Tidsuppfattning, minne och planering

Minne av gömställen och tidsuppfattning

Det kan tyckas självklart att djur kan minnas – det är tydligt att de känner igen platser och personer som de inte sett på länge. Men det som har ifrågasatts är inte igenkännande utan förmågan att återkalla upplevda episoder ur sitt förflutna, så kallat episodiskt minne. Djur av många arter gömmer mat på olika platser och hittar det mesta igen. Minns de verkligen att de gömde maten där, eller tycker de bara att det är bra ställen att leta? Det finns en del som tyder på att de faktiskt minns själva gömmandet och alltså har exceptionellt bra minne.

Amerikanska snårskrikor fick i ett försök två sorters mat att gömma – jordnötter och larver. Om de fick komma tillbaka och leta upp dem först efter fem dagar sökte de framför allt på platser där de gömt jordnötter. Efter så lång tid hade nämligen larverna försvunnit, medan nötterna fanns kvar. Fick de leta efter bara några timmar var det istället larvgömmorna som var mest populära.^{(1, 2)}

Det tyder inte bara på minne, utan även en känsla för hur lång tid som passerat. En sådan förmåga är de inte ensamma om – som många som lever med hundar redan märkt, spelar det roll för hunden hur länge du varit borta. Forskning från Sverige har visat att intensiteten i hälsandet ökar när hunden varit ensam längre tid.⁽³⁾ Tecken på episodiskt minne finns även hos bland annat kolibrier, bin, råttor, möss, höns, rhesusapor, människoapor, åkersorkar och grisar.^(4–7)

Planering inför framtiden

Planering kan ses som ett slags ”framtidsminne”. Både minne och planering innebär ju att tänka på något som inte finns framför ögonen, och istället se det för sin inre syn. Kan nötväckorna och ekorrarna utanför fönstret vakna på morgonen med en plan för dagen, kanske utifrån vad de minns att de gjorde igår?

Om de är som oss människoapor kan det mycket väl vara så. Schimpanser, orangutanger och bonoboer planerar för framtiden genom att gömma föremål som de kommer ha användning för senare.^(8–13) Ett känt exempel från hemmaplan kommer från schimpansen Santino på Furuviksparken utanför Gävle, som gömde stenar på strategiska platser för att senare kunna kasta dem på djurparksbesökare.^{(9, 14)}

Även fåglar tycks kunna föreställa sig vad de kommer vilja i framtiden. Både nötskrikor och snårskrikor väljer att gömma just sådan mat som de vet att de kommer vilja ha senare.^{(15, 16)} Snårskrikorna, som var mätta vid tillfället, fick möjlighet att välja om de ville gömma hundmat eller pinjenötter i ett visst utrymme. Om de tidigare serverats framförallt hundmat gömde de pinjenötter, och tvärtom. De kunde alltså förutse att de skulle vara mer sugna på nötter eller hundmat nästa gång de kom dit även om de var mätta.⁽¹⁶⁾

Den lilla fågeln talltita visar också på en förmåga att förutse sina framtida behov. De föredrar larver framför solrosfrön, och om de förväntar sig att få larver inom en snar framtid äter de mindre frön. Det verkar som att de vill undvika att bli mätta – inte så olikt en människa som sparar utrymme till efterrätten.⁽¹⁷⁾

• Läs mer