Hoppa till huvudinnehåll

Fördjupningsartikel: säljakt

Fram till för ett par år sedan dödadesårligen närmare 300 000 sälar i Kanada. Över 90 procent av de sälar som dödas är ungar. Säljakten är ofta plågsam för sälarna. Så många som 50 procent av de sälar som skjuts i vattnet eller nära vattnet försvinner ner i vattnet skadskjutna.(1) Andra sälar klubbas i huvudet eller slås med hakapik (ett specialredskap som använd vid säljakt) och lyckas undkomma, men dör av skadorna.(1)

Flera internationella organisationer har följt den kanadensiska säljakten ute på isarna under 2000-talet för att kunna dokumentera sälarnas situation. Veterinärer som bevittnat säljakten och publicerat rapporter i vetenskapliga tidskrifter konstaterar att regelbrott begås kontinuerligt och att sälarna utsätts för lidande. Några exempel:

  • En stor andel av säljägarna (87 procent) [...] kontrollerade inte att sälen var död före avblödning eller uppkrokning eller gav sig direkt iväg mot nästa säl.(2)
  • "Vi drar slutsatsen att jakten leder till omfattande och oacceptabelt lidande."(3)
  • Den nuvarande säljakten misslyckas med att upprätthålla grundläggande djurskyddsregler.(3)
  • "Den konkurrens som pågår under jakten [...] skapar en miljö där brådska är regel, och jägarna kan välja genvägar."(4)

Sälar har jagats och dödats av människor under lång tid. International Fund for Animal Welfare, IFAW, är en organisation som bildades 1969 med syfte att bekämpa de blodiga övergreppen på nyfödda sälungar och deras mammor. Slakten ägde rum varje år i mars/april innan den vita pälsen på grönlandssälarnas nyfödda ungar ändrar färg. IFAW visade att jakten var brutal. Sälarna klubbades ihjäl, höggs med hakapik eller sköts med gevär med många skadade djur som följd. Skadskjutna sälar försvann under vattnet. Levande, skadade sälar släpades till båtarna, där de började flås innan de var döda.

Redan 1972 beslöt USA att förbjuda handel med alla marina däggdjur, vilket stoppade försäljning av sälpälsar från Kanada. Mellan 200 000 och 300 000 sälar hade dödats varje år sedan 1952.(1) Kanada var inte ensam nation ute på isarna. Norge jagade också sälar, använde i första hand hakapik för dödandet utanför Grönland och vid Jan Mayen.

År 1983 kröntes IFAW:s kamp med framgång, då EU fattade beslut om att förbjuda handel med sälungeskinn. Förbudet gällde vita skinn från grönlandssälar som var yngre än tio dagar och från knappt årsgamla klappmyts, de skinn som var de mest eftertraktade.

EU:s beslut ledde till en drastisk minskning av efterfrågan. Sälpopulationerna som hade minskat kraftigt kunde återhämta sig. Men 1995 utfärdade Kanada betydligt högre kvoter igen, ökade subventionerna till säljägarna och tillät jakt av sälungar så unga som 12 dagar (som EU:s förbud inte täckte). Sedan dess har Kanadas årliga kvoter legat på närmare 300 000 djur, och ungar som precis passerat åldersgränsen enligt lagstiftningen blev måltavlorna.  Över 90 procent av de sälar som dödas är ungar.(1) Detta är bakgrunden till det utökade EU-förbudet 2009.

Hur används sälarnas kroppar?

De döda eller levande sälarna flås. Skinnen tas om hand, men kropparna lämnas ofta kvar på isarna. Omkring 80 procent av späcket ratas. Marknaden för sälkött är mycket liten. Värdet på kanadensiskt sälkött 2006 uppgick till 8 500 dollar.(1)

Sälskinnen är inte mjuka och därför inte särskilt populära, så det tillverkas inte så många sälpälsar. De flesta skinnen används av modeindustrin som pälsdetaljer i olika plagg, eller till nyckelringar eller plånböcker. Kanada exporterade 2006 sälskinn till Norge, Finland, Tyskland, Kina, Danmark, Hongkong, Grekland och Sydkorea.

Sälolja är den andra inkomstkällan från jakten, och säljs med argumentet att den är rik på Omega 3-fettsyror.(5)

Det ekonomiska värdet för jägarna är inte stort. I vissa områden är jakten slut efter två dagar. År 2006 rapporterades att mindre än 5 procent av de kanadensiska säljägarnas inkomster härrörde från säljakten.(1)

Både de kanadensiska och norska regeringarna har subventionerat sälindustrin under många år. Under 1990-talet fick Kanadas sälindustri runt 20 miljoner dollar i statligt stöd.(1)

Allt fler länder förbjuder handel med sälprodukter

Sälar har jagats och dödats av människor under lång tid. Jakten har sedan 60-talet väckt många människors avsky, och protesterna från allmänheten har varit starka. Under 2000-talet har flera länder infört nationella förbud mot handel med sälprodukter, bland annat Belgien, Nederländerna, Mexico, Slovenien och Kroatien.

Våren 2009 fattade EU-parlamentet det historiska beslutet att förbjuda handel med sälprodukter inom EU. Undantag görs bara för produkter som kommer från jakt som bedrivs av ursprungsbefolkningar samt från småskalig jakt som har till syfte att skydda hållbart utnyttjande av "marina resurser" (i princip för att skydda fiske). Förordningen gäller från november 2009.(6)

Kanada och Norge har begärt en utredning av världshandelsorganisationen, WTO. Utredningen har lett till att EU-kommittionen föreslagit några ändringar i lagstiftningen. Läs mer om det här. Under tiden ärendena behandlas gäller förbudet fullt ut. Eftersom ungefär en tredjedel av Kanadas sälskinn exporterats till EU före förbudet har EU utgjort en mycket viktig del av marknaden för sälprodukter.(7) Därför kan förbudet komma att betyda en kraftig minskning av – eller till och med slutet för – säljakten. År 2006 dödades över 350 000 sälar i Kanada. År 2011 var siffran nere på 38 000 individer - en minskning på nästan 90%. Svårigheten att hitta köpare till sälskinnen kombinerat med svåra väderförhållanden ligger bakom minskningen.(8, 9)

Källor

  1. International Fund for Animal Welfare (2007) Seals and Sealing in Canada.
  2. Daoust, P.-Y., et al. (2002) Animal welfare and the harp seal hunt in Atlantic Canada. Special Report. Canadian Veterinary Journal 43: 687-694.
  3. Fielder, J., et al. (2001) Canadian Commercial Seal Hunt. Prince Edward Island, Canada. Report of an International Veterinary Panel.
  4. Smith, B. (2005) Improving Humane Practice in the Canadian Harp Seal Hunt. A Report of the Independent Veterinarians' Working Group on the Canadian Harp Seal Hunt. BLSmith Groupwork.
  5. Humane Society International. About the Canadian Seal Hunt: Q&A. 
  6. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter
  7. IFAW (2008) The European trade in seal products. Briefing paper.
  8.  Humane Society International. Canada's Commersial Seal Slaughter Explained.
  9.  IFAW (2012) Grey Seals in Atlantic Canada: to Cull or Not to Cull?

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem