Sorg och kärlek är inte mänskliga egenskaper

I över två veckor höll hon sin döda bebis flytande med nosen. De andra späckhuggarna i familjen stannade med henne och hjälpte den sörjande mamman. Späckhuggare håller sin version av begravning eller minnesstund för en älskad familjemedlem. Kalven var undernärd och forskare pekar på att späckhuggarnas reproduktion drabbats av försämrade livsvillkor, föroreningar och överfiske. En av forskarna som följer familjegruppen frågar sig: ”Vad finns bortom sorg? Jag har inte ens ett ord för det men det är där hon befinner sig.”

Dr. Barbara King, författare till boken How animals grieve, säger att ”det är inte antropomorfism att använda ordet sorg för det här… Sorg och kärlek är inte mänskliga egenskaper.” Kings uttalande påminner mig något filosofiprofessorn Elisa Aaltola sa under en föreläsning. Aaltola sa att det stora problemet i dagens samhälle inte är eventuell antropomorfism, alltså att vi tillskriver djur mänskliga egenskaper. Det verkliga problemet i vårt förhållande till djuren är mekanomorfism, alltså att djur ses som mekaniska varelser utan känslor och upplevelser.

Varför förvånas vi när djur visar sig ha så kallade mänskliga känslor? Det frågar sig Marc Bekoff, professor emeritus i ekologi och evolutionär biologi. Han menar att det är nödvändigt att vara öppen för att djurs och människors känslor liknar varandra och att det faktumet inte borde ge upphov till några större överraskningar. Databasen över alla sätt som vi delar känslor och förmågor växer snabbt. Fiskar har egna personligheter. Ryggradslösa djur som humrar och kräftor är smarta och känner troligen smärta. Råttor visar empati och ånger samt skrattar när de blir kittlade. Hur känner kor när deras kalvar tas ifrån dem direkt efter födseln? Vi kan föreställa oss hur djuren upplever situationer utifrån hur vi själva skulle uppleva motsvarande situation.

I november 1983 slets den två år gamla späckhuggaren Tilikum ifrån sin familj utanför Island för att placeras på delfinarium. Mannen som fångade Tilikum liknar det i efterhand vid att kidnappa ett barn från sin mamma. På Sea World dödade Tilikum en tränare efter att ha hållits i en bassäng större delen av sina 36 år. De sista åren låg han orörlig långa stunder. Thomas Cook meddelade nyligen att de tar bort djurparkerna SeaWorld och Loro Parque, som bägge har späckhuggare, från sina utflyktsmål. Thomas Cook, där svenska Ving ingår, säger att resebolaget lyssnat på resenärerna och expertis.

Späckhuggaren Tahlequah påminner oss om att djur sörjer, och att vi kan förstå för att vi känner igen våra egna känslor. Kan vi sträcka ut vår förståelse för hennes
sorg också till andra djur? Vår största utmaning är kanske att sätta oss in i djurens situation och fråga oss vad vi kan göra för att hjälpa dem. Som medlem i Djurens Rätt har du tagit ett viktigt steg.

Denna krönika signerad Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Björkbom publicerades ursprungligen i Tidningen Djurens Rätt nr. 3/2018.