Hoppa till huvudinnehåll

Förmåga till lidande hos ryggradslösa djur

Numera finns det övertygande bevis för de flesta ryggradsdjur, även fiskar, vad gäller deras förmåga att uppleva smärta och annat lidande (1)

Men när det kommer till de ryggradslösa djuren (till exempel kräftdjur, insekter, musslor, maneter och maskar) har än så länge inte särskilt mycket forskning gjorts.

Vad är smärta?

Smärta definieras som "en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse av verklig eller hotande vävnadsskada" (2). Smärta är alltså en medveten upplevelse som innebär lidande, och inte en automatisk reaktion. De flesta, kanske alla, rörliga djur reagerar på potentiellt smärtsamma upplevelser. De drar sig undan från platser där temperaturen är högre eller lägre än vad de tål, och där de fått elektriska chocker eller blivit skadade på annat sätt. Till och med encelliga organismer reagerar på det viset (1, 3). Denna reaktion i sig är inte tillräcklig för att man säkert ska kunna säga att djuren upplever några negativa känslor, utan det anses bland forskare att det lika gärna kan vara en automatisk, omedveten reaktion.

Vad krävs för att uppleva smärta?

Egentligen är det ingen som kan säga med säkerhet vad som krävs för att en organism ska ha förmågan att känna smärta och uppleva lidande. För att uppleva något krävs ett medvetande, men det finns ingen enighet kring vad medvetandet är eller vad som krävs för att ha det. Det verkar inte troligt att organismer utan nervsystem kan ha ett medvetande.

Följande egenskaper brukar anses tyda på en förmåga att uppleva smärta:

  • Ett någorlunda komplext nervsystem som innehåller speciella nervceller som reagerar på smärta, så kallade nociceptorer.
  • En beteendemässig reaktion på skadliga stimuli.
  • Kognition, som t ex förmåga till inlärning, långtidsminne och flexibelt beteende (3, 4).

Några egenskaper som höjer sannolikheten att ett djur upplever smärta är:

  • Att de skyddar eller undviker att använda en skadad kroppsdel.
  • Att de lär sig att undvika skadliga stimuli eller situationer genom att associera till andra stimuli.
  • Att de har produktion av och receptorer för kroppsegna smärtstillande ämnen.
  • Att de beter sig som vanligt efter att ha fått smärtstillande medel trots att de är skadade.
  • Att de väljer att inta smärtstillande medel när de är skadade (3, 4).

Vilka djur kan uppleva smärta?

Bland de ryggradslösa djuren står bläckfiskarna i en särställning. Där finns en hel del forskning som visar att dessa arter har stor intelligens och välutvecklat känsloliv. Det finns tydliga tecken på att bläckfiskar kan uppleva stress, oro och smärta (5).

Det finns en hel del som tyder på att även andra ryggradslösa djur kan uppleva smärta och lidande. I nuläget finns det goda belägg för att tiofotade kräftdjur (t ex krabbor, humrar, räkor och kräftor) kan uppleva smärta och lidande (1, 4, 6).

Mycket tyder på att även insekter och sniglar kan uppleva smärta. Många insekter fortsätter att använda skadade kroppsdelar som om ingenting hänt, men det kan också vara ett sätt att undvika att dra till sig rovdjur (7). Flera arter av insekter reagerar mindre på potentiellt smärtsamma upplevelser om de fått smärtstillande morfin, liksom maskar, krabbor, iglar, sniglar och flera andra djur (1, 3, 6, 7, 8). Insekter har också en förmåga att lära sig, vilket tyder på att de har medvetna upplevelser. Mycket inlärning bygger på belöning och bestraffning, och detta förutsätter positiva och negativa känslor (9).

Tvättsvampar och de mycket små djuren placozoer och mesozoer saknar helt nervsystem. Kammaneter och nässeldjur (t ex maneter och koraller) har nerver men saknar centralt nervsystem.  Musslor och ostron har också ett mycket enkelt nervsystem och saknar något som liknar en hjärna. Det är därför mindre troligt att dessa djur kan uppleva något.

