Hoppa till huvudinnehåll
Typ av gåva
  • min 35 kr/mån
kr/mån

Förmåga till lidande hos ryggradslösa djur

Foto: Shutterstock

Numera finns det övertygande bevis för de flesta ryggradsdjur vad gäller deras förmåga att uppleva smärta och annat lidande. När det kommer till de ryggradslösa djuren (till exempel kräftdjur, insekter, musslor, maneter och maskar) har än så länge inte särskilt mycket forskning gjorts.

Vad är smärta?

Smärta definieras som "en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse av verklig eller hotande vävnadsskada".(2) Smärta är alltså en medveten upplevelse som innebär lidande, och inte en automatisk reaktion. De flesta, kanske alla, rörliga djur reagerar på potentiellt smärtsamma upplevelser. De drar sig undan från platser där temperaturen är högre eller lägre än vad de tål, och där de fått elektriska chocker eller blivit skadade på annat sätt.

Till och med encelliga organismer reagerar på det viset.(1, 3) Denna reaktion i sig är inte tillräcklig för att man säkert ska kunna säga att djuren upplever några negativa känslor, utan det anses bland forskare att det lika gärna kan vara en automatisk, omedveten reaktion.

Vad krävs för att uppleva smärta?

Egentligen är det ingen som kan säga med säkerhet vad som krävs för att en organism ska ha förmågan att känna smärta och uppleva lidande. För att uppleva något krävs ett medvetande, men det finns ingen enighet kring vad medvetandet är eller vad som krävs för att ha det. Det verkar inte troligt att organismer utan nervsystem kan ha ett medvetande.

Följande egenskaper brukar anses tyda på en förmåga att uppleva smärta:

  • Ett någorlunda komplext nervsystem som innehåller speciella nervceller som reagerar på smärta, så kallade nociceptorer.
  • En beteendemässig reaktion på skadliga stimuli.
  • Kognition, som t ex förmåga till inlärning, långtidsminne och flexibelt beteende.(3, 4)

Några egenskaper som höjer sannolikheten att ett djur upplever smärta är:

  • Att de skyddar eller undviker att använda en skadad kroppsdel.
  • Att de lär sig att undvika skadliga stimuli eller situationer genom att associera till andra stimuli.
  • Att de har produktion av och receptorer för kroppsegna smärtstillande ämnen.
  • Att de beter sig som vanligt efter att ha fått smärtstillande medel trots att de är skadade.
  • Att de väljer att inta smärtstillande medel när de är skadade.(3, 4)

Vilka djur kan uppleva smärta?

Bland de ryggradslösa djuren står bläckfiskarna i en särställning. Där finns en hel del forskning som visar att dessa arter har stor intelligens och välutvecklat känsloliv. Det finns tydliga tecken på att bläckfiskar kan uppleva stress, oro och smärta.(5)

Det finns en hel del som tyder på att även andra ryggradslösa djur kan uppleva smärta och lidande. I nuläget finns det goda belägg för att tiofotade kräftdjur (t ex krabbor, humrar, räkor och kräftor) kan uppleva smärta och lidande.(1, 4, 6)

Mycket tyder på att även insekter och sniglar kan uppleva smärta. Många insekter fortsätter att använda skadade kroppsdelar som om ingenting hänt, men det kan också vara ett sätt att undvika att locka till sig rovdjur.(7) Flera arter av insekter reagerar mindre på potentiellt smärtsamma upplevelser om de fått smärtstillande morfin, liksom maskar, krabbor, iglar, sniglar och flera andra djur.(1, 3, 6, 7, 8)

Insekter har också en förmåga att lära sig, vilket tyder på att de har medvetna upplevelser. Mycket inlärning bygger på belöning och bestraffning, och detta förutsätter positiva och negativa känslor.(9)

Tvättsvampar och de mycket små djuren placozoer och mesozoer saknar helt nervsystem. Kammaneter och nässeldjur (t ex maneter och koraller) har nerver men saknar centralt nervsystem. Musslor och ostron har också ett mycket enkelt nervsystem och saknar något som liknar en hjärna. Det är därför mindre troligt att dessa djur kan uppleva något.

Kort sagt så finns det idag inga säkra svar på vilka ryggradslösa djur som har ett medvetande. I de fall där vi inte säkert vet om djur kan uppleva smärta och lidande menar Djurens Rätt att vi bör ta det säkra för det osäkra och utgå ifrån att de har upplevelseförmåga, och göra vad vi kan för att undvika lidande.

A person who eats a 200 g portion of beef every day will consume 25 animals over a lifetime of 80 years. If that person has a prawn cocktail /.../ more than 25 animals will be consumed in one day.(6)

Läs mer

 

 

Källor

  1. EFSA. (2005) Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare (AHAW) on a request from the Commission related to the aspects of the biology and welfare of animals used for experimental and other scientific purposes.
  2. The International Association for the Study of Pain. Hemsida: www.iasp-pain.org, besökt 2018-01-24.
  3. Gregory N G (2004) Physiology and behaviour of animal suffering. UFAW Animal Welfare Series, Blackwell publishing.
  4. Advocates for Animals. (2005) Cephalopods and decapod crustaceans; their capacity to experience pain and suffering. Finns online här. 
  5. Mather J.A. & Anderson R.C. (2007) Ethics and invertebrates: a cephalopod perspective. Diseases of aquatic organisms 75: 119–129.
  6. Elwood R.W. (2012) Evidence for pain in decapod crustaceans. Animal Welfare, vol 21 suppl. 2.
  7.  Sherwin C.M. (2001). Can invertebrates suffer? Or, how robust is argument-by-analogy? Animal Welfare 10 (1): 103-118.
  8. Núñez J.A. et al. (1997) Alarm Pheromone Induces Stress Analgesia via an Opioid System in the Honeybee. Physiology & Behaviour 63: 75-80.
  9. Dawkins M.S. (2000) Animal Minds and Animal Emotions. American Zoologist 40: 883–888.

Vanliga frågor

Minskar en växtbaserad kost risken för pandemier?

Genom att äta en växtbaserad kost minskar riskerna att du själv blir direkt sjuk av smittor från animaliska livsmedel, så som salmonella och campylobacter. Detta eftersom de här bakterierna enbart finns i djur, och sprids genom att exempelvis maginnehåll eller avföring når köttet eller äggen. Så länge grönsaker inte gödslas med avföring från djur som bär på smitta, så är risken att bli sjuk av de här bakterierna lägre för veganer. 

Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, har länge pekat ut den globala djurindustrin, där djur hålls tätt inomhus, som en grogrund för virus och sjukdomar. I en intervju i SR Vetenskapspodden frågar sig Olsen vad som hade hänt om alla istället valt vego och svarar: “Då hade vi sannolikt inte haft några pandemier.

Skälet är att smittor från djur som är lika oss människor, som grisar och fåglar, lättare blir till smittor som kan drabba oss. Och håller vi djuren i stora antal ökar riskerna att någon av dem får en smitta som muterar till att kunna smitta människor. Växter är för olika oss för att det ska kunna hända i samma utsträckning.

Ju färre människor som äter animalisk kost, desto mindre efterfrågan på industriell djuruppfödning blir det. Därmed minskar risken för framtida pandemier, men veganer kan fortfarande smittas av sjukdomar som redan har fått spridning (till exempel coronaviruset).

Läs mer här.

Länk till svaret

Vad finns det för koppling mellan industriell djurhållning och pandemier?

När många djur hålls trångt i samma utrymme, frodas bakterier och virus. Den högintensiva industriella djuruppfödning, som krävs för dagens höga köttkonsumtion, har lett till att djuren hålls i stressande miljöer med hård belastning på klimat och miljö. Det leder till höga risker för spridning av bakterier och virus mellan djur och människa. 

Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, har länge pekat ut den globala djurindustrin, där djur hålls tätt inomhus, som en grogrund för virus och sjukdomar. I en intervju i SR Vetenskapspodden frågar sig Olsen vad som hade hänt om alla istället valt vego och svarar: “Då hade vi sannolikt inte haft några pandemier.

Skälet är att smittor från djur som är lika oss människor, som grisar och fåglar, lättare blir till smittor som kan drabba oss. Och håller vi djuren i stora antal ökar riskerna att någon av dem får en smitta som muterar till att kunna smitta människor. Växter är för olika oss för att det ska kunna hända i samma utsträckning.

Enligt den senaste forskningen kommer mer än 60 procent av alla infektionssjukdomar från djur. Bland de nya infektionssjukdomarna, de som upptäckts de senaste tio åren, är siffran hela 75 procent. Ett exempel i mängden är coronaviruset covid-19, som ligger bakom pandemin år 2020.

Läs mer här.

Länk till svaret

Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut?

De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att verka för att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att djur borde ha rättigheter. De borde, precis som vi, ha rätt att leva och rätt att få förutsättningar att göra det så att de mår bra. En slags djurhållning som innebär att djurens behov och intressen verkligen tas hänsyn till och inte kompromissas med, vilket också skulle betyda att de har rätt till sina liv, kan vara gynnsam för både djur och människor.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genererar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt.

Precis hur en sådan framtid kan se ut, det vet varken vi eller någon annan. Att människor ofta mår bra av att få leva i närheten av djur det vet vi. Liksom att djuren kan utföra så kallade samhällsnyttiga tjänster, som att beta artrika marker  och därmed bidra till en biologisk mångfald. Djuren kan också få fördelar av att leva med människor. Exempelvis i form av en respektfull och ömsesidig kontakt med människor, skydd, en för dem bra levnadsmiljö som möjliggör utlopp för naturligt beteende, tillräckligt med bra mat och rent vatten och veterinärvård vid behov. Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.

Många domesticerade djur är helt beroende av människor. Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta. I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ vad gäller fårens päls: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds. Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.

Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur. Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss. Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem.

Länk till svaret

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem