Smärta och annat lidande

Underlag för detta avsnitt är, då inte annat redovisas, ansökningar om etisk prövning av djurförsök som godkänts av djurförsöksetiska nämnder samt Djurens Rätts erfarenheter från den djurförsöksetiska prövningen.

Exempel på försök som innebär svår smärta och annat lidande är då djur utsätts för: infektioner som gör att de blir allvarligt sjuka eller dör, testning av effektivitet av vacciner, cancerförsök som pågår till avancerade stadier, framkallande av svåra sjukdomstillstånd (som smärtsamma ledsjukdomar eller MS-liknande sjukdom) utan att smärtlindring eller annan lindrande behandling ges, avel av djur med genetiska sjukdomar som förväntas uppleva avsevärd och bestående nedsättning av allmäntillståndet, påtvingad simning eller fysisk träning till utmattning, giftighetstester som genomförs så att djur dör till följd av testet.(1)

Djur som görs beroende av droger som amfetamin eller kokain kan också utsättas för lidande i form av abstinens. Då djur används i toxicitetstester (giftighetstester) ges de inte smärtlindring eller annan lindrande behandling. Toxicitetsteser kan orsaka lidande av olika omfattning beroende på hur de utförs. Akut toxicitetstester går ut på att undersöka hur hög dos av ett ämne djuret tål, och kan utföras så att djur dör på grund av förgiftning/hög dos. Dessa tester kan i andra fall avbrytas vid ett visst stadium, som när djuret får kramper eller inte kan provoceras till aktivitet vid beröring.

Det är vanligt att individer i samband med olika försök utsätts för åtgärder eller ingrepp som kan orsaka lidande; som till exempel: blodprovstagning och andra provtagningar, att katetrar (smal slang) dras under huden, att hål borras i skallen för att ge injektioner i hjärnan eller för att placera kateter där, svält och/eller törst, elstötar, tvingas simma - ibland till utmattning.

Det finns ett stort motstånd från många djurförsökare att byta till metoder som innebär mindre lidande för djuren. Detta är ett omfattande djurskyddsproblem. Ett exempel på olämpliga metoder är blodprovstagning via orbitalpunktion. Det innebär att blodprovet tas från ögonhålan från ett kärl bakom ögat (utförs på möss och råttor). Ögat riskerar att skadas och den risken ökar när provet tas flera gånger på samma djur, och ibland tas det flera sådana prov under kort tid. Det finns andra sätt att ta blodprov på men ändå utsätts många djur för upprepade orbitalpunktioner.

Nästan alla djur som används i djurförsök dör till följd av försöken eller dödas när försöken är klara. Det finns några undantag, som patientdjur som används i veterinärmedicinska försök, djur som används i vissa beteendestudier och en del viltlevande djur som det utförs försök på.