Hoppa till huvudinnehåll

Naturligt beteende hos kaniner

Denna text är hämtad från Djurens Rätts rapport Naturligt beteende från 2010. Ladda ner hela rapporten här.

Kaniner är kanske det djurslag som har flest olika roller i vårt samhälle: de är vanliga som sällskapsdjur men utnyttjas också i djurförsök och för kött, päls, och ull, och de jagas både för att ätas och då de ses som skadedjur.

Kaniner kommer ursprungligen ifrån Sydeuropa men finns nu både förvildade och tama över stora delar av världen (1). I motsats till vad många tror så är kaniner inte gnagare, även om de liknar gnagarna på många sätt. Istället är de så kallade hardjur, nära släkt med hararna men mycket olika dem till sitt levnadssätt. Medan harar är solitära och lever ovan jord, är kaniner mycket sociala och bor i hålor. Harar föds välutvecklade och klarar sig snabbt själva, medan kaniner föds utan päls och lever länge med sin mor (2).

Mycket sociala

Vilda kaniner lever i grupper på 2-20 vuxna djur, som använder samma håla eller annan boplats (2). Ofta lever flera sådana mindre kaningrupper i samma område och bildar på det sättet en koloni (3).Kaninerna i en grupp umgås tätt och kommunicerar mycket. Minst tjugo olika sociala beteenden har beskrivits. Till exempel är det vanligt att de vilar tillsammans och putsar varandra (4).

Hemmakära men rörliga

Kaniner håller sig inom ett begränsat område, som beroende på födotillgång och gruppstorlek kan variera från 0,4 hektar och ända upp till 5 hektar (1, 2, 5). De rör sig uppemot tre kilometer varje dag (5) och är framför allt aktiva mellan skymning och gryning (1).

En grävande hare

Kaninens vetenskapliga namn, Oryctolagus cuniculus, betyder grävande hare. Grävandet är ett mycket centralt beteende för kaniner. I sina hålor får de skydd från rovdjur, men också mot både varma sommardagar och kalla vintrar (2, 6).

Ständigt på sin vakt

Kaniner är populära byten för många rovdjur. Som motdrag har kaninerna utvecklat mycket god hörsel och luktsinne, samt ett brett synfält. De är ständigt på vakt och står ofta på bakbenen och spanar. Kaniner förlitar sig på sin snabbhet för att hinna springa ifrån rovdjuret och ner i sin håla. Därför går de aldrig särskilt långt från närmsta boingång (2).

Gräsätare

Kaniner äter framför allt gräs, örter och löv, men även en del frukt samt rötter och bark. De är utpräglade gräsätare med ett matsmältningssystem som behöver stora mängder grova fibrer för att fungera (1). Vilda kaniner spenderar över 60 procent av sin aktiva tid med att beta (1).

Små burar

De flesta höjer fortfarande inte på ögonbrynen inför en ensam kanin i en bur på en halv kvadratmeter, medan alla inser hur illa det skulle vara om en katt eller hund levde på det sättet. Kaniner har ett stort rörelsebehov, och i de små burarna kan de inte ens ta ett normalt kaninskutt (7). En vanlig laboratoriebur är en tredjedels kvadratmeter stor och 44 cm hög (8), vilket är för trångt för att de ska kunna sträcka ut sig när de ligger ner och alldeles för litet för normal rörelse. I buren saknas förstås möjligheter att gräva, och en vuxen kanin kan inte stå upprätt eller ens sitta med öronen resta (7). Unga kaniner i burar leker mindre än kaniner som lever ute, och bristen på normal rörelse kan orsaka benskörhet och skelettförändringar (1, 8).

Plågsam ensamhet

Det är fortfarande mycket vanligt att kaniner hålls ensamma, både för sällskap och avel och på djurförsökslaboratorier. Alltför ofta har zooaffärer erbjudanden av typen "Bur plus kanin 800 kr" och många ifrågasätter inte att kaniner hålls ensamma. Men ensamhet är ett mycket stort problem för kaniner. Kaniner som hålls ensamma utvecklar fysiologiska tecken på långtidsstress och visar beteenden som tyder på uttråkning, som att sitta hopkrupna en stor del av tiden (1, 7). Sällskap av människor kan vara stimulerande för kaninen, men kan aldrig ersätta kontakten med andra kaniner.

Pellets istället för gräs

Precis som när det gäller andra gräsätare är kaniner anpassade för att äta relativt näringsfattig kost under hela dygnet. Att få pellets serverat i portionsform är därför helt fel för dem. Spannmål och fröer, som är vanligt i "gnagarblandningar" i zoohandeln, är ännu värre och gör många kaniner sjuka (9). Fri tillgång till hö är mycket viktigt för att undvika beteendestörningar (8, 10). Det är avgörande att de får just långstråigt foder; om höet mals ner eller görs till pellets fyller det inte samma funktion. Det går då för fort att äta upp och ger inte utlopp för kaninernas födosöksbeteende (10).

Vanligt med beteendestörningar

Kaniner som lever i en stimulansfattig miljö kan utveckla beteendestörningar som burgnagning, pälsätning, överdriven putsning och överdrivet ätande (1). Det är också mycket vanligt med stereotypier, som framför allt har undersökts hos kaniner på laboratorier (7). Bland annat kan de ses frenetiskt "gräva" mot burens botten och väggar eller röra sig runt runt i buren (1, 7). De kan också utföra så kallade tomgångshandlingar, som att tugga i luften, och dräktiga eller skendräktiga honor som inte har tillgång till bobyggnadsmaterial kan försöka "bygga bo" med ingenting (1, 7). Dessa beteenden bottnar i frustration över olika saker, som att inte kunna gräva, röra sig eller äta stråfoder. Reaktionen på den dåliga miljön kan också bli den omvända; en uttråkad kanin kan reagera genom att bli inaktiv en stor del av tiden, sluta tvätta sig eller äta dåligt (1, 7). Beteendestörningarna är vanligast nattetid, då kaninerna naturligt är som mest aktiva och buren som mest begränsande, och det är därför stor risk att de inte upptäcks (7).

Källor

  1.  Lidfors, L & Edström, T (2010) The laboratory rabbit. I boken The UFAW Handbook on the Care and Management of Laboratory and Other Research Animals, eight edition. Ed. Hubrecht, R & Kirkwood, J. Wiley-Blackwood.
  2. Cowan, D.P. & Bell D.J. (1986) Leporid social behaviour and social organisation. Mammal review 16,169-179.
  3. Vastrade, F. M., (1986) The social behaviour of free-ranging domestic rabbits (Oryctolagus cuniculus L.) Journal of Applied Animal Behaviour Science 16, 165-177.
  4. Lehmann, M. (1991) Social behaviour in young domestic rabbits under semi-natural conditions, Appl. Animal Behavour Science 32, 269-292.
  5. Vastrade, F. M., (1987) Spacing behaviour of free-ranging domestic rabbits, Oryctolagus cuniculus L. Journal of Applied Animal Behaviour Science 18, 185-195.
  6. Morgenegg, R. (2009) Appropriate care – a basic right for all rabbits. Schweiz.
  7. Gunn, D. & Morton, D. (1995) Inventory of the behaviour of New Zealand White rabbits in laboratory cages. Applied Animal Behaviour Science 45, 277-292.
  8. Lidfors, L (1997) Behavioural effects of environmental enrichment for individually caged rabbits. Applied Animal Behaviour Science 52, 157- 169.
  9. Runsten, B. specialistveterinär Blå Stjärnan Göteborg. Personlig kommunikation 2010-08-30.
  10. Leslie, T. K. et al (2004) Preference of domestic rabbits for grass or coarse mix feeds. Animal Welfare 13, 57-62.

Vanliga frågor

Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut?

De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att alla andra djur precis som vi har rättigheter. De har, precis som vi, rätt att leva och att få förutsättningar att göra det så att de mår bra.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genrerar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt.

Precis hur en sådan framtid ser ut, det vet varken vi eller någon annan. Djur kan få fördelar av att leva med människor i form av skydd, tillräckligt med mat och rent vatten och veterinärvård vid behov. Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.

Många domesticerade djur är helt beroende av människor. Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta. I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds. Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.

Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur. Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss. Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem.

Länk till svaret

Hur går det med det öppna landskapet om alla blir veganer?

Det finns ingenting som säger att vare sig öppna gräsmarker eller betande djur måste försvinna bara för att alla blir veganer. Många marker hålls redan idag öppna av till exempel hästar, som inte är tänkta som livsmedel. Det går förstås också bra att ha andra djur som håller undan igenväxningen, utan att för den skull döda dem.

En stor anledning till att det öppna landskapet ses som värt att bevara, är att det anses vackert. En annan anledning är att vissa arter av djur och växter bara trivs på gräsmarker.1 Bete och odling av vinterfoder till djur har skapat en särskild landskapstyp, till stor del bestående av arter som flyttat in från sydligare breddgrader, och sedan några årtusenden har det blivit en del av det som vi betraktar som svensk natur.2 Större öppna gräsmarker är egentligen ett ”onaturligt” tillstånd här i Sverige, i betydelsen att det är nästan helt orsakat av mänskliga aktiviteter: skogsskövling följt av odling och hållning av domesticerade djur.2, 3

Det är värt att reflektera över om och varför igenväxning av öppna landskap är ett problem. En aspekt är att buskar och träd som tar tillbaka lite av all den mark vi människor lagt beslag på binder mer kol än våra odlingar, något som kan bidra till att minska klimathotet.

Om vi vill så är det fullt möjligt att hålla landskapet öppet utan betande djur. Vi kan gemensamt betala för att klippa hagmarkerna med slåttermaskiner, precis som vi idag gemensamt betalar för klippta gräsmattor i städernas parker. Biogas- och gödselproduktion med gräs som grund kan också leda till en landskapsskötsel med stora öppna gräsmarker. Viktigt att betänka är att idag finansieras hållning av betande djur till stor del av olika typer av stöd, och djurproduktion med bete har sedan lång tid tillbaka inte varit ekonomiskt lönsamt i sig självt.4

Källor:

1. Naturvårdsverket (2012) Sammanställd information om ekosystemtjänster i Sverige. Rapport.
2. Ekstam, U., Aronsson, M., Forshed, N. (1988) Ängar. LT förlag/Naturvårdsverket.
3. Hjort, I. (2003) Ekologi för miljöns skull. Liber
4. Kumm, K-I (2014) Satsning krävs för att behålla betesmarker. SvD Brännpunkt. http://www.svd.se/satsning-kravs-for-att-behalla-betesmarker_8971628

Läs mer:

JTI (2006) Rötrest från biogasanläggningar – användning i lantbruket. JTI informerar, nr 115.

Jordbruksverket (2006) Gårdsbaserad biogasproduktion – en möjlighet för det ekologiska lantbruket. Råd i praktiken. Jordbruksinformation 1–2006.

Lantbrukets affärstidning, ATL (2005) Sök stöd för naturbetesmark. Ledare, publicerad 2005-04-26.

Världsnaturfonden WWF (2012) Naturbetesmarker - en resurs som måste användas.

Jordbruksverket (2014). EAA - Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn 2003-2014. JO 45 SM 1502.

 

Länk till svaret

Vad ska vi gödsla jorden med om all animalieproduktion upphör?

Att all animalieproduktion upphör – och därmed gödselproduktionen – är givetvis ingenting som sker över en natt utan skulle vara en gradvis omställning, där uppfödningen av djur minskar i takt med efterfrågan.

Det går utmärkt att odla vegetabilier utan att använda gödsel från lantbruksdjur. Inget av de näringsämnen som krävs för att få bördig jord har animaliskt ursprung utan kommer från början från vegetabilier.

Att ge foder till djur och sedan använda deras avföring som växtgödning är ett slöseri med energi och gödningsämnen. Djuren tar upp en stor del av näringen i fodret, och tillverkar ingen ny näring - avföringen har därför lägre innehåll av växtnäringsämnena kväve, fosfor och kalium än det som djuren äter. Processandet i mag-tarmsystemet leder till att vissa näringsämnen blir mer lättupptagliga, men den processen kan åstadkommas på andra sätt, utan samma förlust av energi och näring. Sådant som utfodras till djuren kan, tillsammans med matavfall, halm, rester från skogsindustrin med mera, komposteras eller rötas i rötkammare istället. Rötning ger både miljövänlig energi i form av biogas och en rötrest som är utmärkt gödsel. 1, 2 Nästan all näring som fanns i det som lades in i rötkammaren finns kvar efter rötning och biogasproduktion.3

Ett annat djurfritt sätt att gödsla är att odla växter som sedan plöjs ner direkt i åkern, så kallad gröngödsling. Det är något mindre effektivt än rötning.1 Vid både gröngödsling och rötning är det viktigt att använda så kallade kvävefixerande växter, som klöver och baljväxter, för att tillföra kväve till jorden.4 Vi skulle behöva använda en hel del åkermark för att odla dessa växter enbart för gödning i ett djurfritt lantbruk, men inte mer areal än som idag används för djurfoder. Det skulle också bevara en del av de omtyckta öppna landskapen.

Förutom dessa ekologiska gödselalternativ finns förstås konstgödsel, som idag är mycket vanligt i det konventionella lantbruket. Det är svårt att säga om och i så fall i vilken utsträckning konstgödsel kan användas i ett hållbart jordbruk.

Även ”människogödsel”, det vill säga rester från reningsverken, används för gödning, men i dagsläget anses det inte säkert för åkrar där livsmedel odlas utan används för att göda exempelvis energiskog.3 Även gödseln från djur kan innehålla smittämnen och rester av mediciner som antibiotika som kan överföras till det som odlas.

Källor:

1. Jordbruksverket (2006) Gårdsbaserad biogasproduktion – en möjlighet för det ekologiska lantbruket. Råd i praktiken. Jordbruksinformation 1–2006.
2. Salomon, E & Wivstad, M (2013) Rötrest från biogasanläggningar – återföring av växtnäring i ekologisk produktion. SLU, EPOK – Centrum för ekologisk produktion och konsumtion
3. Bioenergiportalen, hemsida: http://www.bioenergiportalen.se/?p=1462&m=997
4. Annell, M (2004) Kan Sverige försörja hela sin befolkning på ekologiskt odlad vegankost?
Examensarbeten inom Trädgårdsingenjörsprogrammet 2004:18

Läs mer:

JTI (2006) Rötrest från biogasanläggningar – användning i lantbruket. JTI informerar, nr 115.
 

Länk till svaret

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem