Hoppa till huvudinnehåll
Typ av gåva
  • min 35 kr/mån
kr/mån

Kaniner

Uppfödning av kaniner för kött är en stor industri i delar av Europa. Men uppfödning av kaniner för kött och päls eller ull förekommer även i Sverige.

Det är oklart hur många kaniner som slaktas i Sverige. Officiell statistik saknas, och branschen lämnar olika uppgifter: från 50 000 om året upp till 400 000 individer.(1, 2) Sveriges Kaninproducenters Förening är branschorganisation för de som föder upp kaniner till kött och organiserar runt 140 uppfödare år 2017 med i genomsnitt 40-50 avelshonor.(3) År 2012 hade de fem anslutna slakterier som alla slaktade runt 10 000 kaniner per år.(1) Uppfödningen är i regel småskalig och sker på hobbybasis, och slakten sker oftast hemma. 

En del av de kaniner som slaktas är "restprodukter" från kaninavel som sker främst i utställningssyfte. Individer som inte väljs ut att användas i avel slaktas ibland för kött medan de är unga. Vanliga raser i köttproduktion är New Zealand white, blå wiener, fransk vädur, californian och belgisk jätte.(1) Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund företräder de som framför allt är intresserade av rasavel, men många bedriver också slakt, ull- eller pälsproduktion. År 2012 hade ungefär 150 av deras 1400 aktiva medlemmar även köttproduktion.(1) Utöver dessa finns Föreningen Gotlandskaninen som avlar och slaktar rasen gotlandskanin.

Kött, päls och ull

De flesta kaniner slaktas vid 3-4 månaders ålder. Avelsdjuren lever i genomsnitt 4 år och deras kroppar används efter slakt till djurfoder eller charkprodukter.(4) Vid slakten händer det att skinnet tas om hand, men det är av låg kvalitet då huden är tunn hos unga kaniner. Om skinnet ska ge något betalt på pälsmarknaden krävs det att djuren är 7-8 månader gamla och tillhör någon av de speciella pälsraserna, som t.ex. rexkaninen.(4)

De kaniner som utnyttjas för ull tillhör också en särskild ras, angora. Deras päls består endast av underull och växer oavbrutet.(5) De klipps var tredje månad med sax i Sverige till skillnad från hur det görs i många andra länder där produktionen är större.(5) Kaniner som utnyttjas för päls eller ull hålls helt ensamma, för att minimera risken för skador på pälsen.(5) Det fanns 2012 uppskattningsvis mellan 50 och 75 uppfödare av angorakaniner i Sverige.(1)

Läs mer om ull, päls och skinn.

Ensamt och stimulansfattigt

De flesta vuxna kaniner hålls helt ensamma. Det går emot djurskyddslagstiftningen som säger att kaniner bör hållas i par eller grupp, men får fortgå eftersom det kan vara svårt att få vuxna kaniner att trivas ihop på små ytor.(6) De stora ytor som vuxna kaniner behöver för ett fungerande flockliv anses inte praktiskt möjliga i en storskalig och kommersiell produktion.

Därför hålls de flesta kaniner i burar eller små boxar. Burarna omöjliggör troligen flera viktiga naturliga beteenden, som att gräva, skutta och beta. Kaninerna lever ett stillasittande liv i miljöer utan stimulans.

Kaninuppfödning i andra länder

I flera europeiska länder är uppfödning av kaniner för kött en stor verksamhet. Kaninerna hålls ofta väldigt trångt i gallerburar, utan tillgång till vare sig strömedel eller stråfoder.(7) Denna uppfödningsform har fått kraftig kritik från djurvälfärdspanelen hos EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet EFSA.(7)

I Norge finns det bara lite uppfödning av kaniner för kött, och det är förbjudet att föda upp kaniner för päls.(8) Detta eftersom de norska myndigheterna menar att kaniner inte kan få utlopp för sitt naturliga beteende i små burar.(8)

För mer information gå vidare till fördjupningsmaterialet om livsmedelsindustrin eller läs om djurvänlig konsumtion.

Läs om kaniner och skriv under medborgarinitiativet End the Cage Age, för ett slut på burhållning av kaniner och andra djur i Europas livsmedelsindustri.

Källor

  1. Jordbruksverket (2012) Konsekvensutredning till nya föreskrifter om kaniner, diarienummer 31-5376/12.
  2. Thulin, C-G. (2012). Rapport från seminariet "Kaniner, kaniner kaniner!" på KSLA. Citat från Gösta Jonsson, ordförande Sveriges Kaninproducenters Förening, Stockholm, 2012-03-22.
  3. Land Lantbruk. Allt fler kaninproducenter. Sidan besökt 2017-11-15.
  4. Jonsson, G., ordförande Sveriges Kaninproducenters Förening. Föredrag på seminariet "Kaniner, kaniner kaniner!" på KSLA, Stockholm, 2012-03-22.
  5. Åke Johansson, ordförande Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund. Personligt meddelande 2012-03-15.
  6. Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2014:17) om villkor för hållande, uppfödning, försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby, senast ändrad genom SJVFS 2015:34, saknr L80.
  7. The EFSA Journal (2005). The Impact of the current housing and husbandry systems on the health and welfare of farmed domestic rabbits. 267, 1-31.
  8. Dyrevernalliansen. Personligt meddelande 2012-03-21.

Vanliga frågor

Minskar en växtbaserad kost risken för pandemier?

Genom att äta en växtbaserad kost minskar riskerna att du själv blir direkt sjuk av smittor från animaliska livsmedel, så som salmonella och campylobacter. Detta eftersom de här bakterierna enbart finns i djur, och sprids genom att exempelvis maginnehåll eller avföring når köttet eller äggen. Så länge grönsaker inte gödslas med avföring från djur som bär på smitta, så är risken att bli sjuk av de här bakterierna lägre för veganer. 

Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, har länge pekat ut den globala djurindustrin, där djur hålls tätt inomhus, som en grogrund för virus och sjukdomar. I en intervju i SR Vetenskapspodden frågar sig Olsen vad som hade hänt om alla istället valt vego och svarar: “Då hade vi sannolikt inte haft några pandemier.

Skälet är att smittor från djur som är lika oss människor, som grisar och fåglar, lättare blir till smittor som kan drabba oss. Och håller vi djuren i stora antal ökar riskerna att någon av dem får en smitta som muterar till att kunna smitta människor. Växter är för olika oss för att det ska kunna hända i samma utsträckning.

Ju färre människor som äter animalisk kost, desto mindre efterfrågan på industriell djuruppfödning blir det. Därmed minskar risken för framtida pandemier, men veganer kan fortfarande smittas av sjukdomar som redan har fått spridning (till exempel coronaviruset).

Läs mer här.

Länk till svaret

Vad finns det för koppling mellan industriell djurhållning och pandemier?

När många djur hålls trångt i samma utrymme, frodas bakterier och virus. Den högintensiva industriella djuruppfödning, som krävs för dagens höga köttkonsumtion, har lett till att djuren hålls i stressande miljöer med hård belastning på klimat och miljö. Det leder till höga risker för spridning av bakterier och virus mellan djur och människa. 

Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, har länge pekat ut den globala djurindustrin, där djur hålls tätt inomhus, som en grogrund för virus och sjukdomar. I en intervju i SR Vetenskapspodden frågar sig Olsen vad som hade hänt om alla istället valt vego och svarar: “Då hade vi sannolikt inte haft några pandemier.

Skälet är att smittor från djur som är lika oss människor, som grisar och fåglar, lättare blir till smittor som kan drabba oss. Och håller vi djuren i stora antal ökar riskerna att någon av dem får en smitta som muterar till att kunna smitta människor. Växter är för olika oss för att det ska kunna hända i samma utsträckning.

Enligt den senaste forskningen kommer mer än 60 procent av alla infektionssjukdomar från djur. Bland de nya infektionssjukdomarna, de som upptäckts de senaste tio åren, är siffran hela 75 procent. Ett exempel i mängden är coronaviruset COVID-19, som ligger bakom pandemin år 2020.

Läs mer här.

Länk till svaret

Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut?

De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att verka för att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att djur borde ha rättigheter. De borde, precis som vi, ha rätt att leva och rätt att få förutsättningar att göra det så att de mår bra. En slags djurhållning som innebär att djurens behov och intressen verkligen tas hänsyn till och inte kompromissas med, vilket också skulle betyda att de har rätt till sina liv, kan vara gynnsam för både djur och människor.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genererar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt.

Precis hur en sådan framtid kan se ut, det vet varken vi eller någon annan. Att människor ofta mår bra av att få leva i närheten av djur det vet vi. Liksom att djuren kan utföra så kallade samhällsnyttiga tjänster, som att beta artrika marker  och därmed bidra till en biologisk mångfald. Djuren kan också få fördelar av att leva med människor. Exempelvis i form av en respektfull och ömsesidig kontakt med människor, skydd, en för dem bra levnadsmiljö som möjliggör utlopp för naturligt beteende, tillräckligt med bra mat och rent vatten och veterinärvård vid behov. Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.

Många domesticerade djur är helt beroende av människor. Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta. I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ vad gäller fårens päls: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds. Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.

Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur. Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss. Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem.

Länk till svaret

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem