Uppfödning, avel och hållning

Gerbil, fyra arter grodor, hamster, hund, kanin, katt, marsvin, mus, primater, råtta, vaktel, zebrafisk och samtliga arter av genmanipulerade ryggradsdjur ska komma från uppfödare som är godkända av Jordbruksverket.⁽²⁾ Det kallas destinationsuppfödning. Övriga arter är undantagna från kravet. En del genmanipulerade djur är så svårt sjuka/skadade att de dör i samband med födelsen eller kort därefter.

Insynen i vad som händer vid transporter av djur från uppfödare i Sverige eller andra länder är mycket begränsad. Trots det kommer det då och då till allmän kännedom att apor, grisar och andra djur dött under sådana transporter.

Det finns åtskilliga djurstammar som används som ”modeller” för mänskliga sjukdomar. Dessa djur avlas och är kommersiellt tillgängliga. ”Modellerna” har tagits fram via avel av djur som drabbats av spontana mutationer, genom att djur behandlats så att det uppstått skador i arvsmassan eller genom att de opererats. Exempel på sådana är råttor med förhöjt blodtryck, möss som har förändringar som liknar dem som uppkommer vid diabetes och en naken mus som förutom att den saknar päls också saknar thymus, vilket orsakar kraftigt nedsatt immunsystem. Detta gör den infektionskänslig, och den drabbas också lätt av bölder.⁽³⁾

Med gentekniken har manipulerandet ökat ytterligare. Djur genmanipuleras och används i avel och i försök – och handlas med. Dessa djur riskerar att utsättas för lidande i flera led: förändringarna i sig, olika åtgärder för att kontrollera hur de mår och om de har den aktuella förändringen i arvsmassan, och slutligen de experiment de utsätts för.⁽⁴⁾ Genmanipuleringen kontrolleras bland annat med ett vävnadsprov; en vanlig metod för det är att klippa av en bit av svansen.

Genmanipulerade djur drabbas av både förväntade och inte förväntade negativa konsekvenser. En del genmanipulerade djur är så svårt sjuka/skadade att de dör i samband med födelsen eller kort därefter. Andra drabbas av sjukdom först efter en tid. Hos en del djur kan sjukdomen vara vilande och aktiveras under vissa förutsättningar. För ytterligare andra innebär genmanipuleringen i sig inte att de utsätts för något känt lidande.

Utnyttjandet av möss har ökat kraftigt sedan 1990-talet. Anledningen till det är möjligheten att genmanipulera djur. Under många år har det i Sverige varit främst möss som genmanipulerats. Det finns inte någon särstatistik över hur många av mössen som är genmanipulerade men sannolikt en stor andel av de möss som totalt används. De senaste åren har även genmanipulering av zebrafiskar ökat mycket. Det finns inte heller någon särstatistik om hur många av zebrafiskarna som är genmanipulerade, men utifrån ansökningar om etisk prövning av djurförsök är det sannolikt en stor andel av de zebrafiskar som används.

Enligt djurskyddslagen ska djur hållas och skötas i en god djurmiljö och på sådant sätt att deras välfärd främjas, att de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende), och att beteendestörningar förebyggs.⁽⁵⁾ Det gäller också för djur som utnyttjas i djurförsök, men verkligheten är ofta en annan. Råttor och möss hålls till exempel som regel i små burar. Det är vanligt att det finns berikning i burarna – som bobyggnadsmaterial, plasthus eller bitpinne, men inte alltid. Ofta är burarna emellertid så små att djurens rörelsemöjlighet är kraftigt begränsad. Möjligheten att berika buren är därför också begränsad. Många djur hålls ensamma lång tid och detta gäller även djur som normalt lever tillsammans med andra av samma art. Djur som inte får utlopp för naturliga behov och beteenden utsätts för stress och oro och kan utveckla stereotypa beteenden.