Hoppa till huvudinnehåll

Fördjupning: Avel på djur

Avel är det ord som brukar användas när människor på ett eller annat sätt medverkar till att djur föds. Det kan vara allt ifrån att sälja semindoser från de bästa tävlingshästarna över hela världen till att låta sin okastrerade katt träffa andra katter. Tyvärr finns det flera problem som uppkommit genom den riktade aveln.

Ett stort problem med att som människa bidra till att det föds fler djur är att det inte alltid finns förutsättningar för ett bra liv åt dem som föds. När det gäller katter är det här extra tydligt: samtidigt som katthemmen är överfulla av katter föds planerade kullar med kattungar, som konkurrerar med de hjälpsökande djuren om goda hem.

Även för djurslag där det inte är lika stor obalans mellan antalet hemlösa djur och antalet människor som kan ta hand om dem, är aveln problematisk. Det är nästan omöjligt för den som bestämmer att det ska födas nya djur att garantera att de som föds –  och kanske deras framtida avkomma –  kommer få ett bra liv. Alla som avlar kan ses som personligen ansvariga för alla liv som kommer till genom dem.

Ett annat stort problem är att den riktade aveln för vissa egenskaper ofta leder till lidande för djuren. Korta nosar, rynkig hud som skaver och orsakar problem, bröstkorgar som nästan släpar i marken och förlossningsproblem. Alla dessa är exempel på vanliga problem som riktad avel på djur ger upphov till för att skapa djur med speciella utseenden. När utseende går framför funktion eller hälsa försvårar det i många fall livet för djuren.

Avel har gjort att det idag finns väldigt många raser med olika utseenden inom varje art, så som hundraser eller kattraser.1 I många fall har den riktade aveln endast skett under de senaste 200 åren då det blev allt populärare med att visa upp sina djur på utställningar.1 Det här har lett till att den genetiska variationen inom olika raser har blivit väldigt låg vilket ökar risken att defekter och sjukdomsanlag ärvs till avkomman.2 Ungefär hälften av alla hundraser har idag sjukdomsanlag som är ärftliga.3 Förutom sjukdomar ärvs också anatomiska begränsningar så som korta nosar vilket kan skapa problem vid andning och därmed påverkar hur djuret kan bete sig.2

Enligt svensk djurskyddslagstiftning är avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för djuren eller påverka djurens naturliga beteenden förbjuden.4 Trots detta är och förblir den här typen av avel en stor källa till lidande för djuren, inte bara för familjedjuren utan för alla möjliga djurslag. Problem uppkomna av avel finns bland annat hos hundar, katter, reptiler, fåglar, gnagare, nötkreatur och grisar. I princip alla arter som människan avlat på någonsin har alltså inom vissa raser eller hybrider problem uppkomna av alltför riktad avel.

Borde vi undvika att köpa vissa raser?

Det finns vissa raser som har fler problem än andra. De så kallade trubbnosade hundraserna har exempelvis ofta problem med att andas vilket påverkar deras livskvalitet negativt.5 En liknelse som används av veterinärer och andra experter är att det är som att andas genom ett sugrör hela livet eftersom luftflödet genom nosen begränsas.2 Korta nosar förekommer även hos katter och påverkar dem på liknande sätt som hos hundar.6

Uppfödning av sällskapsdjur är i mångt och mycket en affärsverksamhet och den styrs av efterfrågan, om ingen efterfrågan fanns på exempelvis trubbnosade hundraser skulle kortnosigheten försvinna. Djurens Rätt förespråkar adoption i första hand om en ny familjemedlem införskaffas eftersom det inte bidrar till efterfrågan på samma sätt. Det finns individer av raser som har ärftliga problem som är hemlösa och de behöver fortfarande få ett hem hos omtänksamma familjer. Vi uppmanar därför att adoptera djur oavsett ras, men att medvetenhet bör finnas om att problem kan uppstå. Det är dock inte själva individerna som är problemet, de har fått medfödda problem på grund av människors riktade avel. Individerna är allt som oftast jättefina och goa, men det är inte rimligt att låta fler sådana högrisk-individer födas fram.

Det viktiga är att ta reda på så mycket information om den rasen eller rasblandningen som ämnas att adopteras eller köpas innan själva köpet sker. Välj inte utefter utseende utan fundera även över individens hälsotillstånd, om den kan leka på ett naturligt sätt o.s.v. Att de får säljas och att uppfödare säger att deras djur är friska säger tyvärr ingenting om det verkligen är så. Det är till exempel fortfarande tillåtet med en liten mängd andningsproblem på hundutställningar.7

Hur kan problemet minska?

För att komma tillrätta med problemen med extrem avel behöver framförallt efterfrågan på sådana raser som har visat sig ha problem minska. De som avlar på djur borde också ta ett större ansvar för individernas friskhet och funktion. Det kan låta drastiskt, men det är faktiskt människans ansvar att inte fortsätta föda upp djur som vi vet t.ex. har stor risk att få en sjukdom eller inte ens klarar att föda sina ungar utan hjälp av kejsarsnitt.

Det finns sedan några år tillbaka ett upprop bland Sveriges veterinärer angående det som ofta kallas osund avel eller extremavel.8 Där lyfts det fram att extremavel för skönhetsideal som orsakar lidande eller funktionsnedsättning pågår, fast det är förbjudet enligt svensk djurskyddslag. Forskning pågår också för att bland annat ta reda på om det finns tillräckligt många individer av trubbnosade hundraser som är friska nog för att raserna ska kunna avlas vidare på.8

Kom ihåg att det finns massor av hundar och andra djur som behöver nya hem. Djurens Rätts stående uppmaning är därför att adoptera istället för att köpa familjemedlemmar. Här finns vårt omplaceringsregister för kontaktuppgifter till djurhem och omplaceringsverksamheter i din närhet.

Källor

  1. Jensen P. (2011) Hundens språk och tankar. Stockholm, Natur & kultur.
  2. Rooney N. J. (2009) The welfare of pedigree dogs: Cause for concern. Journal of Veterinary Behavior 4: 180–186.
  3. Wahl J. M., Herbst S. M., Clark L. A., Tsai K. L. & Murphy K. E. (2008) A review of hereditary diseases of the German shepherd dog. Journal of Veterinary Behavior 3: 255- 265.
  4. Djurskyddsförordning (1988:539).
  5. Roedler F. S., Pohl S. & Oechtering G. U. (2013) How does severe brachycephaly affect dog’s lives? Results of a structured preoperative owner questionnaire. The Veterinary Journal 198(3): 606-610.
  6. Farnworth M. J., Chen R., Packer R. M., Caney S. M. & Gunn-Moore D. A. (2016) Flat Feline Faces: Is Brachycephaly Associated with Respiratory Abnormalities in the Domestic Cat (Felis catus)?. PloS one 11(8): e0161777.
  7. Svenska Kennelklubben (2014) Särskilda Rasspecifika Domaranvisningar (SRD) rörande överdrifter hos rashundar.
  8. Uppsala Nya Tidning Uppgång (2018) Trubbnosar kan få en bättre kropp. Sidan besökt 2018-04-04.
 

Vanliga frågor

Vad gör jag om jag hittar en bortsprungen eller hemlös katt?

Förutsättningen för att katten ska kunna återförenas med sin människofamilj är att katten är id-märkt och registrerad. För att det inte ska bli oönskade kattungar som kanske sedan drabbas av hemlöshet, är det viktigt att du som kattens vårdnadshavare också har kastrerat katten.

  1. Om katten är mager och hungrig ger du mat och vatten i små portioner. Kontakta en veterinär om du är orolig för kattens hälsa.
  2. Ta reda på om katten är märkt. Katter kan vara märkta antingen med en tatuering i örat, eller med ett microchip. Hos polis eller veterinär kan du få hjälp att läsa av microchipet. Kattens ägare kan sedan förhoppningsvis spåras i kattregistret hos SVERAK eller SKK.
  3. Anmäl katten till polisen som upphittad.
  4. Annonsera efter kattens ägare. Om du är osäker på om katten verkligen gått vilse, eller om ni är flera som ser till den, kan ett sätt att få reda på det vara att sätta på katten ett halsband med en hylsa på, där du lägger en lapp med dina kontaktuppgifter.
  5. Om ingen ägare hittas, fundera på om du själv kan ta hand om katten eller hitta ett hem till katten genom din bekantskapskrets. Katthemmen är vanligen överfulla och drivs av volontärer så all avlastning de kan få, genom att du själv försöker hitta ett hem till katten, är välkommet.
  6. Lämna inte katten till veterinär eller polis om du inte är säker på att katten inte kommer att avlivas.

Källa: Kastreringsbussen

Länk till svaret

Jag behöver ekonomiskt stöd för att vårda ett djur

Djurens Rätt har en fond vid namn Systrarna Panofskys minnesfond. Fonden kan ge stöd till medlemmar i Djurens Rätt som tar hand om övergivna djur. Det kan vara för att rädda enskilda djurindivider eller grupper av djur, där fonden kan ge bidrag till vård och rehabilitering. Läs mer om Systrarna Panofskys minnesfond.

 

Länk till svaret

Vad är Djurens Rätts inställning till foder med animaliskt ursprung?

Detta är en komplex fråga och det finns många olika uppfattningar. Djurens Rätt förordar veganskt foder när det är möjligt, men det gäller att fodret fungerar till djurslaget och passar individen. Animalisk djurmat baseras främst på slaktavfall. Vi har inga siffror som visar på djurmatens ekonomiska betydelse för köttindustrin, men det torde röra sig om ganska marginella andelar.

Vi får många frågor om vegansk mat till katter. Katter är anpassade för att äta smågnagare och andra djur, och då äter de hela kroppen, med ben och päls och alla organ utom gallblåsan. Den kattmat som säljs i butikerna består inte av hela, råa smågnagare, utan foderföretagen försöker efterlikna denna sammansättning med hjälp av andra ingredienser. Katter behöver få i sig den näring som finns i hela, döda kroppar; bland annat taurin, protein, kalcium och fosfor. Men dessa näringsämnen finns också i andra råvaror, och det är det som foderföretagen utnyttjar. En katt kan inte leva på samma mat som till exempel människor eller hundar.

Det finns idag flera märken av veganskt kattfoder på marknaden. Vi känner inte till några studier av dessa. Vi skulle vilja se kemiska analyser eller tester av dessa foder eller tillsatserna i dessa. Vi har heller inte information om det gjorts smältbarhetstester där man ser hur bra eller till hur stor del katterna tillgodogör sig veganskt foder. Om dessa foder kan uppfylla katternas näringsbehov är det självklart positivt.

Vi anser inte att man ska ge den veganska färdigmat som finns idag till katter med njurproblem eller diabetes, dräktiga och digivande honor eller kattungar. De behöver en annan sammansättning, som än så länge inte finns i vegansk variant. Det finns också risker med att ge veganmat till kastrerade hanar, eftersom de lider mer av urinsten och den veganska maten har en sammansättning som ökar risken för att urinstenar bildas.

En värmländsk kattägare anmäldes till länsstyrelsen i augusti 2011 för att han gav sina katter veganmat. När kattungar annonserades ut via Blocket ville ägaren att köparna skulle fortsätta ge dem veganmat. I samråd med Jordbruksverket fattade länsstyrelsen sitt beslut att den utfodringen inte uppfyllde djurskyddslagens krav. I djurskyddslagen står att djur ska utfodras med foder som är anpassat efter dem och länsstyrelsen gjorde tolkningen att den delen i lagen inte efterföljdes beroende på att katter är utpräglade rovdjur. Att katter är rovdjur betyder inte nödvändigtvis att de måste äta kött, och en katt som bara får kött (det vill säga muskler) löper risk för näringsbrist. Men det är naturligtvis förenat med risker att ge djur ett foder som inte kan garantera ett fullvärdigt näringsinnehåll och smältbarhet.

Det marknadsförs otroligt många foder och många av dem har ingen vetenskap som backar upp att de är hälsosamma. Den som vill vara säker på att djuren i ens vård får den näring de behöver bör därför leta efter oberoende tester av foder, och inte lita på att det foder som säljs i affären alltid är fullvärdigt – oavsett om de innehåller animaliska produkter eller ej.

Råd & Röns test av kattmat september 2008

I augusti 2010 gav Testfakta i uppdrag till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) att analysera elva olika fabrikat av torrfoder för vuxna katter

När det gäller hundfoder finns det olika märken av vegetariskt eller veganskt fullfoder till hundar i fackhandeln. Hundar är inte lika renodlade karnivorer (köttätare) som katter och illrar utan är mer omnivora, det vill säga blandkostare. Det är dock lika viktigt att vara säker på att en hund får hela sitt näringsbehov tillgodosett, och att det foder man ger är ett fullfoder.

Länk till svaret

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem