Hoppa till huvudinnehåll

Fördjupning: Naturligt beteende hos kaniner

Kaniner är kanske det djurslag som har flest olika roller i vårt samhälle: de är vanliga som sällskapsdjur men utnyttjas också i djurförsök och för kött, päls, och ull, och de jagas både för att ätas och då de ses som skadedjur.

Kaniner kommer ursprungligen ifrån Sydeuropa men finns nu både förvildade och tama över stora delar av världen.(1) I motsats till vad många tror så är kaniner inte gnagare, även om de liknar gnagarna på många sätt. Istället är de så kallade hardjur, nära släkt med hararna, men mycket olika dem till sitt levnadssätt. Medan harar är solitära och lever ovan jord, är kaniner mycket sociala och bor i hålor. Harar föds välutvecklade och klarar sig snabbt själva, medan kaniner föds utan päls och lever länge med sin mor.(2)

Mycket sociala

Vilda kaniner lever i grupper på 2-20 vuxna djur, som använder samma håla eller annan boplats.(2) Ofta lever flera sådana mindre kaningrupper i samma område och bildar på det sättet en koloni.(3) Kaninerna i en grupp umgås tätt och kommunicerar mycket. Minst tjugo olika sociala beteenden har beskrivits. Till exempel är det vanligt att de vilar tillsammans och putsar varandra.(4)

Hemmakära men rörliga

Kaniner håller sig inom ett begränsat område, som beroende på födotillgång och gruppstorlek kan variera från 0,4 hektar och ända upp till 5 hektar.(1, 2, 5) De rör sig uppemot tre kilometer varje dag(5) och är framför allt aktiva mellan skymning och gryning.(1)

En grävande hare

Kaninens vetenskapliga namn, Oryctolagus cuniculus, betyder grävande hare. Grävandet är ett mycket centralt beteende för kaniner. I sina egengrävda hålor får de skydd från rovdjur, men också mot både varma sommardagar och kalla vintrar.(2, 6)

Ständigt på sin vakt

Kaniner är populära byten för många rovdjur. Som motdrag har kaninerna utvecklat mycket god hörsel och luktsinne, samt ett brett synfält. De är ständigt på vakt och står ofta på bakbenen och spanar. Kaniner förlitar sig på sin snabbhet för att hinna springa ifrån rovdjuret och ner i sin håla. Därför går de aldrig särskilt långt från närmsta boingång.(2)

Gräsätare

Kaniner äter framför allt gräs, örter och löv, men även en del frukt samt rötter och bark. De är utpräglade gräsätare med ett matsmältningssystem som behöver stora mängder grova fibrer för att fungera.(1) Vilda kaniner spenderar över 60 procent av sin aktiva tid med att beta.(1)

Små burar

De flesta höjer fortfarande inte på ögonbrynen inför en ensam kanin i en bur på en halv kvadratmeter, medan alla inser hur illa det skulle vara om en katt eller hund levde på det sättet. Kaniner har ett stort rörelsebehov, och i de små burarna kan de inte ens ta ett normalt kaninskutt.(7) En vanlig laboratoriebur är en tredjedels kvadratmeter stor och 45 cm hög(11), vilket är för trångt för att de ska kunna sträcka ut sig när de ligger ner och alldeles för litet för normal rörelse. I buren saknas också möjligheter att gräva, och en vuxen kanin kan inte stå upprätt eller ens sitta med öronen resta.(7) Unga kaniner i burar leker mindre än kaniner som lever friare, och bristen på normal rörelse kan orsaka benskörhet och skelettförändringar.(1, 8)

Plågsam ensamhet

Det är fortfarande mycket vanligt att kaniner hålls ensamma, både för sällskap och avel och på djurförsökslaboratorier. Alltför ofta har zooaffärer erbjudanden av typen "Bur plus kanin 800 kr" och många ifrågasätter inte att kaniner hålls ensamma. Men ensamhet är ett mycket stort problem för kaniner. Kaniner som hålls ensamma utvecklar ofta fysiologiska tecken på långtidsstress och visar beteenden som tyder på uttråkning. Som att sitta hopkrupna på ett ställe en stor del av tiden.(1, 7) Sällskap av människor kan vara stimulerande för kaninen, men kan aldrig ersätta kontakten med andra kaniner.

Pellets istället för gräs

Precis som när det gäller andra gräsätare är kaniner anpassade för att äta relativt näringsfattig kost under hela dygnet. Att få pellets serverat i portionsform är därför helt fel för dem. Spannmål och fröer, som är vanligt i "gnagarblandningar" i zoohandeln, är ännu värre och gör många kaniner sjuka.(9) Fri tillgång till hö är mycket viktigt för att undvika beteendestörningar, tandproblem samt mag- och tarmsjukdomar.(8, 10, 12) Det är avgörande att de får just långstråigt foder; om höet mals ner eller görs till pellets fyller det inte samma funktion. Det går då för fort att äta upp och ger inte utlopp för kaninernas födosöksbeteende.(10)

Vanligt med beteendestörningar

Kaniner som lever i en stimulansfattig miljö kan utveckla beteendestörningar som burgnagning, pälsätning, överdriven putsning och överdrivet ätande.(1) Det är också mycket vanligt med stereotypier, som framför allt har undersökts hos kaniner på laboratorier.(7) Bland annat kan de ses frenetiskt "gräva" mot burens botten och väggar eller röra sig runt runt i buren.(1, 7) De kan också utföra så kallade tomgångshandlingar, som att tugga i luften, och dräktiga eller skendräktiga honor som inte har tillgång till bobyggnadsmaterial kan försöka "bygga bo" med ingenting.(1, 7) 

Dessa beteenden bottnar i frustration över olika saker, som att inte kunna gräva, röra sig eller äta stråfoder. Reaktionen på den dåliga miljön kan också bli den omvända; en uttråkad kanin kan reagera genom att bli inaktiv en stor del av tiden, sluta tvätta sig eller äta dåligt.(1, 7) Beteendestörningarna är vanligast vid gryning och skymning, då kaninerna naturligt är som mest aktiva och buren som mest begränsande.(7) Det gör att det är stor risk att det inte upptäcks.

Läs mer om naturligt beteende här.

Källor

  1.  Lidfors L. & Edström T. (2010) The laboratory rabbit. I boken The UFAW Handbook on the Care and Management of Laboratory and Other Research Animals, eight edition. Ed. Hubrecht, R & Kirkwood, J. Wiley-Blackwood.
  2. Cowan D.P. & Bell D.J. (1986) Leporid social behaviour and social organisation. Mammal review 16,169-179.
  3. Vastrade F. M., (1986) The social behaviour of free-ranging domestic rabbits (Oryctolagus cuniculus L.) Journal of Applied Animal Behaviour Science 16, 165-177.
  4. Lehmann M. (1991) Social behaviour in young domestic rabbits under semi-natural conditions, Appl. Animal Behavour Science 32, 269-292.
  5. Vastrade F. M. (1987) Spacing behaviour of free-ranging domestic rabbits, Oryctolagus cuniculus L. Journal of Applied Animal Behaviour Science 18, 185-195.
  6. Morgenegg R. (2009) Appropriate care – a basic right for all rabbits. Schweiz.
  7. Gunn D. & Morton D. (1995) Inventory of the behaviour of New Zealand White rabbits in laboratory cages. Applied Animal Behaviour Science 45, 277-292.
  8. Lidfors L. (1997) Behavioural effects of environmental enrichment for individually caged rabbits. Applied Animal Behaviour Science 52, 157- 169.
  9. Runsten, B. specialistveterinär Blå Stjärnan Göteborg. Personlig kommunikation 2010-08-30.
  10. Leslie T. K. et al. (2004) Preference of domestic rabbits for grass or coarse mix feeds. Animal Welfare 13, 57-62.
  11. Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:26) om försöksdjur; senast ändrad genom SJVFS 2015:38 saknr. L150.
  12. Prebble J. L., Langford F. M., Shaw D. J. & Meredith A. L. (2015) The effect of four different feeding regimes on rabbit behaviour. Applied Animal Behaviour Science, 169, 86-92.

Vanliga frågor

Vad gör jag om jag hittar en bortsprungen eller hemlös katt?

Förutsättningen för att katten ska kunna återförenas med sin människofamilj är att katten är id-märkt och registrerad. För att det inte ska bli oönskade kattungar som kanske sedan drabbas av hemlöshet, är det viktigt att du som kattens vårdnadshavare också har kastrerat katten.

  1. Om katten är mager och hungrig ger du mat och vatten i små portioner. Kontakta en veterinär om du är orolig för kattens hälsa.
  2. Ta reda på om katten är märkt. Katter kan vara märkta antingen med en tatuering i örat, eller med ett microchip. Hos polis eller veterinär kan du få hjälp att läsa av microchipet. Kattens ägare kan sedan förhoppningsvis spåras i kattregistret hos SVERAK eller SKK.
  3. Anmäl katten till polisen som upphittad.
  4. Annonsera efter kattens ägare. Om du är osäker på om katten verkligen gått vilse, eller om ni är flera som ser till den, kan ett sätt att få reda på det vara att sätta på katten ett halsband med en hylsa på, där du lägger en lapp med dina kontaktuppgifter.
  5. Om ingen ägare hittas, fundera på om du själv kan ta hand om katten eller hitta ett hem till katten genom din bekantskapskrets. Katthemmen är vanligen överfulla och drivs av volontärer så all avlastning de kan få, genom att du själv försöker hitta ett hem till katten, är välkommet.
  6. Lämna inte katten till veterinär eller polis om du inte är säker på att katten inte kommer att avlivas.

Källa: Kastreringsbussen

Länk till svaret

Jag behöver ekonomiskt stöd för att vårda ett djur

Djurens Rätt har en fond vid namn Systrarna Panofskys minnesfond. Fonden kan ge stöd till medlemmar i Djurens Rätt som tar hand om övergivna djur. Det kan vara för att rädda enskilda djurindivider eller grupper av djur, där fonden kan ge bidrag till vård och rehabilitering. Läs mer om Systrarna Panofskys minnesfond.

 

Länk till svaret

Vad är Djurens Rätts inställning till foder med animaliskt ursprung?

Detta är en komplex fråga och det finns många olika uppfattningar. Djurens Rätt förordar veganskt foder när det är möjligt, men det gäller att fodret fungerar till djurslaget och passar individen. Animalisk djurmat baseras främst på slaktavfall. Vi har inga siffror som visar på djurmatens ekonomiska betydelse för köttindustrin, men det torde röra sig om ganska marginella andelar.

Vi får många frågor om vegansk mat till katter. Katter är anpassade för att äta smågnagare och andra djur, och då äter de hela kroppen, med ben och päls och alla organ utom gallblåsan. Den kattmat som säljs i butikerna består inte av hela, råa smågnagare, utan foderföretagen försöker efterlikna denna sammansättning med hjälp av andra ingredienser. Katter behöver få i sig den näring som finns i hela, döda kroppar; bland annat taurin, protein, kalcium och fosfor. Men dessa näringsämnen finns också i andra råvaror, och det är det som foderföretagen utnyttjar. En katt kan inte leva på samma mat som till exempel människor eller hundar.

Det finns idag flera märken av veganskt kattfoder på marknaden. Vi känner inte till några studier av dessa. Vi skulle vilja se kemiska analyser eller tester av dessa foder eller tillsatserna i dessa. Vi har heller inte information om det gjorts smältbarhetstester där man ser hur bra eller till hur stor del katterna tillgodogör sig veganskt foder. Om dessa foder kan uppfylla katternas näringsbehov är det självklart positivt.

Vi anser inte att man ska ge den veganska färdigmat som finns idag till katter med njurproblem eller diabetes, dräktiga och digivande honor eller kattungar. De behöver en annan sammansättning, som än så länge inte finns i vegansk variant. Det finns också risker med att ge veganmat till kastrerade hanar, eftersom de lider mer av urinsten och den veganska maten har en sammansättning som ökar risken för att urinstenar bildas.

En värmländsk kattägare anmäldes till länsstyrelsen i augusti 2011 för att han gav sina katter veganmat. När kattungar annonserades ut via Blocket ville ägaren att köparna skulle fortsätta ge dem veganmat. I samråd med Jordbruksverket fattade länsstyrelsen sitt beslut att den utfodringen inte uppfyllde djurskyddslagens krav. I djurskyddslagen står att djur ska utfodras med foder som är anpassat efter dem och länsstyrelsen gjorde tolkningen att den delen i lagen inte efterföljdes beroende på att katter är utpräglade rovdjur. Att katter är rovdjur betyder inte nödvändigtvis att de måste äta kött, och en katt som bara får kött (det vill säga muskler) löper risk för näringsbrist. Men det är naturligtvis förenat med risker att ge djur ett foder som inte kan garantera ett fullvärdigt näringsinnehåll och smältbarhet.

Det marknadsförs otroligt många foder och många av dem har ingen vetenskap som backar upp att de är hälsosamma. Den som vill vara säker på att djuren i ens vård får den näring de behöver bör därför leta efter oberoende tester av foder, och inte lita på att det foder som säljs i affären alltid är fullvärdigt – oavsett om de innehåller animaliska produkter eller ej.

Råd & Röns test av kattmat september 2008

I augusti 2010 gav Testfakta i uppdrag till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) att analysera elva olika fabrikat av torrfoder för vuxna katter

När det gäller hundfoder finns det olika märken av vegetariskt eller veganskt fullfoder till hundar i fackhandeln. Hundar är inte lika renodlade karnivorer (köttätare) som katter och illrar utan är mer omnivora, det vill säga blandkostare. Det är dock lika viktigt att vara säker på att en hund får hela sitt näringsbehov tillgodosett, och att det foder man ger är ett fullfoder.

Länk till svaret

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem