Hoppa till huvudinnehåll

Fiskar och andra vattenlevande djur

Miljarder fiskar fångas varje år från det vilda. Så kallade fiskodlingar där fiskar föds upp i dammar eller burar blir allt vanligare. Det är numera välkänt att fiskar kan känna smärta och lida.

Omkring 200 000 ton fiskar dödas varje år i det svenska yrkesmässiga fisket(1).Det motsvarar flera miljarder individer (2). Antalet är en uppskattning eftersom fiskarna i fångststatistiken räknas i kilo istället för i antal. Förutom de fiskar som fångas i haven blir så kallade fiskodlingar allt vanligare, där fiskar föds upp i dammar eller burar i havet. Omkring hälften av allt fiskkött som konsumeras globalt kommer numera från sådana "odlade" fiskar (3). En orsak till att detta blir vanligare är att haven blir allt mer utfiskade. Men också uppfödningen av fiskar, så kallat vattenbruk, bidrar till utfisket av haven eftersom de flesta fiskar som föds upp i odlingar  får foder som delvis är gjort av viltfångade fiskar (4). Därför går det åt stora mängder viltfångade fiskar då fiskar föds upp i så kallade fiskodlingar.

Enormt lidande till havs

Det är numera välkänt att fiskar kan känna smärta och lida (5, 6, 7). Ändå behandlas fiskar ofta som om de var känslolösa ting. Det råder inga tvivel om att när en krok tränger in i munnen eller svalget så är det plågsamt även för en fisk (8). Fångst med nät, trål och andra fångstmetoder skadar också fiskarna och kan innebära en mycket utdragen död (9). Eftersom fiskarna är vilda djur omfattas de inte av djurskyddslagen och de krav som gäller för andra djur vid slakt och avlivning. Det vanligaste sättet som fiskar dödas på av människor är förmodligen genom kvävning (10). Detta är mycket plågsamt för fiskarna och tar flera minuter, för vissa arter betydligt längre tid (11). Fiske är den vanligaste dödsorsaken hos alla arter av så kallade "matfiskar" i europeiska vatten (12).

Onaturligt liv och plågsam slakt i "odlingar"

Fiskar som föds upp i "odlingar" utsätts för stort lidande orsakat av trängseln och sysslolösheten i inhägnaderna, där ensamlevande rovfiskar hålls i grupper om tio- eller hundratusentals individer i stor trängsel. De stressas svårt av trängsel, hantering, transporter och slakt (13, 14). När "odlade" fiskar slaktas bedövas de först i koldioxidbad, vilket är mycket smärtsamt och tar lång tid. De dödas sedan genom att gälarna skärs upp och de förblöder. Eftersom bedövningsmetoden är ineffektiv är det inte ovanligt att detta sker när fiskarna är vid fullt medvetande (4, 15), något som strider mot djurskyddslagen. Forskare har sett att andelen fiskar som uppvisar livstecken efter bedövningen, i avblodningens senare del, kan vara så stor som en femtedel (16). Fiskar som föds upp för slakt räknas i vikt och inte som individer, men uppskattningsvis rör det sig om mellan fem och tio miljoner fiskar om året i Sverige (17).

Andra vattenlevande djur

Vattenlevande ryggradslösa djur som räkor, kräftor, humrar och musslor dödas också för livsmedelsproduktion. Det finns inga uppgifter om antal individer för dessa arter, men det handlar sannolikt om miljarder. Det finns all anledning att tro att kräftdjur och åtminstone vissa blötdjur upplever smärta, läs mer om det i fördjupningen "Förmåga till lidande hos ryggradslösa djur".

Fiske för även med sig mycket lidande och död för marina däggdjur som sälar och valar liksom sjöfåglar, som ofta fastnar i fiskeredskap. Fisket ödelägger dessutom de vattenlevande djurens livsmiljö.

Källor

  1. Sveriges officiella statistik (2017) Det yrkesmässiga fisket i havet 2016.
  2. Uppskattning gjord med hjälp av Sveriges officiella statistik (2017) Det yrkesmässiga fisket i havet 2016 och medelvikter för de olika arterna med hjälp av Havs- och vattenmyndigheten.
  3. FAO (2016) The State of World Fisheries and Aquaculture 2016. Contributing to food security and nutrition for all. Rome. Länk till rapporten: http://www.fao.org/3/a-i5555e.pdf
  4. Naturskyddsföreningen (2014) Miljöanpassat vattenbruk i Sverige - en näring med stor potential. Länk till rapporten: http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/rapporter/Vattenbruk.pdf
  5. Chandroo K. P. et al. (2004) Can fish suffer?: perspectives on sentience, pain, fear and stress. Applied Animal Behaviour Science 86: 225–250.
  6. Sneddon L. U. (2003) The evidence for pain in fish: the use of morphine as an analgesic. Applied Animal Behaviour Science 83: 153–162.
  7. Broom D. M. (2001) Evolution of pain. I Pain: its nature and management in man and animals, red. Soulsby, Lord and Morton, D. Roy. Soc. Med. Int. Cong. Symp. Ser., 246: 17-25.
  8. Cooke S. J. & Sneddon L. U. (2006) Animal welfare perspectives on recreational angling. Applied Animal Behaviour Science 104: 176-198.
  9. Barthel B. L. et al. (2003) Effects of landing net mesh type on injury and mortality in a freshwater recreational fishery. Fisheries Research 63: 275–282.
  10. Robb, D. H. F. & Kestin, S. C. (2002) Methods used to kill fish: Field observations and literature reviewed. Animal Welfare 11: 269–292.
  11. Scientific Panel for Animal Health and Welfare (2004) Welfare Aspects of Animal Stunning and Killing methods. Report of the European Food Safety Authority.
  12. Lövin I (2007) Tyst hav – jakten på den sista matfisken. Ordfront Förlag AB.
  13. CIWF & WSPA (2007) Closed waters: The Welfare of farmed Atlantic salmon, rainbow trout, Atlantic cod & Atlantic halibut.
  14. Iversen et al (1998) Recovery from loading and transport stress in Atlantic Salmon (Salmo salar) smolts during commersial well boat transport and effects on survival after transfer to sea. Aquaculture 243, 373-382.
  15. Håstein T (2004) Animal welfare issues relating to aquaculture. Global conference on animal welfare: an OIE initiative, Paris 23–25 February 2004.
  16. Kiessling A et al (2013) Riskbedömning av slakt av odlad fisk i Sverige. Projekt: 31‐4568/11. Rapport insänd till Jordbruksverket.
  17. Uppskattning gjord med hjälp av Sveriges officiella statistik (2017) Vattenbruk 2016, och medelslaktvikter.  

Vanliga frågor

Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut?

De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att alla andra djur precis som vi har rättigheter. De har, precis som vi, rätt att leva och att få förutsättningar att göra det så att de mår bra.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genrerar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur. Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt.

Precis hur en sådan framtid ser ut, det vet varken vi eller någon annan. Djur kan få fördelar av att leva med människor i form av skydd, tillräckligt med mat och rent vatten och veterinärvård vid behov. Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.

Många domesticerade djur är helt beroende av människor. Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta. I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds. Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.

Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur. Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss. Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem.

Länk till svaret

Hur går det med det öppna landskapet om alla blir veganer?

Det finns ingenting som säger att vare sig öppna gräsmarker eller betande djur måste försvinna bara för att alla blir veganer. Många marker hålls redan idag öppna av till exempel hästar, som inte är tänkta som livsmedel. Det går förstås också bra att ha andra djur som håller undan igenväxningen, utan att för den skull döda dem.

En stor anledning till att det öppna landskapet ses som värt att bevara, är att det anses vackert. En annan anledning är att vissa arter av djur och växter bara trivs på gräsmarker.1 Bete och odling av vinterfoder till djur har skapat en särskild landskapstyp, till stor del bestående av arter som flyttat in från sydligare breddgrader, och sedan några årtusenden har det blivit en del av det som vi betraktar som svensk natur.2 Större öppna gräsmarker är egentligen ett ”onaturligt” tillstånd här i Sverige, i betydelsen att det är nästan helt orsakat av mänskliga aktiviteter: skogsskövling följt av odling och hållning av domesticerade djur.2, 3

Det är värt att reflektera över om och varför igenväxning av öppna landskap är ett problem. En aspekt är att buskar och träd som tar tillbaka lite av all den mark vi människor lagt beslag på binder mer kol än våra odlingar, något som kan bidra till att minska klimathotet.

Om vi vill så är det fullt möjligt att hålla landskapet öppet utan betande djur. Vi kan gemensamt betala för att klippa hagmarkerna med slåttermaskiner, precis som vi idag gemensamt betalar för klippta gräsmattor i städernas parker. Biogas- och gödselproduktion med gräs som grund kan också leda till en landskapsskötsel med stora öppna gräsmarker. Viktigt att betänka är att idag finansieras hållning av betande djur till stor del av olika typer av stöd, och djurproduktion med bete har sedan lång tid tillbaka inte varit ekonomiskt lönsamt i sig självt.4

Källor:

1. Naturvårdsverket (2012) Sammanställd information om ekosystemtjänster i Sverige. Rapport.
2. Ekstam, U., Aronsson, M., Forshed, N. (1988) Ängar. LT förlag/Naturvårdsverket.
3. Hjort, I. (2003) Ekologi för miljöns skull. Liber
4. Kumm, K-I (2014) Satsning krävs för att behålla betesmarker. SvD Brännpunkt. http://www.svd.se/satsning-kravs-for-att-behalla-betesmarker_8971628

Läs mer:

JTI (2006) Rötrest från biogasanläggningar – användning i lantbruket. JTI informerar, nr 115.

Jordbruksverket (2006) Gårdsbaserad biogasproduktion – en möjlighet för det ekologiska lantbruket. Råd i praktiken. Jordbruksinformation 1–2006.

Lantbrukets affärstidning, ATL (2005) Sök stöd för naturbetesmark. Ledare, publicerad 2005-04-26.

Världsnaturfonden WWF (2012) Naturbetesmarker - en resurs som måste användas.

Jordbruksverket (2014). EAA - Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn 2003-2014. JO 45 SM 1502.

 

Länk till svaret

Vad ska vi gödsla jorden med om all animalieproduktion upphör?

Att all animalieproduktion upphör – och därmed gödselproduktionen – är givetvis ingenting som sker över en natt utan skulle vara en gradvis omställning, där uppfödningen av djur minskar i takt med efterfrågan.

Det går utmärkt att odla vegetabilier utan att använda gödsel från lantbruksdjur. Inget av de näringsämnen som krävs för att få bördig jord har animaliskt ursprung utan kommer från början från vegetabilier.

Att ge foder till djur och sedan använda deras avföring som växtgödning är ett slöseri med energi och gödningsämnen. Djuren tar upp en stor del av näringen i fodret, och tillverkar ingen ny näring - avföringen har därför lägre innehåll av växtnäringsämnena kväve, fosfor och kalium än det som djuren äter. Processandet i mag-tarmsystemet leder till att vissa näringsämnen blir mer lättupptagliga, men den processen kan åstadkommas på andra sätt, utan samma förlust av energi och näring. Sådant som utfodras till djuren kan, tillsammans med matavfall, halm, rester från skogsindustrin med mera, komposteras eller rötas i rötkammare istället. Rötning ger både miljövänlig energi i form av biogas och en rötrest som är utmärkt gödsel. 1, 2 Nästan all näring som fanns i det som lades in i rötkammaren finns kvar efter rötning och biogasproduktion.3

Ett annat djurfritt sätt att gödsla är att odla växter som sedan plöjs ner direkt i åkern, så kallad gröngödsling. Det är något mindre effektivt än rötning.1 Vid både gröngödsling och rötning är det viktigt att använda så kallade kvävefixerande växter, som klöver och baljväxter, för att tillföra kväve till jorden.4 Vi skulle behöva använda en hel del åkermark för att odla dessa växter enbart för gödning i ett djurfritt lantbruk, men inte mer areal än som idag används för djurfoder. Det skulle också bevara en del av de omtyckta öppna landskapen.

Förutom dessa ekologiska gödselalternativ finns förstås konstgödsel, som idag är mycket vanligt i det konventionella lantbruket. Det är svårt att säga om och i så fall i vilken utsträckning konstgödsel kan användas i ett hållbart jordbruk.

Även ”människogödsel”, det vill säga rester från reningsverken, används för gödning, men i dagsläget anses det inte säkert för åkrar där livsmedel odlas utan används för att göda exempelvis energiskog.3 Även gödseln från djur kan innehålla smittämnen och rester av mediciner som antibiotika som kan överföras till det som odlas.

Källor:

1. Jordbruksverket (2006) Gårdsbaserad biogasproduktion – en möjlighet för det ekologiska lantbruket. Råd i praktiken. Jordbruksinformation 1–2006.
2. Salomon, E & Wivstad, M (2013) Rötrest från biogasanläggningar – återföring av växtnäring i ekologisk produktion. SLU, EPOK – Centrum för ekologisk produktion och konsumtion
3. Bioenergiportalen, hemsida: http://www.bioenergiportalen.se/?p=1462&m=997
4. Annell, M (2004) Kan Sverige försörja hela sin befolkning på ekologiskt odlad vegankost?
Examensarbeten inom Trädgårdsingenjörsprogrammet 2004:18

Läs mer:

JTI (2006) Rötrest från biogasanläggningar – användning i lantbruket. JTI informerar, nr 115.
 

Länk till svaret

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem