Djur som familjemedlemmar

1. Om katten är mager och hungrig ger du mat och vatten i små portioner. Kontakta en veterinär om du är orolig för kattens hälsa.
2. Ta reda på om katten är märkt. Katter kan vara märkta antingen med en tatuering i örat, eller med ett microchip i nacken. Hos polis eller veterinär kan du få hjälp att läsa av microchipet. Kattens ägare kan sedan förhoppningsvis spåras i kattregistret hos SVERAK eller SKK (Jordbruksverket efter 1 januari 2023).
3. Anmäl katten till polisen som upphittad.
4. Om katten inte är ID-märkt och registrerad är det bra att annonsera efter kattens ägare. Om du är osäker på om katten verkligen gått vilse, eller om ni är flera som ser till den, kan ett sätt att få reda på det vara att sätta på katten ett halsband med en hylsa på, där du lägger en lapp med dina kontaktuppgifter.
5. Om ingen ägare hittas, fundera på om du själv kan ta hand om katten eller hitta ett hem till katten genom din bekantskapskrets. Katthemmen är vanligen överfulla och drivs av volontärer så all avlastning de kan få, genom att du själv försöker hitta ett hem till katten, är välkommet. Annars får du försöka hitta plats på ett katthem.
6. Om katten lämnas till veterinär eller polis finns en risk att den avlivas, särskilt om den är svårhanterad och/eller sjuk. Om katten är frisk bör den inte överlämnas dit - om du inte får löfte om att den inte kommer att avlivas.

Förutsättningen för att katter ska kunna återförenas med sin människofamilj är att de id-märks och registreras. För att det inte ska bli oönskade kattungar, är det viktigt att katter också kastreras.

Djurens Rätt får ofta mejl eller meddelanden med information om att någon hittat uppgifter på sociala medier, på bloggar eller liknande sociala nätverk där personer uppger de ska skada eller har skadat djur. Ibland visas det även bilder på djur som har skadats eller plågats till döds.

Det kan ibland  vara svårt  avgöra om texter och bilder är sanna eller om de är så kallade internetskämt och fotomontage. Men när djur verkar behandlas illa måste det alltid tas på största allvar.

Om någon skriver eller visar bilder på att de behandlar sina eller andras djur illa, om man kan identifiera skribenten (och om misstanken är stor att det sker i Sverige) ska detta anmälas till polisen (114 14) alternativt till länsstyrelsernas djurskyddshandläggare (se mer information längst ned).

Sker ett övergrepp på djur i annat land är det detta lands djurskyddslagar som gäller. 

På sociala medier går det nästan alltid att lämna en kommentar vid inlägg. Men många gånger handlar inlägg av den typen om att personen vill få uppmärksamhet, spridning och kommentarer på sitt inlägg, och då kan det vara bättre att ignorera det än att sprida det vidare.

Det är bra att tänka till när det gäller sådana inlägg och inte omgående reagera känslomässigt. Vad har den här personen för tanke eller uppsåt med just den här texten?  

Var alltid rädd om din egen och andras säkerhet i dessa sammanhang. Lämna inte ut privata uppgifter till personer du inte känner på nätet.

Djurens Rätt är en ideell djurskydds- och djurrättsorganisation och har ingen myndighetsutövning. Därför kan organisationen inte gå in och agera i ärenden vid misstanke om brott mot djurskyddslagen eller brottsbalken. Vi har heller inte resurser eller möjligheter att följa upp misstankar om lagbrott på sociala nätverk eller bloggar, utan det måste vara du som läsare som agerar. Tillsammans gör vi skillnad!

Du kan kontakta nedanstående myndigheter:

Länsstyrelserna är den myndighet som kontrollerar djurskyddet i Sverige. Gå in på www.lansstyrelsen.se och sök vidare till aktuellt län. Länsstyrelserna har mer information och kontaktvägar på sina lokala hemsidor. Information om Djurskydd finns oftast under rubriken "Djur & Natur".

Jordbruksverket är central myndighet för djurskyddslagstiftning och ansvarar därför för att utforma bestämmelserna. Jordbruksverket samordnar också länsstyrelsernas arbete med djurskydd. Lagar, föreskrifter och mer information finns på Jordbruksverkets hemsida.

Detta är en komplex fråga och det finns många olika uppfattningar. Djurens Rätt förordar veganskt foder när det är möjligt, men det gäller att fodret fungerar till djurslaget och passar individen. Animalisk djurmat baseras ofta på slaktavfall, vilket är bättre än att öka efterfrågan på rent kött. Det viktigaste är att välja bort foder med hög köttandel, då det inte tillför mer näring än andra foder. Djurfodrets ekonomiska betydelse för köttindustrin är oklar, men tydlig när det gäller foder med hög köttandel.

Svårt med vegetabiliskt till katter

När det gäller katter så är de anpassade för att äta smågnagare och andra djur, och då äter de hela kroppen, med ben och päls och alla organ utom gallblåsan. Den kattmat som säljs i butikerna består inte av hela, råa smågnagare, utan foderföretagen försöker efterlikna denna sammansättning med hjälp av andra ingredienser. Katter behöver få i sig den näring som finns i hela, döda kroppar; bland annat taurin, protein, kalcium och fosfor. Men dessa näringsämnen finns också i andra råvaror. 

Det finns idag flera märken av veganskt kattfoder på marknaden. Om dessa foder kan uppfylla katternas näringsbehov är det självklart positivt, men det är i dagsläget oklart och kan därför inte rekommenderas. Utfodring av kattungar med hemlagad veganmat uppfyller med säkerhet inte djurskyddslagens krav efter att en kattägare blev anmäld 2011. I djurskyddslagen står att djur ska utfodras med foder som är anpassat efter dem. Att katter är rovdjur betyder inte nödvändigtvis att de måste äta kött, men det ska vara anpassat näringsmässigt. En katt som bara får kött (det vill säga muskler) löper också risk för näringsbrist. 

Den som vill vara säker på att djuren i ens vård får den näring de behöver bör därför köpa fullfoder, samt leta efter oberoende tester av foder.

Hundar kan äta helt veganskt foder

När det gäller hundfoder finns det olika märken av veganskt fullfoder till hundar i fackhandeln. Hundar är inte renodlade karnivorer (köttätare), som katter och illrar, utan är allätare. Precis som människor. Det är fortfarande lika viktigt att vara säker på att en hund får hela sitt näringsbehov tillgodosett, och att det foder som ges är ett fullfoder.