Hoppa till huvudinnehåll
Typ av gåva
  • min 35 kr/mån
kr/mån

Kalkoner

Kalkoner har avlats för att växa snabbt, vilket bland annat gjort att de inte längre kan para sig naturligt. Sysslolösheten gör att många av dem börjar hacka och äta på varandra.

År 2018 slaktades nästan 509 380 kalkoner i Sverige.(1) Kalkonuppfödningen liknar kycklinguppfödningen på många sätt. Kalkonkycklingarna kläcks i maskiner och transporteras sedan till uppfödningsanläggningarna.(2) Där sätts de in på golv i stora stallar med tusentals djur.

Hönorna är mindre än tupparna och dödas redan efter 10 veckors ålder när de väger cirka 10 kilo.(3) Tupparna får leva lite längre, ungefär 20 veckor, tills de väger cirka 17 kilo.(3) Jämförelsevis väger vilda kalkoner i genomsnitt 7,5 kg (tuppar) och 4 kg (hönor).(4) Kalkonernas enorma storleksförändring från sin vilda anfader har inneburit att de inte längre kan utföra flera av sina naturliga beteenden, som att flyga upp på pinnar och att putsa sig.(4) De kan inte heller para sig naturligt utan måste insemineras artificiellt.(4)

Trängsel och skador

Lagstiftningen anger en högsta gräns på 30 kilo levande kalkonvikt per kvadratmeter.(5) För de flesta av kalkonuppfödarna, som är med i Svensk Fågels kontrollprogram, gäller dock andra regler. Då är den högsta tillåtna beläggningsgraden istället 40-45 kilo per kvadratmeter.(5) Det innebär att de får hålla 4 "slaktfärdiga" hönor eller 2,3 "slaktfärdiga" tuppar per kvadratmeter.(5)

Fotskador är ännu vanligare hos kalkoner än hos kycklingar.(6) Det beror bland annat på att kalkonerna får leva lite längre, men också på att de inte sprätter så mycket vilket minskar luftning av ströet.(6) I en svensk studie av avelskalkoner, som blir äldre än de djur som ska slaktas, led 20 % av djuren av smärtsamma bölder under fötterna.(7) Detta beror på infektioner som de får av att gå runt i sin egen avföring.(6)

Beteendestörningar

Fjäderplockning och kannibalism förekommer i kalkonuppfödning.(4) En svensk studie från 2003 såg att ca 70 % av alla avelskalkoner hade spår av hackning eller fjäderplockning på ryggen.(7) Den onaturliga hållningen av kalkoner bidrar till att detta beteende utvecklas som orsakar mycket lidande hos de djur som blir plockade eller hackade.(4) Dessutom var kannibalism den vanligaste dödsorsaken hos kalkonerna i studien.(7)

För att minska problemen med beteendestörningar och göra djuren lugna är det vanligt att man dämpar ljuset i stallarna så det är nästan helt mörkt.(7) Det finns inget lagkrav på att kalkoner ska få naturliga ljus- och mörkerperioder vilket det gör hos en hel del andra djur.(5)

Plågsam slakt

Kalkoner i Sverige slaktas genom att hängas upp i benen vid fullt medvetande, innan deras huvuden doppas ner i ett strömförande vattenbad som gör dem medvetslösa.(8) Därefter får de halsarna uppskurna.(8) Mellan 300 och 500 kalkoner dör också varje år innan de ens kommit fram till slakteriet under transporten dit.(8)

Utevistelse är ovanligt

En mindre andel av kalkonerna som slaktas föds upp utanför branschorganisationen Svensk Fågel. Dessa anläggningar är i allmänhet småskaliga och djuren har då ibland tillgång till utevistelse.(9) Majoriteten av alla kalkoner i Sverige har ingen utevistelse alls.

För mer information gå vidare till fördjupningsmaterialet om livsmedelsindustrin.

Källor

  1. Sveriges officiella statistik (2019) Animalieproduktion. Års- och månadsstatistik – 2018:12.
  2. Svensk Fågel. Produktionskedjan. Sidan besökt 2019-02-28.
  3. Nilsson K. (2012) Kalkonproduktion i fårstall – synergieffekter. Examensarbete vid lantmästarprogrammet. Fakulteten för landskapsplanering, trädgårds- och jordbruksvetenskap, SLU, Alnarp.
  4. Statens offentliga utredningar (2003) Kännande varelser eller okänsliga varor? Bilagedel för betänkande från Djurtransportutredningen, SOU 2003:6. Bilaga 9: Biologiska karakteristika hos husdjur - Kalkoner (Meleagris gallopavo) av prof. I. Ekesbo.
  5. Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om fjäderfähållning inom lantbruket m.m.; SJVFS 2017:28, Saknr L 111.
  6. Svedberg J. (2004) Slaktkyckling och kalkon – fotskador. Djurskyddstillsyn i praktiken, SLU Skara.
  7. Berg C. et al. (2003) Djurhälso- och djurskyddsaspekter på inhysning av avelskalkoner. SLU, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Specialarbete 20, Skara.
  8. Livsmedelsverket. Personligt meddelande 2015-06-11.
  9. Fredman R. (2005) Ekologisk och småskalig uppfödning av slaktkyckling och kalkon i Sverige. Examensarbete 2005:15. Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, SLU, Uppsala.

Vanliga frågor

Minskar en växtbaserad kost risken för pandemier?

Genom att äta en växtbaserad kost minskar riskerna att du själv blir direkt sjuk av smittor från animaliska livsmedel, så som salmonella och campylobacter. Detta eftersom de här bakterierna enbart finns i djur, och sprids genom att exempelvis maginnehåll eller avföring når köttet eller äggen. Så länge grönsaker inte gödslas med avföring från djur som bär på smitta, så är risken att bli sjuk av de här bakterierna lägre för veganer. 

Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, har länge pekat ut den globala djurindustrin, där djur hålls tätt inomhus, som en grogrund för virus och sjukdomar. I en intervju i SR Vetenskapspodden frågar sig Olsen vad som hade hänt om alla istället valt vego och svarar: “Då hade vi sannolikt inte haft några pandemier.

Skälet är att smittor från djur som är lika oss människor, som grisar och fåglar, lättare blir till smittor som kan drabba oss. Och håller vi djuren i stora antal ökar riskerna att någon av dem får en smitta som muterar till att kunna smitta människor. Växter är för olika oss för att det ska kunna hända i samma utsträckning.

Ju färre människor som äter animalisk kost, desto mindre efterfrågan på industriell djuruppfödning blir det. Därmed minskar risken för framtida pandemier, men veganer kan fortfarande smittas av sjukdomar som redan har fått spridning (till exempel coronaviruset).

Läs mer här.

Länk till svaret

Vad finns det för koppling mellan industriell djurhållning och pandemier?

När många djur hålls trångt i samma utrymme, frodas bakterier och virus. Den högintensiva industriella djuruppfödning, som krävs för dagens höga köttkonsumtion, har lett till att djuren hålls i stressande miljöer med hård belastning på klimat och miljö. Det leder till höga risker för spridning av bakterier och virus mellan djur och människa. 

Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, har länge pekat ut den globala djurindustrin, där djur hålls tätt inomhus, som en grogrund för virus och sjukdomar. I en intervju i SR Vetenskapspodden frågar sig Olsen vad som hade hänt om alla istället valt vego och svarar: “Då hade vi sannolikt inte haft några pandemier.

Skälet är att smittor från djur som är lika oss människor, som grisar och fåglar, lättare blir till smittor som kan drabba oss. Och håller vi djuren i stora antal ökar riskerna att någon av dem får en smitta som muterar till att kunna smitta människor. Växter är för olika oss för att det ska kunna hända i samma utsträckning.

Enligt den senaste forskningen kommer mer än 60 procent av alla infektionssjukdomar från djur. Bland de nya infektionssjukdomarna, de som upptäckts de senaste tio åren, är siffran hela 75 procent. Ett exempel i mängden är coronaviruset COVID-19, som ligger bakom pandemin år 2020.

Läs mer här.

Länk till svaret

Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut?

De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att verka för att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att djur borde ha rättigheter. De borde, precis som vi, ha rätt att leva och rätt att få förutsättningar att göra det så att de mår bra. En slags djurhållning som innebär att djurens behov och intressen verkligen tas hänsyn till och inte kompromissas med, vilket också skulle betyda att de har rätt till sina liv, kan vara gynnsam för både djur och människor.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genererar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt.

Precis hur en sådan framtid kan se ut, det vet varken vi eller någon annan. Att människor ofta mår bra av att få leva i närheten av djur det vet vi. Liksom att djuren kan utföra så kallade samhällsnyttiga tjänster, som att beta artrika marker  och därmed bidra till en biologisk mångfald. Djuren kan också få fördelar av att leva med människor. Exempelvis i form av en respektfull och ömsesidig kontakt med människor, skydd, en för dem bra levnadsmiljö som möjliggör utlopp för naturligt beteende, tillräckligt med bra mat och rent vatten och veterinärvård vid behov. Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.

Många domesticerade djur är helt beroende av människor. Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta. I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ vad gäller fårens päls: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds. Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.

Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur. Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss. Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem.

Länk till svaret

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem