Hoppa till huvudinnehåll
Typ av gåva
  • min 35 kr/mån
kr/mån

Förmåga till lidande hos fiskar

Frågan om fiskars förmåga till lidande har väckt mycket debatt under lång tid, men numera råder en utbredd enighet om att fiskar kan känna smärta.

Såväl EU:s expertmyndighet i djurskyddsfrågor(1) och det svenska centrumet för djurvälfärd(2) har under de senaste åren kommit med rapporter som säger att forskningen tyder på att fiskar kan uppleva smärta och annat lidande.

Vad är smärta?

Två olika begrepp används för att beskriva smärta: nociception, som är nervernas och musklernas reaktion när kroppen blir skadad, och smärta, som är den medvetna upplevelsen av smärta. För att det ska anses bevisat att någon kan känna smärta, måste den individen både ha nociceptorer (nervceller som tar emot smärtsignaler), ett centralt nervsystem som behandlar informationen, och reagera med sitt beteende på smärtan.(2)

Bevis för smärta hos fiskar

Det har först relativt nyligen visats att fiskar har nociceptorer(3) och plågsamma experiment har även visat att de upplever smärtan som negativ. När forskare injicerade bigift och ättiksyra i läpparna på regnbågslaxar, visade de tydlig påverkan genom att bland annat skrapa munnen mot botten, vagga fram och tillbaka, låta bli att äta och andas snabbare. De reagerade också apatiskt på nya föremål som sattes ner till dem.(3-5) När fiskarna fick smärtstillande medel, morfin, uppförde de sig däremot som vanligt.(4)

Fiskar kan också precis som andra ryggradsdjur tillverka morfinliknande ämnen, s.k. kroppsegna opiater, och deras funktion är rimligtvis just att lindra smärta.(6) Anledningen till att vissa forskare länge tvivlade på att fiskar kan känna smärta är att fiskarnas hjärnor är annorlunda uppbyggda än andra ryggradsdjurs. Till exempel så har de ingen neocortex, en hjärnstruktur som antas vara viktig för smärtupplevelsen hos bland annat oss primater.(6) Men fiskar har andra delar av hjärnan som fyller samma funktion. Dessutom har forskning visat att upplevelsen av smärta inte äger rum bara i en del av hjärnan utan att det är en mer komplicerad process.(6)

Fiskar minns och undviker smärta

En studie har visat att karpar som fångats på krok men sluppit undan undviker att ta ett bete i upp till tre år därefter.(7) Det visar tydligt att det är en obehaglig upplevelse att få en krok i munnen, och att det sätter djupa spår. Det har även gjorts liknande försök med torskar, där de flesta efter att ha nappat en gång inte tar ett bete på krok ens efter att de fått svälta.(8)

Rädsla

Lidande kan ta sig fler former än smärta; rädsla, ångest och stress är andra exempel. Genom experiment har forskare dragit slutsatsen att fiskar kan vara rädda.(9) De förvarnade fiskar om att något skrämmande skulle hända, och såg hur de valde att simma från platsen efter en stunds betänketid. Just betänketiden tyder på att det inte är fråga om ett reflexartat beteende utan ett medvetet övervägande.(10) Rädsla är, liksom smärta och stress, något som de flesta djur har stor nytta av för att överleva och klara sig i sin naturliga miljö.

Stress

Den fysiologiska stressreaktionen är i stort sett identisk hos alla ryggradsdjur, inklusive fiskar.(11) Precis som andra djur kan fiskar få bestående fysiska skador av kronisk stress.(11, 12)

Stressresponsen har utvecklats som ett sätt för djur att kunna ta sig ur akuta situationer genom att antingen slåss eller fly. I naturen är det mycket ovanligt att ett djur utsätts för långvarig stress, och därför är inte kroppen anpassad för att klara av det.(12) I fångenskap är det däremot vanligt med långvariga och upprepade situationer som är stressande för många djur.

Kronisk stress har bland annat setts hos små fiskar som trakasseras av större fiskar i fiskodlingar.(11) Fiskar som tvingas leva i vatten med låg syrehalt eller höga halter av skadliga ämnen och fiskar som ofta transporteras, hanteras eller trängs ihop visar också tecken på kronisk stress.(12) Trängsel har visats ge en ökad stressrespons hos lax och regnbågslax i odlingar.(13) En fisk som utsätts för långvarig stress äter sämre, växer långsammare, får nedsatt immunförsvar och blir lättare sjuk.(12)

Läs mer

 

Källor

  1. EFSA (2009) General approach to fish welfare and to the concept of sentience in fish. Scientific Opinion of the Panel on Animal Health and Welfare. The EFSA Journal 954, 1-27.
  2. Jalmlöv M., Steen M. & Röcklinsberg H. (2011) Kan fiskar känna smärta och/eller uppleva lidande? Rapport från Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW), SLU.
  3. Sneddon L., Braithwaite V. & Gentle M. (2003) Do fishes have nociceptors? Evidence for the evolution of a vertebrate sensory system. Proceedings of the Royal Society of London B 270, 1115-1121.
  4. Sneddon L. (2003) The evidence for pain in fish: the use of morphine as an analgesic. Applied Animal Behaviour Science 83, 153-162.
  5. Reilly S., Quinn J., Cossins A. & Sneddon L. (2008) Behavioural analysis of a nociceptive event in fish: Comparisons between three species demonstrate specific responses. Applied Animal Behaviour Science.
  6. Chandroo K. P., Duncan I. & Moccia R. D. (2004) Can fish suffer?: Perspectives on sentience, pain, fear and stress. Applied Animal Behaviour Science 86, 225-250.
  7. Beukema J. J. (1970) Angling experiments with carp: decreased catchability through one trial learning. Netherlands journal of Zoology 20, 81-92.
  8. Fernö A., Huse G., Jakobsen P. J. & Kristiansen T. (2006) The role of fish learning skills in fisheries and aquaculture. I boken Fish cognition and behavior, ed. Brown C, Laland K & Krause J, Fish and aquatic resources series 11, Blackwell publishing.
  9. Braithwaite V. A. & Boulcott P. (2007) Pain perception, aversion and fear in fish. Diseases of aquatic organisms 75, 131-138.
  10. Yue S., Moccia R. D. & Duncan I. (2004) Investigation of fear in domestic rainbow trout using an avoidance learning task. Applied Animal Behaviour Science 87, 343-354.
  11. Huntingford F. A., Adams C., Braithwaithe V. A., Kadri S., Pottinger T. G., Sandoe P. & Turnbull J. F. (2006) Current issues in fish welfare. Journal of fish biology 68, 332-372.
  12. Pottinger T. (2008) The stress response in fish – mechanisms, effects and measurement. I boken Fish Welfare, ed Branson E J, Blackwell publishing.
  13. Turnbull J., Bell A., Adams C., Bron J. & Huntingford F. (2005) Stocking density and welfare of caged atlantic salmon: application of a multivariate analysis. Aquaculture 243, 121-132.

Vanliga frågor

Minskar en växtbaserad kost risken för pandemier?

Genom att äta en växtbaserad kost minskar riskerna att du själv blir direkt sjuk av smittor från animaliska livsmedel, så som salmonella och campylobacter. Detta eftersom de här bakterierna enbart finns i djur, och sprids genom att exempelvis maginnehåll eller avföring når köttet eller äggen. Så länge grönsaker inte gödslas med avföring från djur som bär på smitta, så är risken att bli sjuk av de här bakterierna lägre för veganer. 

Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, har länge pekat ut den globala djurindustrin, där djur hålls tätt inomhus, som en grogrund för virus och sjukdomar. I en intervju i SR Vetenskapspodden frågar sig Olsen vad som hade hänt om alla istället valt vego och svarar: “Då hade vi sannolikt inte haft några pandemier.

Skälet är att smittor från djur som är lika oss människor, som grisar och fåglar, lättare blir till smittor som kan drabba oss. Och håller vi djuren i stora antal ökar riskerna att någon av dem får en smitta som muterar till att kunna smitta människor. Växter är för olika oss för att det ska kunna hända i samma utsträckning.

Ju färre människor som äter animalisk kost, desto mindre efterfrågan på industriell djuruppfödning blir det. Därmed minskar risken för framtida pandemier, men veganer kan fortfarande smittas av sjukdomar som redan har fått spridning (till exempel coronaviruset).

Läs mer här.

Länk till svaret

Vad finns det för koppling mellan industriell djurhållning och pandemier?

När många djur hålls trångt i samma utrymme, frodas bakterier och virus. Den högintensiva industriella djuruppfödning, som krävs för dagens höga köttkonsumtion, har lett till att djuren hålls i stressande miljöer med hård belastning på klimat och miljö. Det leder till höga risker för spridning av bakterier och virus mellan djur och människa. 

Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, har länge pekat ut den globala djurindustrin, där djur hålls tätt inomhus, som en grogrund för virus och sjukdomar. I en intervju i SR Vetenskapspodden frågar sig Olsen vad som hade hänt om alla istället valt vego och svarar: “Då hade vi sannolikt inte haft några pandemier.

Skälet är att smittor från djur som är lika oss människor, som grisar och fåglar, lättare blir till smittor som kan drabba oss. Och håller vi djuren i stora antal ökar riskerna att någon av dem får en smitta som muterar till att kunna smitta människor. Växter är för olika oss för att det ska kunna hända i samma utsträckning.

Enligt den senaste forskningen kommer mer än 60 procent av alla infektionssjukdomar från djur. Bland de nya infektionssjukdomarna, de som upptäckts de senaste tio åren, är siffran hela 75 procent. Ett exempel i mängden är coronaviruset covid-19, som ligger bakom pandemin år 2020.

Läs mer här.

Länk till svaret

Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut?

De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att verka för att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att djur borde ha rättigheter. De borde, precis som vi, ha rätt att leva och rätt att få förutsättningar att göra det så att de mår bra. En slags djurhållning som innebär att djurens behov och intressen verkligen tas hänsyn till och inte kompromissas med, vilket också skulle betyda att de har rätt till sina liv, kan vara gynnsam för både djur och människor.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genererar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt.

Precis hur en sådan framtid kan se ut, det vet varken vi eller någon annan. Att människor ofta mår bra av att få leva i närheten av djur det vet vi. Liksom att djuren kan utföra så kallade samhällsnyttiga tjänster, som att beta artrika marker  och därmed bidra till en biologisk mångfald. Djuren kan också få fördelar av att leva med människor. Exempelvis i form av en respektfull och ömsesidig kontakt med människor, skydd, en för dem bra levnadsmiljö som möjliggör utlopp för naturligt beteende, tillräckligt med bra mat och rent vatten och veterinärvård vid behov. Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.

Många domesticerade djur är helt beroende av människor. Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta. I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ vad gäller fårens päls: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds. Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.

Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur. Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss. Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem.

Länk till svaret

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem