Veterinärstudent: SLU normaliserar onödiga djurförsök

Som veterinärstudent har jag fått lära mig att det är lagligt att utsätta djur för lidande i forskningens och undervisningens namn. Men djurförsöken måste godkännas av en etisk nämnd och de ska bara godkännas om nyttan med försöken motiverar djurens lidande. Dessutom får inga försöksdjur användas om samma resultat kan uppnås utan att använda djur. Det låter bra, men det är inte så det fungerar i verkligheten.

Det sägs ofta att djurförsöken inte kan ersättas än, att det är nödvändigt att fortsätta utsätta djur för lidande tills det har blivit vetenskapligt möjligt att ersätta dem. Det står till och med så i EU:s lagstiftning om djurförsök. Men vad betyder "nödvändigt" egentligen? Och varför slutar vi inte med djurförsök som redan har bra alternativ eller inte är nödvändiga till att börja med?

På veterinärutbildningen kommer vi studenter i kontakt med olika typer av djurförsök. Många av djuren blir utsatta för försök av forskare på SLU men många av dem är där för att vi ska öva på dem, de är enligt lagen också försöksdjur. Det är klart att veterinärstudenter och djursjukskötarstudenter måste få praktisk erfarenhet och att svåra moment övas under kontrollerade former. Men det betyder inte att övningarna måste göras på friska djur som inte behöver vård eller på de djur som föds upp och lever hela sina liv som försöksdjur. Om vi jämför med humanvården har vi inte massor med försöksmänniskor som läkarna och sjuksköterskorna får öva att söva ner och operera på bara för att sedan väcka dem igen. Så varför ska vi veterinärstudenter ha det? 

På veterinärutbildningen gör vi många olika övningar på många olika djur som vi tyvärr aldrig kommer ha någon nytta av. Till exempel finns övningen som nämns ovan, djuren sövs och opereras på men skillnaden är att de avlivas efteråt när vi är “färdiga” med dem. Vissa övningar är också frivilliga vilket leder till frågan; är det verkligen så viktigt att ha kvar momentet om det inte ens är ett krav att vi ska genomföra det? Det kan väl knappast sägas vara “absolut nödvändiga” djurförsök i lagens mening?

Personligen tycker jag inte det gör någon skillnad när vi får öva på en individ någon enstaka gång för att sedan inte göra det igen. Exempelvis har vi övning där vi får ta blodprov på hundar, det är inget man kan efter ett försök utan det har jag lärt mig efter att ha jobbat och tagit blodprov på djur som faktiskt behöver det.

Tidigare nämnde jag att djurförsök inte får ske om inte samma resultat kan uppnås utan dem och vilket resultat är det de försöker uppnå med rektalisering på en ko som bor på skolan? Att vi har gjort en rektalisering mer i livet än vad vi kommer göra i framtiden? Det är orimligt att lägga behovet av djurförsök på ett resultat som inte är mätbart. 

Det finns många saker vi ska kunna göra praktiskt. Men det finns bättre alternativ,  i årskurs fyra och fem har vi klinikrotation där vi är på olika avdelningar och träffar djur som faktiskt behöver vård och det är ett ypperligt tillfälle att öva på sina färdigheter.

SLU talar ofta om framtiden och innovation men är det inte väldigt ålderdomligt att hålla på med djur på detta sätt? Det finns många innovativa tekniker i världen där SLU hade kunnat ta efter, eller varför inte få fram en ny teknik för att kunna bli världsledande?

På SLU har vi också ett tillhörande djursjukhus där djurägare får välja att donera sitt djur till forskning efter att det har avlivats, precis som vi människor kan göra. De övningarna vi haft med de avlivade djuren tycker jag har varit väldigt givande och också lugnande i hjärtat när man har vetskap om att de inte behövt lida för detta.

En annan sorts övning vi gör som jag uppskattar är när studenterna får ta med sina egna djur för “lättare” saker som palpationsövning för då vet man att djuren har ett bra liv och att det vi gör inte påverkar dem allt för mycket.

SLU har ett stort ansvar i detta men problemet är större än ett lärosäte i Sverige. Djurförsök är allmänt accepterat, särskilt när det leder till “mer kunskap”. Det finns för lite vilja och resurser för att forska fram djurfria försöksmetoder, trots att resultatet ofta kan bli billigare och ge bättre resultat. Som veterinärutbildningen ser ut får man en legitimation för alla djurslag direkt efter examen vilket är mycket uppskattat av många. Detta leder dock till att många försök på djur inte leder till vidare kunskap hos den personen men också att det är ett onödigt lidande när vi måste göra övningar som vi inte har användning för i framtiden.

En sak vi dock kan göra något åt är synen på kunskap om praktiska färdigheter hos nyexaminerade veterinärer. Introduktionen på många arbetsplatser efter examen är bristfällig och det anses att veterinärer ska vara självständiga tidigt. Sluta sätta så höga krav på nyutexaminerade veterinärer, låt det gå långsamt i början, ge oss mycket stöd och låt det praktiska komma med tiden så kommer djurförsöken på utbildningen inte behövas.

Jag skrev tidigare att alla djurförsök måste godkännas av en etisk nämnd och att nyttan ska vägas mot lidandet, att inga onödiga försök får godkännas. Det innebär att alla försöken måste beskrivas och utvärderas i ansökan om etiskt godkännande. I SLU:s tillstånd för sin undervisningsverksamhet har de bara beskrivit en bråkdel av allt som djuren utsätts för under utbildningen, ansökan är alltså inte ens fullständig. Ändå har de fått tillstånd. 

För mig är det uppenbart att reglerna bara är fina ord, ingen tar ansvar för försöksdjuren på riktigt. Lidandet får fortsätta av gammal hävd, eller är det kanske lathet? De har hur som helst inte uppfattat, eller kanske inte förstått, att i EU finns det ett mål om att ersätta alla försök på levande djur. Det målet har funnits sedan 2013, men ingenting har hänt och ingen förändring tycks vara på väg. Vad väntar SLU på?

// Veterinärstudent