Kaniner och gnagare

Kaniner och gnagare mår dåligt av att sitta i bur. Kunskapen om dessa djur är alldeles för låg för att de ska få en god välfärd.
Kaniner och vissa gnagare är några av Sveriges vanligaste djur som familjemedlemmar.(1) Trots det saknas ofta kunskap om hur de sköts om på bästa sätt.
Kaniner och gnagare är inte släkt, men de har alla tänder som växer hela livet vilket innebär att de behöver tillgång till gnagmaterial, samt i vissa fall grovfoder (hö). Fri tillgång till hö är oerhört viktigt för kaniner, chinchillor och marsvin. Både för sysselsättning, för slipning av deras tänder och för ett fungerande mag- och tarmsystem.(2)
Aktiva djur
Kaniner och gnagare är ofta väldigt aktiva djur och mår dåligt av att bara sitta i en bur. Kaniner rör sig exempelvis i genomsnitt tre kilometer per dag om de får leva fritt.(3)
Om kaniner och gnagare ändå är i en bur stora delar av dygnet behöver den vara så pass stor att de kan motionera, och den behöver inredas med tillräckligt med material som ger djuren den sysselsättning de behöver. Det kan vara till exempel sandbad samt bo- och grävmaterial anpassat till djurart.(4)
Jordbruksverkets minimimått för burstorlekar räcker inte. Exempelvis kan kaniner inte ens göra tre ordentliga skutt i lagliga burar.
Sociala djur
De allra flesta kaniner och gnagare är sociala djur vilket innebär att de behöver hållas i par eller grupp med sin egen art. Undantaget är guldhamstrar som trivs bäst ensamma.(5) En människa eller djur av en annan art kan inte tillgodose hela det sociala behovet.(6)
Vilda kaniner lever i grupper på två till 20 vuxna djur, som använder samma boplats.(7) Ofta lever flera sådana mindre kaningrupper i samma område och bildar på det sättet en koloni.(8) Kaninerna i en grupp umgås tätt. Till exempel är det vanligt att de vilar tillsammans och putsar varandra.(9)
Kaniner och sociala gnagar-arter som hålls ensamma utvecklar ofta fysiologiska tecken på långtids-stress, och visar beteenden som tyder på uttråkning. Exempelvis att de sitter hopkrupna på ett ställe en stor del av deras vakna tid.(9)
Bytesdjur
Kaniner och gnagare äter huvudsakligen vegetabilisk föda och jagas av andra djur. De flesta kaniner och gnagare håller sig därför alltid i närheten av bohålor under marken i det vilda för att hinna springa ifrån rovdjuret och ner i sin håla.(7) Det innebär att de lätt blir rädda av plötsliga ljud och alltid är uppmärksamma på sin omgivning.
Det ställer krav på att de ska kunna gömma sig för att känna sig tryggare även i fångenskap. Även du som människa kan ses som ett hot.
Älskade djur försäkras och registreras
Att försäkra, märka och registrera sina djur är något Djurens Rätt rekommenderar oavsett djurart. Märkta kaniner kan registreras hos Sveriges Kaninvälfärdsförening. Tyvärr finns det i dagsläget inget register för olika gnagare, om de inte är renrasiga och ska vara med på utställningar.
Källor
- Agria (2021) Husdjur i vart tredje svenskt hem.
- Clauss M. (2012) Clinical technique: feeding hay to rabbits and rodents. Journal of exotic pet medicine 21(1): 80–86.
- Vastrade F. M. (1987) Spacing behaviour of free-ranging domestic rabbits, Oryctolagus cuniculus L. Journal of Applied Animal Behaviour Science 18: 185–195.
- Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:15) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby, saknr L 80.
- Baumans V. (2005) Environmental enrichment for laboratory rodents and rabbits: requirements of rodents, rabbits, and research. ILAR journal 46(2): 162–170.
- Cowan D.P. & Bell D.J. (1986) Leporid social behaviour and social organisation. Mammal review 16: 169–179.
- Vastrade F.M. (1986) The social behaviour of free-ranging domestic rabbits (Oryctolagus cuniculus L.). Journal of Applied Animal Behaviour Science 16: 165–177.
- Lehmann M. (1991) Social behaviour in young domestic rabbits under semi-natural conditions. Applied Animal Behaviour Science 32: 269–292.
- Lidfors L. & Edström T. (2010) The laboratory rabbit. I: The UFAW Handbook on the Care and Management of Laboratory and Other Research Animals, 8th edition. Red. Hubrecht R & Kirkwood J. Wiley-Blackwood.