Hoppa till huvudinnehåll
Typ av gåva
  • min 35 kr/mån
kr/mån

Renar

Renar utsätts för stor stress i samband med slakt och transporter, och vid smärtsamma ingrepp som öronmärkning och kastrering utan bedövning.

Det finns runt 260 000 renar i Sverige(1) och varje säsong slaktas 25 000-50 000 individer.(2) De enda som får hålla renar på det traditionella sättet är renägare som ingår i registrerade samebyar.(1)

Ett år för en tamren

I april–maj föds renkalvarna.(4, 5) Vissa renar hålls inhägnade i skogar och myrar året om, men de renar som får röra sig fritt vandrar upp till kalfjället under högsommaren. Under sommaren fångas kalvarna och märks genom att skäras i öronen.(3) I september sorteras hanrenar, sarvar, ut och körs till slakterier eller slaktas på plats.(4, 7) Under vintern hålls djuren ofta i inhägnader i låglandet. Vissa vajor (hondjur) och kalvar sorteras ut under vintern och skickas till slakt.(4, 7)

Transporter och slakt

Renar transporteras dels på lastbil och dels genom drivning i flock.(5) Drivningen sker bland annat med hjälp av hundar, snöskotrar och helikoptrar.(5) Eftersom renar är ovana vid nära kontakt med människor och att vistas inomhus innebär det stora stressmoment när de fångas in och transporteras samt stallas upp på slakteri.(4) 

Alla renar måste bedövas innan slakt genom ett skott med skjutvapen eller bultpistol i huvudet.(6) Efter bedövning slaktas renarna genom att halsen skärs upp och de förblöder.(6) 

Det fanns år 2014 totalt 15 godkända slakterier och samebyar med tillstånd att slakta renar.(7)

Kastrering och andra ingrepp utan bedövning

Renkalvar märks vid ett par månaders ålder genom att skäras i öronen.(3) Detta görs helt utan bedövning. Det här är ofta de unga djurens första kontakt med människor och upplevelsen är både smärtsam och stressande.(4)

Än är det också tillåtet för vem som helst att kastrera vuxna hanrenar (sarvar) utan någon som helst smärtlindring eller bedövning.(4) Varje år utsätts över tusen renar för detta ingrepp, som oftast sker med tång.(8) De kastreras för att få högre slaktvikt och mindre hornkronor, vilket gör dem lättare att transportera.(8) 

Jordbruksverket fick i uppdrag av regeringen att göra den obedövade kastreringen förbjuden i Sverige, men när de presenterade sin rapport i januari 2009 föreslogs inget förbud.(8) Istället hänvisade de till att det behövs mer forskning. I Norge måste kastreringen utföras av veterinär under bedövning, och i Finland krävs en utbildning av den som ska kastrera en ren, men ingreppet sker fortfarande utan bedövning även av finska renskötare.(8)

För mer information gå vidare till fördjupningsmaterialet om livsmedelsindustrin.

Källor

  1. Samer.se. Samerna i siffror. Sidan besökt 2019-02-28.
  2. Sametinget. Renslakt. Sidan besökt 2019-02-28.
  3. Samer.se. Renmärke. Sidan besökt 2019-02-28.
  4. Pettersson, H. (2013) Djurskyddslagen och renskötseln. Kandidatarbete i husdjursvetenskap. Sveriges Lantbruksuniversitet. 2013:449.
  5. Samer.se. Renskötselåret. Sidan besökt 2019-02-28.
  6. Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om slakt och annan avlivning av djur. SJVFS 2019:8. Saknummer L22.
  7. Statens Livsmedelsverk. Personligt meddelande 2014-03-21.
  8. Jordbruksverket (2009). Redovisning av uppdrag om kastrering av ren. Dnr 31-6276/08.

Vanliga frågor

Minskar en växtbaserad kost risken för pandemier?

Genom att äta en växtbaserad kost minskar riskerna att du själv blir direkt sjuk av smittor från animaliska livsmedel, så som salmonella och campylobacter. Detta eftersom de här bakterierna enbart finns i djur, och sprids genom att exempelvis maginnehåll eller avföring når köttet eller äggen. Så länge grönsaker inte gödslas med avföring från djur som bär på smitta, så är risken att bli sjuk av de här bakterierna lägre för veganer. 

Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, har länge pekat ut den globala djurindustrin, där djur hålls tätt inomhus, som en grogrund för virus och sjukdomar. I en intervju i SR Vetenskapspodden frågar sig Olsen vad som hade hänt om alla istället valt vego och svarar: “Då hade vi sannolikt inte haft några pandemier.

Skälet är att smittor från djur som är lika oss människor, som grisar och fåglar, lättare blir till smittor som kan drabba oss. Och håller vi djuren i stora antal ökar riskerna att någon av dem får en smitta som muterar till att kunna smitta människor. Växter är för olika oss för att det ska kunna hända i samma utsträckning.

Ju färre människor som äter animalisk kost, desto mindre efterfrågan på industriell djuruppfödning blir det. Därmed minskar risken för framtida pandemier, men veganer kan fortfarande smittas av sjukdomar som redan har fått spridning (till exempel coronaviruset).

Läs mer här.

Länk till svaret

Vad finns det för koppling mellan industriell djurhållning och pandemier?

När många djur hålls trångt i samma utrymme, frodas bakterier och virus. Den högintensiva industriella djuruppfödning, som krävs för dagens höga köttkonsumtion, har lett till att djuren hålls i stressande miljöer med hård belastning på klimat och miljö. Det leder till höga risker för spridning av bakterier och virus mellan djur och människa. 

Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, har länge pekat ut den globala djurindustrin, där djur hålls tätt inomhus, som en grogrund för virus och sjukdomar. I en intervju i SR Vetenskapspodden frågar sig Olsen vad som hade hänt om alla istället valt vego och svarar: “Då hade vi sannolikt inte haft några pandemier.

Skälet är att smittor från djur som är lika oss människor, som grisar och fåglar, lättare blir till smittor som kan drabba oss. Och håller vi djuren i stora antal ökar riskerna att någon av dem får en smitta som muterar till att kunna smitta människor. Växter är för olika oss för att det ska kunna hända i samma utsträckning.

Enligt den senaste forskningen kommer mer än 60 procent av alla infektionssjukdomar från djur. Bland de nya infektionssjukdomarna, de som upptäckts de senaste tio åren, är siffran hela 75 procent. Ett exempel i mängden är coronaviruset COVID-19, som ligger bakom pandemin år 2020.

Läs mer här.

Länk till svaret

Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut?

De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att verka för att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att djur borde ha rättigheter. De borde, precis som vi, ha rätt att leva och rätt att få förutsättningar att göra det så att de mår bra. En slags djurhållning som innebär att djurens behov och intressen verkligen tas hänsyn till och inte kompromissas med, vilket också skulle betyda att de har rätt till sina liv, kan vara gynnsam för både djur och människor.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genererar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt.

Precis hur en sådan framtid kan se ut, det vet varken vi eller någon annan. Att människor ofta mår bra av att få leva i närheten av djur det vet vi. Liksom att djuren kan utföra så kallade samhällsnyttiga tjänster, som att beta artrika marker  och därmed bidra till en biologisk mångfald. Djuren kan också få fördelar av att leva med människor. Exempelvis i form av en respektfull och ömsesidig kontakt med människor, skydd, en för dem bra levnadsmiljö som möjliggör utlopp för naturligt beteende, tillräckligt med bra mat och rent vatten och veterinärvård vid behov. Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.

Många domesticerade djur är helt beroende av människor. Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta. I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ vad gäller fårens päls: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds. Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.

Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur. Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss. Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem.

Länk till svaret

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem