Hoppa till huvudinnehåll

Renar

Renar utsätts för stor stress i samband med slakt och transporter, och vid smärtsamma ingrepp som öronmärkning och kastrering utan bedövning.

Det finns runt 260 000 renar i Sverige(1) och varje säsong slaktas ungefär 50 000 individer.(2) De enda som får hålla renar på det traditionella sättet är renägare som ingår i registrerade samebyar.(1)

Ett år för en tamren

I april–maj föds renkalvarna.(4, 5) Vissa renar hålls inhägnade i skogar och myrar året om, men de renar som får röra sig fritt vandrar upp till kalfjället under högsommaren. Under sommaren fångas kalvarna och märks genom att skäras i öronen.(3) I september sorteras hanrenar, sarvar, ut och körs till slakterier eller slaktas på plats.(4, 7) Under vintern hålls djuren ofta i inhägnader i låglandet. Vissa vajor (hondjur) och kalvar sorteras ut under vintern och skickas till slakt.(4, 7)

Transporter och slakt

Renar transporteras dels på lastbil och dels genom drivning i flock.(5) Drivningen sker bland annat med hjälp av hundar, snöskotrar och helikoptrar.(5) Eftersom renar är ovana vid nära kontakt med människor och att vistas inomhus innebär det stora stressmoment när de fångas in och transporteras samt stallas upp på slakteri.(4) All hantering innebär kraftig stress och rädsla för så vilda djur.

Alla renar måste bedövas innan slakt genom ett skott med skjutvapen eller bultpistol i huvudet.(6) Efter bedövning slaktas renarna genom att halsen skärs upp och de förblöder.(6) 

Det fanns år 2014 totalt 15 godkända slakterier och samebyar med tillstånd att slakta renar.(8)

Kastrering och andra ingrepp utan bedövning

Renkalvar märks vid ett par månaders ålder genom att skäras i öronen.(3) Detta görs helt utan bedövning. Det här är ofta de unga djurens första kontakt med människor och upplevelsen är förstås både smärtsam och stressande.(4)

Än är det också tillåtet för vem som helst att kastrera vuxna hanrenar (sarvar) utan någon som helst smärtlindring eller bedövning.(4) Varje år utsätts över tusen renar för detta plågsamma ingrepp, som oftast sker med tång.(9) De kastreras för att få högre slaktvikt och mindre hornkronor, vilket gör dem lättare att transportera.(9) 

Jordbruksverket fick i uppdrag av regeringen att göra den obedövade kastreringen förbjuden i Sverige, men när de presenterade sin rapport i januari 2009 föreslogs inget förbud.(9) Istället hänvisade de till att det behövs mer forskning. I Norge måste kastreringen utföras av veterinär under bedövning, och i Finland krävs en utbildning av den som ska kastrera en ren, men ingreppet sker fortfarande utan bedövning även av finska renskötare.(9)

Det är mycket ovanligt att svenska renägare kontaktar veterinär för ingrepp eller behandling av sjuka renar.(7) Tillgången på veterinärer i renskötselområdet är ofta dålig och de flesta veterinärer har liten kunskap om renar.(7) Istället behandlar renägarna själva djuren, ibland med tvivelaktiga och även olagliga metoder.(7)

För mer information gå vidare till fördjupningsmaterialet om livsmedelsindustrin.

Källor

  1. Samer.se. Samerna i siffror. Sidan besökt 2017-11-15.
  2. Sametinget. Renslakt. Sidan besökt 2017-11-15.
  3. Samer.se. Renmärke. Sidan besökt 2017-11-15.
  4. Pettersson, H. (2013). Djurskyddslagen och renskötseln. Kandidatarbete i husdjursvetenskap. Sveriges Lantbruksuniversitet. 2013:449.
  5. Samer.se. Renskötselåret. Sidan besökt 2017-11-15.
  6. Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om slakt och annan avlivning av djur. SJVFS 2012:27. Saknummer L22.
  7. Johansson, A. (2006). Djurägarbehandlingar inom renskötseln. Examensarbete på veterinärprogrammet. Sveriges Lantbruksuniversitet. 2006:60.
  8. Statens Livsmedelsverk. Personligt meddelande 2014-03-21.
  9. Jordbruksverket (2009). Redovisning av uppdrag om kastrering av ren. Dnr 31-6276/08.

Vanliga frågor

Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut?

De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att alla andra djur precis som vi har rättigheter. De har, precis som vi, rätt att leva och att få förutsättningar att göra det så att de mår bra.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genrerar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt.

Precis hur en sådan framtid ser ut, det vet varken vi eller någon annan. Djur kan få fördelar av att leva med människor i form av skydd, tillräckligt med mat och rent vatten och veterinärvård vid behov. Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.

Många domesticerade djur är helt beroende av människor. Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta. I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds. Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.

Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur. Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss. Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem.

Länk till svaret

Hur går det med det öppna landskapet om alla blir veganer?

Det finns ingenting som säger att vare sig öppna gräsmarker eller betande djur måste försvinna bara för att alla blir veganer. Många marker hålls redan idag öppna av till exempel hästar, som inte är tänkta som livsmedel. Det går förstås också bra att ha andra djur som håller undan igenväxningen, utan att för den skull döda dem.

En stor anledning till att det öppna landskapet ses som värt att bevara, är att det anses vackert. En annan anledning är att vissa arter av djur och växter bara trivs på gräsmarker.1 Bete och odling av vinterfoder till djur har skapat en särskild landskapstyp, till stor del bestående av arter som flyttat in från sydligare breddgrader, och sedan några årtusenden har det blivit en del av det som vi betraktar som svensk natur.2 Större öppna gräsmarker är egentligen ett ”onaturligt” tillstånd här i Sverige, i betydelsen att det är nästan helt orsakat av mänskliga aktiviteter: skogsskövling följt av odling och hållning av domesticerade djur.2, 3

Det är värt att reflektera över om och varför igenväxning av öppna landskap är ett problem. En aspekt är att buskar och träd som tar tillbaka lite av all den mark vi människor lagt beslag på binder mer kol än våra odlingar, något som kan bidra till att minska klimathotet.

Om vi vill så är det fullt möjligt att hålla landskapet öppet utan betande djur. Vi kan gemensamt betala för att klippa hagmarkerna med slåttermaskiner, precis som vi idag gemensamt betalar för klippta gräsmattor i städernas parker. Biogas- och gödselproduktion med gräs som grund kan också leda till en landskapsskötsel med stora öppna gräsmarker. Viktigt att betänka är att idag finansieras hållning av betande djur till stor del av olika typer av stöd, och djurproduktion med bete har sedan lång tid tillbaka inte varit ekonomiskt lönsamt i sig självt.4

Källor

  1. Naturvårdsverket (2012) Sammanställd information om ekosystemtjänster i Sverige. Rapport.
  2. Ekstam, U., Aronsson, M., Forshed, N. (1988) Ängar. LT förlag/Naturvårdsverket.
  3. Hjort, I. (2003) Ekologi för miljöns skull. Liber
  4. Kumm, K-I (2014) Satsning krävs för att behålla betesmarker. SvD Brännpunkt. http://www.svd.se/satsning-kravs-for-att-behalla-betesmarker_8971628

Läs mer:

Länk till svaret

Vad ska vi gödsla jorden med om all animalieproduktion upphör?

Att all animalieproduktion upphör – och därmed gödselproduktionen – är givetvis ingenting som sker över en natt utan skulle vara en gradvis omställning, där uppfödningen av djur minskar i takt med efterfrågan.

Det går utmärkt att odla vegetabilier utan att använda gödsel från lantbruksdjur. Inget av de näringsämnen som krävs för att få bördig jord har animaliskt ursprung utan kommer från början från vegetabilier.

Att ge foder till djur och sedan använda deras avföring som växtgödning är ett slöseri med energi och gödningsämnen. Djuren tar upp en stor del av näringen i fodret, och tillverkar ingen ny näring - avföringen har därför lägre innehåll av växtnäringsämnena kväve, fosfor och kalium än det som djuren äter. Processandet i mag-tarmsystemet leder till att vissa näringsämnen blir mer lättupptagliga, men den processen kan åstadkommas på andra sätt, utan samma förlust av energi och näring. Sådant som utfodras till djuren kan, tillsammans med matavfall, halm, rester från skogsindustrin med mera, komposteras eller rötas i rötkammare istället. Rötning ger både miljövänlig energi i form av biogas och en rötrest som är utmärkt gödsel. 1, 2 Nästan all näring som fanns i det som lades in i rötkammaren finns kvar efter rötning och biogasproduktion.3

Ett annat djurfritt sätt att gödsla är att odla växter som sedan plöjs ner direkt i åkern, så kallad gröngödsling. Det är något mindre effektivt än rötning.1 Vid både gröngödsling och rötning är det viktigt att använda så kallade kvävefixerande växter, som klöver och baljväxter, för att tillföra kväve till jorden.4 Vi skulle behöva använda en hel del åkermark för att odla dessa växter enbart för gödning i ett djurfritt lantbruk, men inte mer areal än som idag används för djurfoder. Det skulle också bevara en del av de omtyckta öppna landskapen.

Förutom dessa ekologiska gödselalternativ finns förstås konstgödsel, som idag är mycket vanligt i det konventionella lantbruket. Det är svårt att säga om och i så fall i vilken utsträckning konstgödsel kan användas i ett hållbart jordbruk.

Även ”människogödsel”, det vill säga rester från reningsverken, används för gödning, men i dagsläget anses det inte säkert för åkrar där livsmedel odlas utan används för att göda exempelvis energiskog.3 Även gödseln från djur kan innehålla smittämnen och rester av mediciner som antibiotika som kan överföras till det som odlas.

Källor:

1. Jordbruksverket (2006) Gårdsbaserad biogasproduktion – en möjlighet för det ekologiska lantbruket. Råd i praktiken. Jordbruksinformation 1–2006.
2. Salomon, E & Wivstad, M (2013) Rötrest från biogasanläggningar – återföring av växtnäring i ekologisk produktion. SLU, EPOK – Centrum för ekologisk produktion och konsumtion
3. Bioenergiportalen, hemsida: http://www.bioenergiportalen.se/?p=1462&m=997
4. Annell, M (2004) Kan Sverige försörja hela sin befolkning på ekologiskt odlad vegankost?
Examensarbeten inom Trädgårdsingenjörsprogrammet 2004:18

Läs mer:

JTI (2006) Rötrest från biogasanläggningar – användning i lantbruket. JTI informerar, nr 115.
 

Länk till svaret

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem