till säkerhetstester av kemikalier i framtiden. Myndigheterna menar vidare att forskarna måste bli mer proaktiva och engagera sig i olika nätverk för att nå fram till myndigheterna.1
Myndigheterna pekar på problem med att kemikalier och livsmedel testas på djur eftersom djurmodellerna inte är tillräckligt bra. Tester av hormonstörande ämnen och hur folkhälsan påverkas av livsmedelsindustrins kemikalieanvändning är några ämnen som nämns i rapporten. Det är positivt att myndigheter börjar höja rösterna för bristerna i djurförsöksverksamheten. Djurrättsrörelsen har länge pekat på problemet med att djurförsök ibland utgör dålig vetenskap.2
Upprätthållande av den moderna djurförsöksverksamheten i väntan på bättre metoder har lett till att majoriteten av forskningsresurserna går till djurförsök i stället för till att utveckla moderna djurfria metoder som de facto kan komma människan till nytta i slutändan.
Samtidigt som det största ansvaret för utfasningen av djurförsöken tycks läggas på forskarna menar politikerna att den fria forskningen inte bör styras för mycket. Det är förstås viktigt att forskningen ska vara fri men flera faktorer talar för att viss styrning är nödvändig när det kommer till utfasningen av djurförsök. För det första är det ett uttalat mål att djurförsöken ska ersättas så fort det är vetenskapligt möjligt.3
För det andra har det i flera studier visat sig att den etiska prövningen inte fungerar som den ska på djurförsöksområdet. Det betyder bland annat att forskning som innebär lidande för djur och samtidigt inte bidrar med någon vetenskaplig nytta som rättfärdigar lidandet pågår i Sverige trots att det är olagligt.4-6
För det tredje visar den ovan nämnda rapporten att forskare, vetenskapliga tidskrifter och anslagsgivare fortfarande anser att djurförsök i sig är en indikator på god vetenskap.7 Så länge forskarsamhälle har den inställningen kan ansvaret för utfasningen av djurförsök inte läggas på den fria forskningen.
Övergången till djurfri forskning bromsas alltså av ett konservativt forskarsamhälle. Även en långsam implementering av försöksdjursdirektivets principer och ett för stort fokus på djurskydd har varit bidragande till att så lite hänt de senaste decennierna.8 De djur som fortfarande är absolut nödvändiga att använda i vetenskaplig verksamhet ska givetvis utsättas för så lite lidande som möjligt och det är bra att forskare tvingas reflektera över hur de kan använda färre djur för att nå samma resultat. Men djurskyddsfrågorna får inte leda till ett status quo där djurförsöken inte minskar och dålig forskning rättfärdigas med att försöksdjuren hanteras så humant som möjligt.
Det är dags att på allvar börja fasa ut djurförsöken. Om vi fortsätter betrakta försöksdjursanvändningen som en djurskyddsfråga och väntar på att forskarna ska ta initiativ till att genomföra utfasningen kommer miljontals djur att lida i onödan. Vi har redan arbetat med att minska lidandet för försöksdjuren i decennier, det finns regelverk för det på plats. Nu är det dags att börja fokusera på att ersätta djurförsöken helt.
Om utfasningen ska ta fart behöver Sverige anta en strategi för utfasning, politikerna behöver styra myndigheterna, inklusive universiteten, i rätt riktning genom regleringsbrev och ekonomiska incitament. Framför allt måste mer pengar avsättas till att utveckla moderna djurfria forskningsmetoder.
Djurens Rätt arbetar intensivt med att informera politiker om de här frågorna och har lämnat konkreta förslag på antaganden av en handlingsplan för utfasning och höjda anslag för forskning om djurfria metoder. I rapporten från KI syns att Djurens Rätts arbete har gjort skillnad. Tre av fyra intervjuade riksdagsledamöter anger att de kommit i kontakt med djurförsöksfrågorna genom att djurrättsorganisationer som Djurens Rätt tagit kontakt med dem.