Kort sagt så finns det idag inga säkra svar på vilka ryggradslösa djur som har ett medvetande. I de fall där vi inte säkert vet om djur kan uppleva smärta och lidande menar Djurens Rätt att vi bör ta det säkra för det osäkra och utgå ifrån att de har upplevelseförmåga, och göra vad vi kan för att undvika lidande.

A person who eats a 200 g portion of beef every day will consume 25 animals over a lifetime of 80 years. If that person has a prawn cocktail /.../ more than 25 animals will be consumed in one day. (6)

Läs mer

 

 

Källor

  1. EFSA (2005) Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare (AHAW) on a request from the Commission related to the aspects of the biology and welfare of animals used for experimental and other scientific purposes.
  2. The International Association for the Study of Pain. Hemsida: www.iasp-pain.org, besökt 2014-03-13.
  3. Gregory N G (2004) Physiology and behaviour of animal suffering. UFAW Animal Welfare Series, Blackwell publishing.
  4. Advocates for Animals (2005) Cephalopods and decapod crustaceans; their capacity to experience pain and suffering. Finns online här. 
  5. Mather J A, Anderson R C (2007) Ethics and invertebrates: a cephalopod perspective. Diseases of aquatic organisms 75, 119–129.
  6. Elwood, RW (2012). Evidence for pain in decapod crustaceans. Animal Welfare, vol 21 suppl. 2. Finns online här.
  7.  Sherwin, C. M. (2001). Can invertebrates suffer? Or, how robust is argument-by-analogy?. Animal Welfare, 10 (1), 103-118.
  8. Núñez, J. A. et al (1997). Alarm Pheromone Induces Stress Analgesia via an Opioid System in the Honeybee. Physiology & Behaviour 63, 75-80.
  9. Dawkins, M.S. (2000). Animal Minds and Animal Emotions. American Zoologist 40, 883–888.

Vanliga frågor

Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut?

De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att alla andra djur precis som vi har rättigheter. De har, precis som vi, rätt att leva och att få förutsättningar att göra det så att de mår bra.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genrerar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt.

Precis hur en sådan framtid ser ut, det vet varken vi eller någon annan. Djur kan få fördelar av att leva med människor i form av skydd, tillräckligt med mat och rent vatten och veterinärvård vid behov. Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.

Många domesticerade djur är helt beroende av människor. Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta. I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds. Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.

Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur. Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss. Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem.

Länk till svaret

Hur går det med det öppna landskapet om alla blir veganer?

Det finns ingenting som säger att vare sig öppna gräsmarker eller betande djur måste försvinna bara för att alla blir veganer. Många marker hålls redan idag öppna av till exempel hästar, som inte är tänkta som livsmedel. Det går förstås också bra att ha andra djur som håller undan igenväxningen, utan att för den skull döda dem.

En stor anledning till att det öppna landskapet ses som värt att bevara, är att det anses vackert. En annan anledning är att vissa arter av djur och växter bara trivs på gräsmarker.1 Bete och odling av vinterfoder till djur har skapat en särskild landskapstyp, till stor del bestående av arter som flyttat in från sydligare breddgrader, och sedan några årtusenden har det blivit en del av det som vi betraktar som svensk natur.2 Större öppna gräsmarker är egentligen ett ”onaturligt” tillstånd här i Sverige, i betydelsen att det är nästan helt orsakat av mänskliga aktiviteter: skogsskövling följt av odling och hållning av domesticerade djur.2, 3

Det är värt att reflektera över om och varför igenväxning av öppna landskap är ett problem. En aspekt är att buskar och träd som tar tillbaka lite av all den mark vi människor lagt beslag på binder mer kol än våra odlingar, något som kan bidra till att minska klimathotet.

Om vi vill så är det fullt möjligt att hålla landskapet öppet utan betande djur. Vi kan gemensamt betala för att klippa hagmarkerna med slåttermaskiner, precis som vi idag gemensamt betalar för klippta gräsmattor i städernas parker. Biogas- och gödselproduktion med gräs som grund kan också leda till en landskapsskötsel med stora öppna gräsmarker. Viktigt att betänka är att idag finansieras hållning av betande djur till stor del av olika typer av stöd, och djurproduktion med bete har sedan lång tid tillbaka inte varit ekonomiskt lönsamt i sig självt.4

Källor

  1. Naturvårdsverket (2012) Sammanställd information om ekosystemtjänster i Sverige. Rapport.
  2. Ekstam, U., Aronsson, M., Forshed, N. (1988) Ängar. LT förlag/Naturvårdsverket.
  3. Hjort, I. (2003) Ekologi för miljöns skull. Liber
  4. Kumm, K-I (2014) Satsning krävs för att behålla betesmarker. SvD Brännpunkt. http://www.svd.se/satsning-kravs-for-att-behalla-betesmarker_8971628

Läs mer:

Länk till svaret

Vad ska vi gödsla jorden med om all animalieproduktion upphör?

Att all animalieproduktion upphör – och därmed gödselproduktionen – är givetvis ingenting som sker över en natt utan skulle vara en gradvis omställning, där uppfödningen av djur minskar i takt med efterfrågan.

Det går utmärkt att odla vegetabilier utan att använda gödsel från lantbruksdjur. Inget av de näringsämnen som krävs för att få bördig jord har animaliskt ursprung utan kommer från början från vegetabilier.

Att ge foder till djur och sedan använda deras avföring som växtgödning är ett slöseri med energi och gödningsämnen. Djuren tar upp en stor del av näringen i fodret, och tillverkar ingen ny näring - avföringen har därför lägre innehåll av växtnäringsämnena kväve, fosfor och kalium än det som djuren äter. Processandet i mag-tarmsystemet leder till att vissa näringsämnen blir mer lättupptagliga, men den processen kan åstadkommas på andra sätt, utan samma förlust av energi och näring. Sådant som utfodras till djuren kan, tillsammans med matavfall, halm, rester från skogsindustrin med mera, komposteras eller rötas i rötkammare istället. Rötning ger både miljövänlig energi i form av biogas och en rötrest som är utmärkt gödsel. 1, 2 Nästan all näring som fanns i det som lades in i rötkammaren finns kvar efter rötning och biogasproduktion.3

Ett annat djurfritt sätt att gödsla är att odla växter som sedan plöjs ner direkt i åkern, så kallad gröngödsling. Det är något mindre effektivt än rötning.1 Vid både gröngödsling och rötning är det viktigt att använda så kallade kvävefixerande växter, som klöver och baljväxter, för att tillföra kväve till jorden.4 Vi skulle behöva använda en hel del åkermark för att odla dessa växter enbart för gödning i ett djurfritt lantbruk, men inte mer areal än som idag används för djurfoder. Det skulle också bevara en del av de omtyckta öppna landskapen.

Förutom dessa ekologiska gödselalternativ finns förstås konstgödsel, som idag är mycket vanligt i det konventionella lantbruket. Det är svårt att säga om och i så fall i vilken utsträckning konstgödsel kan användas i ett hållbart jordbruk.

Även ”människogödsel”, det vill säga rester från reningsverken, används för gödning, men i dagsläget anses det inte säkert för åkrar där livsmedel odlas utan används för att göda exempelvis energiskog.3 Även gödseln från djur kan innehålla smittämnen och rester av mediciner som antibiotika som kan överföras till det som odlas.

Källor:

1. Jordbruksverket (2006) Gårdsbaserad biogasproduktion – en möjlighet för det ekologiska lantbruket. Råd i praktiken. Jordbruksinformation 1–2006.
2. Salomon, E & Wivstad, M (2013) Rötrest från biogasanläggningar – återföring av växtnäring i ekologisk produktion. SLU, EPOK – Centrum för ekologisk produktion och konsumtion
3. Bioenergiportalen, hemsida: http://www.bioenergiportalen.se/?p=1462&m=997
4. Annell, M (2004) Kan Sverige försörja hela sin befolkning på ekologiskt odlad vegankost?
Examensarbeten inom Trädgårdsingenjörsprogrammet 2004:18

Läs mer:

JTI (2006) Rötrest från biogasanläggningar – användning i lantbruket. JTI informerar, nr 115.
 

Länk till svaret

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem