Minkar

Minkar i det vilda

De minkar som hålls på pälsdjursfarmer idag (Neovison vison/Mustela vison) lever vilt i Kanada och USA. I Sverige fanns det ursprungligen en vild europeisk minkart (Mustela lutreola), men när minkfarmare under krisåren (1940-talet) släppte ut farmade minkar, av amerikanskt ursprung, trängde dessa bort den europeiska minken. De minkar som finns vilda i Sverige idag härstammar enbart från dessa utsläppta minkar av amerikanskt ursprung.⁽¹⁾

I det vilda lever den amerikanska minken solitärt, ensamt, och hävdar egna revir. De umgås bara med andra minkar vid parningen och under ungarnas första tolv veckor, då de stannar hos modern. Ett revir är vanligen mellan en halv och sex kilometer långt och det sträcker sig alltid längs vatten samt flertalet lyor.⁽²⁾

Minkar är rovdjur som lever på gnagare, fiskar, kräftdjur och fåglar. En stor del av jakten sker i vatten och minkar är skickliga på att dyka och simma.⁽³⁾ De är anpassade för ett liv både på land och i vatten och betecknas därför som semiakvatiska, vilket bland annat visas i att de har lite simhud mellan tårna på baktassarna.⁽⁴⁾ 

Minkvalparna börjar jaga själva när de är ca åtta veckor gamla, men stannar ofta flera månader hos sin moder.⁽⁵⁾ 

Minkfarmer i Sverige

En kartläggning som gjordes i samband med utbrott av covid-19 på minkfarmer 2020-2021 visade att det då fanns ca 28 farmer kvar, varav 23 stycken hade haft smitta av SARS-CoV-2.⁽³⁴⁾ Detta kan jämföras med att den senaste utredningen som gjordes av Jordbruksverket visade att det 2018 fanns runt 70 stycken minkfarmer som dödade ca 800 000 minkar per år.⁽⁶⁾ Minskningen av antalet minkfarmer, och därmed minkar i gallerburar, har varit mycket kraftig på senare år, och de föder nu upp ungefär 200 000 minkar per år.

Livet i fångenskap

Minkarna lever hela sina liv i gallerburar. Burarna är uppställda tätt intill varandra i långa rader. Över dem finns ett tak, ett så kallat skugghus, men inga väggar. Burarna är normalt knappt 35 × 80 cm stora och 45 cm höga. På senare tid har det blivit krav på att burarna ska vara så kallade "etageburar" där de har en öppning till en mindre bur på taket. Dessutom ska det finnas en liten låda som ska fungera som lya.⁽⁷⁾

Minkarna får mat en till två gånger per dag. Maten är en gröt av spannmål och biprodukter från kött- och fiskeindustrin, som läggs på taket till buren så minkarna får slicka i sig den.⁽¹⁾

I maj föds i snitt fem minkvalpar per hona. De får stanna i sin mammas bur tills de är runt åtta veckor gamla och placeras parvis, oftast en hona och en hane, i egna burar.⁽¹⁾

Under november-december dödas sedan alla minkar utom de som ska användas i avel. De dödas vanligen genom att de placeras i en täckt låda som fylls med koldioxid.⁽⁸⁾ Inandning av koldioxid är plågsamt för alla djur och metoden kan ta lång tid.⁽⁹⁾ Minkvalpar som är yngre än 14 dagar får avlivas genom slag mot huvudet.⁽⁸⁾

De vuxna minkar som ska användas i avel placeras i burar var för sig, eftersom de annars skulle slåss med varandra.⁽¹⁾ 

Beteendestörningar

Pälsindustrin hävdar ofta att minkarna som hålls på svenska minkfarmer har avlats för att trivas i burmiljön. Detta påstående saknar bevis. Forskning visar istället att farmade minkars beteenden och behov till stor del överlappar med den vilda minkens.⁽¹⁰⁾ Det finns inga arter som trivs i burar, oavsett hur tama de är.

Några av de djurskyddsproblem som förekommer på pälsdjursfarmer är att minkar uppvisar självstympning och stereotypa beteenden, vilket indikerar att de inte mår bra.⁽⁹⁾ Stereotypa beteenden är repetitiva rörelsemönster som oftast uppkommer när ett djur saknar möjlighet att utföra beteenden den önskar. Den stereotypi hos minkar som var vanligast, i en studie genomförd i Sverige, var vankande av och an längs med burväggen.⁽¹¹⁾

Andra välfärdsproblem som har dokumenterats på minkfarmer inkluderar pälsbitning⁽¹²⁾ och uttråkning.⁽¹³⁾

Små förändringar av burarna, som att sätta in leksaker eller hyllor, gör inte så stor skillnad när minkarna fortfarande sitter i små burar.^{(11, 14)} Däremot uppkommer stereotypier troligen inte alls om minkarna får betydligt större plats och tillgång till simvatten.⁽¹⁰⁾ Även i en svensk studie minskade andelen stereotypier när de fick större utrymmen med simvatten.⁽¹⁵⁾

Men att en mink inte visar beteendestörningar är inte samma sak som att minken mår bra. Forskning har visat att passiva minkar kan ha högre stresshormons-nivåer än de som uppvisar stereotypa beteenden.⁽¹⁶⁾ De lugna djuren på minkfarmerna kan alltså vara de som lider allra mest, eftersom de inte får utlopp för den stress de bygger upp. Trots det avlar minkfarmerna på de lugnaste individerna.⁽¹⁷⁾

Simvatten är viktigt för minkar

På minkfarmerna har minkar ingen tillgång till simvatten, vilket hindrar dem från att utföra grundläggande beteenden. Forskning har visat att minkars stressnivå höjs lika mycket när de berövas tillgång till simvatten som när de berövas tillgång till mat, och de är beredda att arbeta hårt för tillgång till simvatten.⁽¹⁸⁾

Den enda svenska studie som gjorts med vattenbad på svenska minkfarmer visade att stora berikade burar, med bland annat vattenbad, leder till kraftig minskning av stereotypier.⁽¹⁵⁾ En studie från 2016 visade också att minkarna befann sig ungefär 12 % av sin vakna tid i simvatten när de hade tillgång till det, vilket visar att det är en viktig sysselsättning för dem.⁽¹⁰⁾

Detta har hänt:

• 1990: Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap, SVS, slog fast att pälsindustrin inte lever upp till dåvarande djurskyddslagens krav.⁽¹⁹⁾ 
• 1996: SVS efterlyser initiativ för att komma tillrätta med beteendestörningarna. De konstaterar också att strävan måste vara att minkarna ska kunna utöva sina naturliga beteenden i så stor utsträckning som möjligt.⁽²⁰⁾
• 1999: dåvarande regeringen gav Jordbruksverket i uppdrag att se över minkfarmerna.
• 2002: Jordbruksverket konstaterade att minkarna uppvisade hög grad av beteendestörningar och att det indikerade att djurskyddslagen inte är uppfylld. Jordbruksverkets mening var då att de traditionella bursystemen måste avvecklas.⁽²¹⁾
• 2003: En statlig utredning kom fram till att den nuvarande hållningen av minkar måste förändras om den ska kunna leva upp till djurskyddslagen. Utredningen ansåg att minkindustrin senast 2010 måste ha visat att de utvecklat sin djurhållning så att beteendestörningarna minskat till en "acceptabel" nivå.⁽¹⁾
• 2005: Den socialdemokratiska regeringen föreslog att skärpta krav skulle ställas på minkindustrin. Förslaget innebar att minkar endast skulle få hållas så att deras behov av att simma, röra sig, klättra, utöva sitt jaktbeteende och ägna sig åt annan sysselsättning samt av att periodvis vara ensamma kunde tillgodoses.⁽²²⁾
• 2006: Efter valet röstade en borgerlig majoritet i riksdagen ner förslaget från 2005. De ansåg att kraven var för långtgående.⁽²³⁾
• 2010: Länsstyrelserna kunde konstatera att 85 % av farmerna fortfarande inte följde lagstiftningen vad gäller inredning i burarna. Omkring en tredjedel av farmerna hade inte heller tillstånd för sin verksamhet.⁽²⁴⁾
• 2011: Nya förslag på föreskrifter kom från Jordbruksverket som innebar några förändringar i burarnas utformning.⁽⁷⁾ Något krav på simvatten fanns inte med i föreskrifterna. Djurens Rätt kritiserade förslaget i remissvaret.⁽²⁵⁾
• 2013: En stor majoritet, 69 procent, av svenskarna för ett förbud mot pälsdjursfarmning enligt en opinionsundersökning utförd av Ipsos beställd av Djurens Rätt.⁽²⁶⁾
• 2014: På bara ett år, efter bl.a. intensivt kampanjande från Djurens Rätt, har andelen personer som är för ett förbud av pälsdjursfarmer i Sverige ökat till 78 procent.⁽²⁷⁾
• 2015: 22 inspektioner genomförs på Sveriges drygt 75 minkfarmer. Vid 13 av dessa gjordes anmärkningar på brister i djurhållningen.⁽²⁸⁾
• 2016: Åtta inspektioner av Sveriges minkfarmer genomförs, en kraftig minskning från tidigare år. Endast två farmer klarade sig utan anmärkningar.⁽²⁹⁾

• 2017: Kravet på etageburar träder ikraft. Över hälften av inspektionerna påvisar brister i djurskyddet.⁽³⁰⁾ 

• 2018: Förslag på ny djurskyddslag röstas igenom där kraven på naturligt beteende och förebyggande mot beteendestörningar blir striktare.⁽³¹⁾ Jordbruksverket fick i uppdrag att utreda minknäringen fram till januari 2019.⁽³²⁾ 
• 2019: Jordbruksverket redovisade sitt uppdrag, men föreslog enbart att mer forskning behövs.⁽⁶⁾ Det tyder på att det finns en osäkerhet om den  nya djurskyddslagen (april 2019) faktiskt följs.  Över 100 000 namn emot minkfarmer lämnades in till landsbygdsministern av Djurens Rätt.⁽³³⁾

• 2020:  Corona-pandemin gör försäljningen av minkpälsar extra svår och smittan sprids på farmer över världen. En tredjedel av Sveriges minkfarmer har smittats under slutet av året⁽³⁴⁾ och Djurens Rätt skickar skrivelser till både regeringen och Jordbruksverket om att åtgärder måste tas. Rapporter från länsstyrelserna visar att nästan alla kontrollerade farmer hade brister under 2019.

• 2021: Avel av minkar förbjuds på grund av spridningen av SARS-CoV-2 och minkfarmerna får ekonomiskt stöd.⁽³⁵⁾ En kartläggning visar att inga djurskyddskontroller gjordes.

• 2022: Avel blir återigen tillåten, vilket Djurens Rätt överklagar. Men inga nya minkfarmer får byggas under året och flera lägger ned på grund av dålig lönsamhet. Många minkvalpar dör under avelsperioden. Jordbruksverket föreslår mer kontroll i ett regeringsuppdrag, och tillkännager att minkfarmer fortsatt är en riskverksamhet.