Kaniner

Uppfödning av kaniner för kött är en stor industri i delar av Europa. Men uppfödning av kaniner för kött och päls eller ull förekommer även i Sverige.

Det är oklart hur många kaniner som slaktas i Sverige. Officiell statistik saknas, och branschen lämnar olika uppgifter: från 50 000 om året upp till 400 000 individer.^{(1, 2)} Sveriges Kaninproducenters Förening är branschorganisation för de som föder upp kaniner till kött och organiserar runt 140 uppfödare år 2017 med i genomsnitt 40-50 avelshonor.⁽⁷⁾ De har fem anslutna slakterier som alla slaktade runt 10 000 kaniner per år 2012.⁽¹⁾ Det finns få större kaninslakterier i Sverige, men på senare tid har efterfrågan ökat och de ser ut att bli fler.

Myndigheterna har dålig inblick i kaninuppfödning och slakt jämfört med andra djurslag.⁽¹⁾ Uppfödningen är i regel småskalig och sker på hobbybasis, och slakten sker oftast hemma.

En stor del av de kaniner som slaktas är "restprodukter" från kaninavel som sker främst i utställningssyfte. Individer som inte väljs ut att användas i avel slaktas ibland för kött medan de är unga. De vanligaste raserna i köttproduktion är New Zealand white, blå wiener, fransk vädur, californian och belgisk jätte.⁽¹⁾ Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund företräder de som framför allt är intresserade av rasavel, men många bedriver också slakt, ull- eller pälsproduktion. Av deras 1400 aktiva medlemmar har ungefär 150 st även köttproduktion.⁽¹⁾ Utöver dessa finns Föreningen Gotlandskaninen som avlar och slaktar rasen gotlandskanin.

Kött, päls och ull

De flesta kaniner slaktas vid 3-4 månaders ålder. Avelsdjuren lever i genomsnitt 4 år och deras kroppar används efter slakt till djurfoder eller charkprodukter.⁽³⁾Vid slakten händer det att skinnet tas om hand, men det är av låg kvalitet då huden är tunn hos unga kaniner. Om skinnet ska ge något betalt på pälsmarknaden krävs det att djuren är 7-8 månader gamla och tillhör någon av de speciella pälsraserna, som t.ex. rexkaninen.⁽³⁾ Idag finns en viss uppfödning av sådana kaniner i Sverige.

De kaniner som utnyttjas för ull tillhör också en särskild ras, angora. Deras päls består endast av underull och växer oavbrutet.⁽⁴⁾ De klipps var tredje månad med sax i Sverige till skillnad från hur det görs i många andra länder där produktionen är större.⁽⁴⁾ Kaniner som utnyttjas för päls eller ull hålls helt ensamma, för att minimera risken för skador på pälsen.⁽⁴⁾ Det fanns 2012 uppskattningsvis mellan 50 och 75 uppfödare av angorakaniner i Sverige.⁽¹⁾

Läs mer om ull, päls och skinn.

Ensamt och stimulansfattigt

De flesta vuxna kaniner hålls helt ensamma. Det går emot djurskyddslagstiftningen som säger att kaniner bör hållas i par eller grupp, men får fortgå eftersom det kan vara svårt att få vuxna kaniner att trivas ihop på små ytor.⁽⁸⁾ De stora ytor som vuxna kaniner behöver för ett fungerande flockliv anses inte praktiskt möjliga i en storskalig och kommersiell produktion.

Därför hålls de flesta kaniner i burar eller små boxar. Burarna omöjliggör troligen flera viktiga naturliga beteenden, som att gräva, skutta och beta. Kaninerna lever ett stillasittande liv i karga miljöer utan stimulans. Djurskyddskontroller har visat att det finns brister i lagefterlevnaden på de flesta kaninköttsuppfödningar.⁽¹⁾ Det handlar framför allt om överbeläggning, bristande rengöring av burarna, smutsiga djur med förväxta klor samt dåligt foder och vatten.⁽¹⁾

Kaninuppfödning i andra länder

I flera europeiska länder är uppfödning av kaniner för kött en relativt stor verksamhet. Flest kaniner föds upp i Italien, Frankrike och Spanien.⁽⁵⁾ Kaninerna i dessa länder hålls väldigt trångt i gallerburar, utan tillgång till vare sig strömedel eller stråfoder.⁽⁵⁾ Denna uppfödningsform har fått kraftig kritik från djurvälfärdspanelen hos EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet EFSA.⁽⁵⁾

I Norge finns det mycket lite uppfödning av kaniner för kött, och det är förbjudet att föda upp kaniner för päls.⁽⁶⁾ Detta eftersom de norska myndigheterna menar att kaniner inte kan få utlopp för sitt naturliga beteende i små burar.⁽⁶⁾

För mer information gå vidare till fördjupningsmaterialet om livsmedelsindustrin, kaniners naturliga beteende eller läs om djurvänlig konsumtion.

Källor

Jordbruksverket (2012) Konsekvensutredning till nya föreskrifter om kaniner, diarienummer 31-5376/12.
Thulin, C-G. (2012). Rapport från seminariet "Kaniner, kaniner kaniner!" på KSLA. Citat från Gösta Jonsson, ordförande Sveriges Kaninproducenters Förening, Stockholm, 2012-03-22.
Jonsson, G., ordförande Sveriges Kaninproducenters Förening. Föredrag på seminariet "Kaniner, kaniner kaniner!" på KSLA, Stockholm, 2012-03-22.
Åke Johansson, ordförande Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund. Personligt meddelande 2012-03-15.
The EFSA Journal (2005). The Impact of the current housing and husbandry systems on the health and welfare of farmed domestic rabbits. 267, 1-31.
Dyrevernalliansen. Personligt meddelande 2012-03-21.
Land Lantbruk. Allt fler kaninproducenter. Sidan besökt 2017-11-15.
Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2014:17) om villkor för hållande, uppfödning, försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby, senast ändrad genom SJVFS 2015:34, saknr L80.

Uppdaterad 15 november 2017

Vanliga frågor

Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut?

De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att alla andra djur precis som vi har rättigheter. De har, precis som vi, rätt att leva och att få förutsättningar att göra det så att de mår bra.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genrerar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt.

Precis hur en sådan framtid ser ut, det vet varken vi eller någon annan. Djur kan få fördelar av att leva med människor i form av skydd, tillräckligt med mat och rent vatten och veterinärvård vid behov. Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.

Många domesticerade djur är helt beroende av människor. Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta. I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds. Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.

Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur. Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss. Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem.

Länk till svaret

Hur går det med det öppna landskapet om alla blir veganer?

Många av de djur som idag konsumeras bidrar inte alls till att hålla landskapet öppet. Men det finns utöver det ingenting som säger att vare sig öppna gräsmarker eller betande djur måste försvinna bara för att alla blir veganer. Många marker hålls redan idag öppna av till exempel hästar, som inte är tänkta som livsmedel. Det går förstås också bra att ha andra djur som håller undan igenväxningen, utan att för den skull döda dem.

En stor anledning till att det öppna landskapet ses som värt att bevara, är att det anses vackert. En annan anledning är att vissa arter av djur och växter bara trivs på gräsmarker.¹ Bete och odling av vinterfoder till djur har skapat en särskild landskapstyp, till stor del bestående av arter som flyttat in från sydligare breddgrader, och sedan några årtusenden har det blivit en del av det som vi betraktar som svensk natur.² Större öppna gräsmarker är egentligen ett ”onaturligt” tillstånd här i Sverige, i betydelsen att det är nästan helt orsakat av mänskliga aktiviteter: skogsskövling följt av odling och hållning av domesticerade djur.^{2, 3}

Det är värt att reflektera över om och varför igenväxning av öppna landskap är ett problem. En aspekt är att buskar och träd som tar tillbaka lite av all den mark vi människor lagt beslag på binder mer kol än våra odlingar, något som kan bidra till att minska klimathotet.

Om vi vill så är det fullt möjligt att hålla landskapet öppet utan betande djur. Vi kan gemensamt betala för att klippa hagmarkerna med slåttermaskiner, precis som vi idag gemensamt betalar för klippta gräsmattor i städernas parker. Biogas- och gödselproduktion med gräs som grund kan också leda till en landskapsskötsel med stora öppna gräsmarker. Viktigt att betänka är att idag finansieras hållning av betande djur till stor del av olika typer av stöd, och djurproduktion med bete har sedan lång tid tillbaka inte varit ekonomiskt lönsamt i sig självt.⁴

Källor

Naturvårdsverket (2012) Sammanställd information om ekosystemtjänster i Sverige. Rapport.
Ekstam, U., Aronsson, M., Forshed, N. (1988) Ängar. LT förlag/Naturvårdsverket.
Hjort, I. (2003) Ekologi för miljöns skull. Liber
Kumm, K-I (2014) Satsning krävs för att behålla betesmarker. SvD Brännpunkt. http://www.svd.se/satsning-kravs-for-att-behalla-betesmarker_8971628

Läs mer:

JTI (2006) Rötrest från biogasanläggningar – användning i lantbruket. JTI informerar, nr 115.
Jordbruksverket (2006) Gårdsbaserad biogasproduktion – en möjlighet för det ekologiska lantbruket. Råd i praktiken. Jordbruksinformation 1–2006.
Lantbrukets affärstidning, ATL (2005) Sök stöd för naturbetesmark. Ledare, publicerad 2005-04-26.
Världsnaturfonden WWF (2012) Naturbetesmarker - en resurs som måste användas.
Jordbruksverket (2014). EAA - Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn 2003-2014. JO 45 SM 1502.

Länk till svaret

Vad ska vi gödsla jorden med om all animalieproduktion upphör?

Att all animalieproduktion upphör – och därmed gödselproduktionen – är givetvis ingenting som sker över en natt utan skulle vara en gradvis omställning, där uppfödningen av djur minskar i takt med efterfrågan.

Det går utmärkt att odla vegetabilier utan att använda gödsel från lantbruksdjur. Inget av de näringsämnen som krävs för att få bördig jord har animaliskt ursprung utan kommer från början från vegetabilier.

Att ge foder till djur och sedan använda deras avföring som växtgödning är ett slöseri med energi och gödningsämnen. Djuren tar upp en stor del av näringen i fodret, och tillverkar ingen ny näring - avföringen har därför lägre innehåll av växtnäringsämnena kväve, fosfor och kalium än det som djuren äter. Processandet i mag-tarmsystemet leder till att vissa näringsämnen blir mer lättupptagliga, men den processen kan åstadkommas på andra sätt, utan samma förlust av energi och näring. Sådant som utfodras till djuren kan, tillsammans med matavfall, halm, rester från skogsindustrin med mera, komposteras eller rötas i rötkammare istället. Rötning ger både miljövänlig energi i form av biogas och en rötrest som är utmärkt gödsel.^{1, 2} Nästan all näring som fanns i det som lades in i rötkammaren finns kvar efter rötning och biogasproduktion.³

Ett annat djurfritt sätt att gödsla är att odla växter som sedan plöjs ner direkt i åkern, så kallad gröngödsling. Det är något mindre effektivt än rötning.¹ Vid både gröngödsling och rötning är det viktigt att använda så kallade kvävefixerande växter, som klöver och baljväxter, för att tillföra kväve till jorden.⁴ Vi skulle behöva använda en hel del åkermark för att odla dessa växter enbart för gödning i ett djurfritt lantbruk, men inte mer areal än som idag används för djurfoder. Det skulle också bevara en del av de omtyckta öppna landskapen.

Förutom dessa ekologiska gödselalternativ finns förstås konstgödsel, som idag är mycket vanligt i det konventionella lantbruket. Det är svårt att säga om och i så fall i vilken utsträckning konstgödsel kan användas i ett hållbart jordbruk.

Även ”människogödsel”, det vill säga rester från reningsverken, används för gödning, men i dagsläget anses det inte säkert för åkrar där livsmedel odlas utan används för att göda exempelvis energiskog.³ Även gödseln från djur kan innehålla smittämnen och rester av mediciner som antibiotika som kan överföras till det som odlas.

Källor:

1. Jordbruksverket (2006) Gårdsbaserad biogasproduktion – en möjlighet för det ekologiska lantbruket. Råd i praktiken. Jordbruksinformation 1–2006.
2. Salomon, E & Wivstad, M (2013) Rötrest från biogasanläggningar – återföring av växtnäring i ekologisk produktion. SLU, EPOK – Centrum för ekologisk produktion och konsumtion
3. Bioenergiportalen, hemsida: http://www.bioenergiportalen.se/?p=1462&m=997
4. Annell, M (2004) Kan Sverige försörja hela sin befolkning på ekologiskt odlad vegankost?
Examensarbeten inom Trädgårdsingenjörsprogrammet 2004:18

Läs mer:

JTI (2006) Rötrest från biogasanläggningar – användning i lantbruket. JTI informerar, nr 115.

Länk till svaret