Kycklingar

De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att verka för att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att djur borde ha rättigheter. De borde, precis som vi, ha rätt att leva och rätt att få förutsättningar att göra det så att de mår bra. En slags djurhållning som innebär att djurens behov och intressen verkligen tas hänsyn till och inte kompromissas med, vilket också skulle betyda att de har rätt till sina liv, kan vara gynnsam för både djur och människor.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genererar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt.

Precis hur en sådan framtid kan se ut, det vet varken vi eller någon annan. Att människor ofta mår bra av att få leva i närheten av djur det vet vi. Liksom att djuren kan utföra så kallade samhällsnyttiga tjänster, som att beta artrika marker  och därmed bidra till en biologisk mångfald. Djuren kan också få fördelar av att leva med människor. Exempelvis i form av en respektfull och ömsesidig kontakt med människor, skydd, en för dem bra levnadsmiljö som möjliggör utlopp för naturligt beteende, tillräckligt med bra mat och rent vatten och veterinärvård vid behov. Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.

Många domesticerade djur är helt beroende av människor. Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta. I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ vad gäller fårens päls: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds. Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.

Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur. Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss. Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem.

Många av de djur som idag konsumeras bidrar inte alls till att hålla landskapet öppet. Men det finns utöver det ingenting som säger att vare sig öppna gräsmarker eller betande djur måste försvinna bara för att alla blir veganer. Många marker hålls redan idag öppna av till exempel hästar, som inte är tänkta som livsmedel. Det går förstås också bra att ha andra djur som håller undan igenväxningen, utan att för den skull döda dem. Djurens Rätt har ingen avsikt att verka för att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att djur har rättigheter. De har, precis som vi, rätt att leva och rätt att få förutsättningar att göra det så att de mår bra. Rätt till för dem bra liv. En slags djurhållning som innebär att djurens behov och intressen verkligen tas hänsyn till och inte kompromissas med, vilket också skulle betyda att de har rätt till sina liv, kan vara gynnsam för både djur och människor. 

Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genererar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Djuren kan utföra så kallade samhällsnyttiga tjänster, som att beta artrika marker  och därmed bidra till en biologisk mångfald och ett öppet landskap. Djuren kan också få fördelar av att leva med människor. Exempelvis i form av en respektfull och ömsesidig kontakt med människor, skydd, en för dem bra levnadsmiljö som möjliggör utlopp för naturligt beteende, tillräckligt med bra mat och rent vatten och veterinärvård vid behov.

En stor anledning till att det öppna landskapet ses som värt att bevara, är att det anses vackert. En annan anledning är att vissa arter av djur och växter bara trivs på gräsmarker.⁽¹⁾ Bete och odling av vinterfoder till djur har skapat en särskild landskapstyp, till stor del bestående av arter som flyttat in från sydligare breddgrader, och sedan några årtusenden har det blivit en del av det som vi betraktar som svensk natur.⁽²⁾ Större öppna gräsmarker är egentligen ett ”onaturligt” tillstånd här i Sverige, i betydelsen att det är nästan helt orsakat av mänskliga aktiviteter: skogsskövling följt av odling och hållning av domesticerade djur.^{(2, 3)}

Det är värt att reflektera över om och varför igenväxning av öppna landskap är ett problem. En aspekt är att buskar och träd som tar tillbaka lite av all den mark vi människor lagt beslag på binder mer kol än våra odlingar, något som kan bidra till att minska klimathotet.

Om vi vill så är det möjligt att hålla landskapet öppet utan betande djur. Vi kan gemensamt betala för att klippa hagmarkerna med slåttermaskiner, precis som vi idag gemensamt betalar för klippta gräsmattor i städernas parker. Biogas- och gödselproduktion med gräs som grund kan också leda till en landskapsskötsel med stora öppna gräsmarker. Viktigt att betänka är att idag finansieras hållning av betande djur till stor del av olika typer av stöd, och djurproduktion med bete har sedan lång tid tillbaka inte varit ekonomiskt lönsamt i sig självt.⁽⁴⁾

Källor

1. Naturvårdsverket (2012) Sammanställd information om ekosystemtjänster i Sverige. Rapport.
2. Ekstam, U., Aronsson, M., Forshed, N. (1988) Ängar. LT förlag/Naturvårdsverket.
3. Hjort, I. (2003) Ekologi för miljöns skull. Liber
4. Kumm, K-I (2014) Satsning krävs för att behålla betesmarker. SvD Brännpunkt. http://www.svd.se/satsning-kravs-for-att-behalla-betesmarker_8971628

Läs mer:

• JTI (2006) Rötrest från biogasanläggningar – användning i lantbruket. JTI informerar, nr 115.
• Jordbruksverket (2006) Gårdsbaserad biogasproduktion – en möjlighet för det ekologiska lantbruket. Råd i praktiken. Jordbruksinformation 1–2006.
• Lantbrukets affärstidning, ATL (2005) Sök stöd för naturbetesmark. Ledare, publicerad 2005-04-26.
• Världsnaturfonden WWF (2012) Naturbetesmarker - en resurs som måste användas.
• Jordbruksverket (2014). EAA - Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn 2003-2014. JO 45 SM 1502.

Att all animalieproduktion upphör – och därmed gödselproduktionen – är givetvis ingenting som sker över en natt utan skulle vara en gradvis omställning, där uppfödningen av djur minskar i takt med efterfrågan.

Det går utmärkt att odla vegetabilier utan att använda gödsel från lantbruksdjur. Inget av de näringsämnen som krävs för att få bördig jord har animaliskt ursprung utan kommer från början från vegetabilier.

Att ge foder till djur och sedan använda deras avföring som växtgödning är ett slöseri med energi och gödningsämnen. Djuren tar upp en stor del av näringen i fodret, och tillverkar ingen ny näring - avföringen har därför lägre innehåll av växtnäringsämnena kväve, fosfor och kalium än det som djuren äter. Processandet i mag-tarmsystemet leder till att vissa näringsämnen blir mer lättupptagliga, men den processen kan åstadkommas på andra sätt, utan samma förlust av energi och näring. Sådant som utfodras till djuren kan, tillsammans med matavfall, halm, rester från skogsindustrin med mera, komposteras eller rötas i rötkammare istället. Rötning ger både miljövänlig energi i form av biogas och en rötrest som är utmärkt gödsel. ^{(1, 2)} Nästan all näring som fanns i det som lades in i rötkammaren finns kvar efter rötning och biogasproduktion.⁽³⁾

Ett annat djurfritt sätt att gödsla är att odla växter som sedan plöjs ner direkt i åkern, så kallad gröngödsling. Det är något mindre effektivt än rötning.⁽¹⁾ Vid både gröngödsling och rötning är det viktigt att använda så kallade kvävefixerande växter, som klöver och baljväxter, för att tillföra kväve till jorden.⁽⁴⁾ Vi skulle behöva använda en hel del åkermark för att odla dessa växter enbart för gödning i ett djurfritt lantbruk, men inte mer areal än som idag används för djurfoder. Det skulle också bevara en del av de omtyckta öppna landskapen.

Förutom dessa ekologiska gödselalternativ finns förstås konstgödsel, som idag är mycket vanligt i det konventionella lantbruket. Det är svårt att säga om och i så fall i vilken utsträckning konstgödsel kan användas i ett hållbart jordbruk.

Även ”människogödsel”, det vill säga rester från reningsverken, används för gödning, men i dagsläget anses det inte säkert för åkrar där livsmedel odlas utan används för att göda exempelvis energiskog.⁽³⁾ Även gödseln från djur kan innehålla smittämnen och rester av mediciner som antibiotika.

Källor:

1. Jordbruksverket (2006) Gårdsbaserad biogasproduktion – en möjlighet för det ekologiska lantbruket. Råd i praktiken. Jordbruksinformation 1–2006.
2. Salomon, E & Wivstad, M (2013) Rötrest från biogasanläggningar – återföring av växtnäring i ekologisk produktion. SLU, EPOK – Centrum för ekologisk produktion och konsumtion
3. Bioenergiportalen, hemsida: http://www.bioenergiportalen.se/?p=1462&m=997
4. Annell, M (2004) Kan Sverige försörja hela sin befolkning på ekologiskt odlad vegankost? Examensarbete inom Trädgårdsingenjörsprogrammet 2004:18

Läs mer:

JTI (2006) Rötrest från biogasanläggningar – användning i lantbruket. JTI informerar, nr 115.